Prästen Tord Nordblom har erfarenhet av att hjälpa flyktingar i nöd. Här delar han sina tankar kring den rådande flyktingsituationen. När människor är i nöd måste det som skiljer oss åt få komma i andra hand, säger han.
Prästen Tord Nordblom har erfarenhet av att hjälpa flyktingar i nöd. Här delar han sina tankar kring den rådande flyktingsituationen. När människor är i nöd måste det som skiljer oss åt få komma i andra hand, säger han.
– Det är Jesus som är den barmhärtige samariern. Han kommer till oss i första hand och det är säkert viktigt att tänka på när vi funderar över vem som är vår nästa och vem som behöver hjälp.
Det säger Tord Nordblom, prästen som vid millennieskiftet var med om att skydda tio kurdiska flyktingbarn i Ucklums kyrka. I dag är han engagerad i en grupp som stöttar EU-medborgare, mestadels romer, som tvingas tigga till sin försörjning. Ett år efter att flyktingkrisen började på allvar har vi träffats för att samtala om flyktingarnas situation och vilket ansvar vi har, både som samhälle och som kristna.
2015 flydde ett stort antal människor från främst Syrien och Afghanistan. Fler än 160 000 flyktingar kom till Sverige och Migrationsverket sattes under hård press för att kunna ta emot alla och börja utreda deras rätt till asyl. Debatten var högljudd, både bland de politiska partierna och hos folk i allmänhet, om hur stort ansvar Sverige egentligen kunde ta i den rådande situationen.
Tord konstaterar att det, sett till det totala antalet flyktingar, trots allt bara var en liten del som kom till Sverige förra året. Han tänker att man som kristen alltid måste ta emot dem som behöver hjälp.
– Som kristna måste vi ta emot dem som är i nöd, oavsett hur många de är. Jesus är min nästa, den som är närmast av alla, och det är en bra utgångspunkt att se hur han gör i mötet med sin medmänniska.
Å andra sidan är det inte självklart för Tord hur många flyktingar Sverige som nation bör ta emot.
– Man kan fundera över om det är rimligt att hur många som helst ska kunna komma till vilket land som helst för att bosätta sig där permanent. Jag ser det inte som självklart att man ska få ta del av landets välfärd till alla delar.
Vårt samtal fortsätter och jag ställer några frågor som jag ber honom utveckla lite mer.
Vad säger Bibeln om hur vi ska behandla flyktingar?
– Gud ger ett direktiv i Tredje Moseboken 19:33-34: När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud. Går vi till Nya testamentet beskrivs vi alla som gäster och främlingar (se Hebr. 11:13). Den ursprungliga splittringen kom i och med syndafallet – språk, länder och folk skildes åt. Men den kristna kyrkan är en och universell. Där finns inga gränser, i alla fall inga nationsgränser. Utifrån det kristna perspektivet är vi alla ett, oavsett vilket land vi kommer ifrån eller vilket språk vi talar. Det gör att våra nationalkyrkor inte är något ideal. De knyter på ett felaktigt sätt den kristna tron till en viss nationalitet.
Har du märkt av en ökad flyktingfientlighet i samhället?
– Media fokuserar mycket på dem som har kommit till Tyskland och Sverige och det som media lyfter fram blir de frågor som folk tycker är viktiga. Personligen tror jag att tveksamheten mot främlingar alltid har funnits. Egentligen är man inte emot dem som människor och man missunnar inte dem som behöver det nödvändigt skydd. Men dels känner man inte till dem och man känner en rädsla för det okända. Dels är man rädd för att vårt välfärdssystem inte ska klara av det i längden, något som vi alla kan ha funderingar och farhågor kring. Hur ska de som kommer kunna integreras på sikt och bli ’produktiva samhällsmedborgare’? Samtidigt kan jag ibland fråga mig om det är självklart att vi alltid ska kunna ligga på samma nivå i välfärden som vi gör i dag.
Har vi råd att låta bli att ta emot människor som söker sig till oss?
– För Sveriges del har man hävdat att invandrarna ger en ekonomisk vinst om de integreras och kommer i arbete. Jag har ingen anledning att tro motsatsen. Att asylsökande skulle vara mer kriminella tror jag är en klyscha och en myt. Om integrationen misslyckas, däremot, kan det i ett senare skede finnas en överrepresentation av utlandsfödda bland dem som begår brott. De blir frustrerade över utanförskapet. Som förföljda minoriteter är de vana att bli motarbetade av myndigheterna och det kan ligga nära till hands för dem att ställa sig utanför vårt samhälles spelregler. Det ger dem kortare väg in i kriminalitet.
Avspeglar sig den människosyn man har på ett tydligt sätt i hur man ser på flyktingmottagandet?
– Det finns en tendens att låta människosynen grunda sig på demokratiska beslut. Det folkmajoriteten tycker är det som anses vara riktigt. Men majoriteten har inte alltid rätt.
– Utifrån en kristen syn har alla människor lika värde såsom skapade till Guds avbild. Den första trosartikeln, den om skapelsen, måste få råda och utifrån den spelar det ingen roll vilken religion vi tillhör. När det handlar om att hjälpa människor undan faror, förtryck och förföljelse kommer det som skiljer oss åt i andra hand, efter det faktum att vi är skapade av Gud. Den gamla devisen: ”Människa först, kristen sedan” är vägledande. När det är sagt, är det naturligtvis viktigt vad vi tror på och som kristna kan vi vittna med vår kärlek i handling och i ord.
Jag lämnar Tord med en del att fundera på. Risken för ökade motsättningar mellan olika grupper i samhället är stor men i det lilla finns saker vi kan göra för att föra människor samman och öka förståelsen för varandra i den situation som faktiskt råder.
Stefan Nyholm
Ruta:
Tord Nordbloms tips på vad man själv konkret kan göra om man vill engagera sig för flyktingar:
- Vara med i lokala projekt för romer och andra migranter där man bor.
Flyktingarna bor på asylboenden och har ofta väldigt lite att göra. Det finns ingen social verksamhet. Man kan gå dit och bara vara medmänniska, prata svenska, stötta med kläder. Framför allt bryta ensamheten, tristessen, oron.
- Avlasta lärarna på SFI
När de som invandrat ska lära sig svenska, i allmänhet då de har fått uppehållstillstånd, ska de in i SFI. Där kan man finnas med som ett stöd för lärare som har svårt att hinna med att stötta alla elever. Man behöver ingen lärarkompetens i det fallet.
- Hjälpa till på eller starta upp språkcaféer.