Sedan for Jesus över till andra sidan Galileiska sjön, alltså Tiberiassjön. Mycket folk följde honom, eftersom de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. Påsken, judarnas högtid, var nära.
När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: ”Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?” Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra. Filippus svarade: ”Bröd för tvåhundra denarer räcker inte för att alla ska få var sin bit!” En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom: ”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?”
Jesus sade: ”Låt folket slå sig ner.” Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. Jesus tog bröden, tackade Gud och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. När de var mätta sade han till sina lärjungar: ”Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat.” De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit.
När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: ”Han måste vara Profeten som ska komma till världen!” Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.
Joh 6:1–15
Vilken fantastisk syn! I överflöd mättar Jesus tusentals med bara fem bröd och två fiskar. Inte undra på att människor blev glada! Undret väcker sensation och förundran. Men ser de tecknet? Evangelisten Johannes använder ordet tecken om Jesu under och skriver: Dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn (Joh. 21:31). Tecknen har alltså hos Johannes samma syfte som de hade i Jesu förkunnelse – att väcka tro på honom som Guds son. Ett tecken säger något utöver sig självt och handlar om något mer än det som ligger för handen, eller som här, magen.
Tecknet säger något på både skapelse- och frälsningsplanet. I Jesu fråga: ”Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?” ser vi för det första att han bryr sig om det vardagliga. Bröd är basföda för en stor del av världens befolkning och för många en fråga om liv och död. Att Gud låter växtlighet frodas som ger oss mat att äta är ett ständigt pågående brödunder som vi ofta glömmer. Orden i den judiska bordsbönen: ”Lovad vare du, Herre vår Gud, världens konung som låter bröd framgå ur jorden” påminner om Guds godhet och omsorg om oss. Hade Gud varit sparsam hade han inte låtit det växa mer blåbär i skogen än vad vi med vår repa plockar, men Gud ger med råge – nåd utöver nåd.
Vi gör väl i att på alla sätt verka för att alla skall ha mat att äta, för det vill Gud. Likt Andreas får vi gå till Jesus med våra knappa resurser och ta emot hans oanade möjligheter. Det är en frestelse för kyrkan, liksom det var för Jesus, att sätta den viktiga brödfrågan och mänsklig välfärd främst. Jesus avvisar den frestelsen. Att se till att människor alltid har bröd löser inte problemet med människans ondska och bortvändhet från Gud, vilket Jesus såg som sin verkligt stora uppgift.
Vi människor nöjer oss ofta med det som mättar våra sinnliga begär. Gud vill ge mer – det vi djupast sett behöver. Folket anade i Jesus en profet lik Mose som gav manna i öknen och de tänkte: ”Bra, bröd!” Men Jesus är långt mer än undergörare. Han är den Gud ”som låter bröd framgå ur jorden”. Ja, ännu mer än så, han är livets bröd som kommit ner från himlen, brödet som ger evigt liv. Det var detta tecken som många inte såg, men som Johannes visar oss på. I stället för att återge instiftandet av nattvarden delger han oss Jesu undervisning om sig själv som livets bröd.
På den lite spydigt ställda frågan om gästerna, vid festen i Kana då Jesus utförde vinundret, drack upp allt vinet svarade kyrkofadern Hieronymus: ”Nej vi dricker fortfarande av det.” På en liknande fråga om lärjungarna själva åt upp resterna som samlades upp i de tolv korgarna är svaret: ”Nej, vi äter fortfarande av det.” De tolv apostlarna blev sända ut i världen för att förkunna evangeliet. I Ordet såväl som i måltidens bröd och vin får vi ta emot det stora tecknet, brödet som kommit ner från himlen, som inte likt mannat blir dåligt med tiden utan som varar och ger evigt liv och frälsning – Jesus Kristus.
Bön: Jesus, du som har kommit för att ge liv, liv i överflöd, ge oss i dag vårt dagliga bröd till både kropp och själ. Öppna din hand och mätta allt levande med nåd!
Marcus Waldemarson
predikant, Göteborg