Har du någon gång känt det som att du inte har en aning om var du befinner dig eller vart du är på väg? Alla andra har livet i någorlunda ordning, medan du själv inte vet nästa steg. Du kanske känner att ditt liv saknar riktning eller kastats om?
Många har nog känt ovanstående känslor i varierande grad. Kanske finns det råd som går att ta till sig oavsett vilken nivå på rådlösheten du upplever. Steg som helt enkelt alltid är goda att ta, oavsett om det du söker vägledning i handlar om en livskris i form av ett nedbrunnet hem, eller något mindre dramatiskt som val av utbildning eller livskamrat, eller vardagligheter som fritidsintressen eller diet.
Jesus ord är ofta mycket utmanande. Men de är fulla av sanning som på djupet också är rogivande. Han säger bland annat: Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.1
Det kristna livets fokus är tydligt. Detta är en övergripande programförklaring och inte en enhetsformel som garanterar smidiga lösningar. Men vad ska jag då göra konkret? Vilka steg bör jag ta?
Ett alternativ är faktiskt att fråga Gud rakt upp och ner: ”Vad vill du?” Kanske kommer Gud att förmedla ett tydligt svar till dig. För vissa är det en naturlig reflex att ställa en sådan fråga, men för andra kan det kännas främmande. Gud har konkret omsorg om oss och det är definitivt i hans makt att tala tydligt, även om det inte hör till vardagen för de flesta av oss.
Att inte oroa sig
Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.2 Jesus perspektiv är något annat än vi är vana vid. Vi vet att han inte säger detta i någon slags naiv dumhet. Det handlar inte om att inte förbereda sig, utan just om att inte oroa sig.
Gud har den yttersta kontrollen. Det betyder inte att allt som sker dig är ett uttryck för Guds yttersta vilja. Gud vill inte synden, ändå sker den. Av någon anledning tillåter han det onda för en tid, även om ondskan motverkar det goda och väcker Guds vrede. Oavsett vilken situation en kristen befinner sig i har hon inte anledning till oro på djupet av sin själ eftersom Gud är god och allsmäktig. Att ta på allvar en svår situation och fundera över hur den skall lösas är dock inte någon synd i otro. Men vi får be att Gud i svårigheter bevarar oss från en oro och ångest som påverkar vår Gudsbild och vår tro, och också öva oss i tron och lita på Guds godhet.
Att urskilja Guds vilja
Jesus levde i sitt jordiska liv i någon form av kontinuerlig uppenbarelse av vad Fadern gjorde: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen.3 Vi får be Guds helige Ande om att på ett liknande sätt få se Faderns vilja.
Jesus säger detta när hans auktoritet ifrågasätts i samband med ett under, i en specifik kontext där Fadern uppenbarat sin makt genom honom. Ibland kan man få intrycket att Gud har en plan för varje litet beslut i livet ner på nivå med vilken fot jag ska sätta först nerför trappan. Jag tror inte att det var så Guds vägledning fungerade för Jesus, och inte heller för oss. Vissa beslut verkar Gud ge oss fullt förtroende att ta efter egen vilja och vishet. Jag tror att Gud värdesätter vår vilja och vår kreativitet. Ibland kanske vi helt enkelt behöver göra ett val utan att få någon tydlig vägledning ifrån Gud. I så fall får vi vila i löftena om att Gud värnar om vår andliga hälsa och älskar oss.
Rådfråga någon med större vishet
Gud vill alltså att vi skall söka hans vilja med våra liv. Om vi tvivlar på Guds godhet eller någon annan av hans egenskaper behöver tvivlet adresseras för att vi uppriktigt skall kunna söka Gud och tro att han vill oss gott. Det görs bra i samtal med någon som har gått före, i bön där hjärtat får finna vila och kasta bekymren på honom och i gudstjänst där evangelium får förmedlas. Och äger vi en tro som är glad och stark men tvekar om vägen framåt, tror jag att de medel som gäller för den tvivlande också kan gälla oss. Den tvivlande behöver upplysning om Guds goda vilja, och vi behöver också upplysning om Guds goda vilja om än på ett annat plan.
En människa som gått längre på sitt livs vandring med Jesus än vi själva, och i vars liv vi ser frukt av helgelse kan dela med sig av sin visdom till oss, både i stort och smått. Det är gammal och nästan självklar kunskap att vända sig till någon mer erfaren för att få råd. Om vi saknar kunskap frågar vi dem vi tror vet och litar på deras svar. Om vi är villrådiga är det rimligt att anta att vi just nu saknar vishet och kunskap. Då bör vi vända oss till någon som har det! Gud har gett sin Ande till varje troende och verkar genom oss alla i någon mån. Men det finns de som övat upp en känslighet för Andens tilltal och lever i gemenskap med Gud genom bön i större utsträckning. En sådan person bör vi söka upp och vända oss till. Och när vi talat med honom eller henne, bör vi ta dennes råd på allvar. Många har vittnat om att detta att ödmjuka sig och lyda en ’andlig förälder’ kan bära en särskild välsignelse med sig.
Om det är så att vi inte litar på någon annan, eller inte tror att någon förstår, kan det vara så att vi bör rannsaka oss själva och fråga oss om det verkligen finns fog för att just vi bär på en så ohanterlig situation. Människor har ofta en större förmåga till förståelse och en större vishet än vad vi kan ha fått för oss i stunder av exempelvis bitterhet och sorg.
Det kristna livet levs i gemenskap med Kristi kropp som är kyrkan och församlingen. Dela gärna med dig av det du brottas med och var öppen för att Gud verkar genom sin kropp. Tillsammans får vi be Gud om kraft att söka hans rike, inte oroa oss, och be om en allt tydligare vision av Jesus. När vi ser honom förvandlas vi till att likna honom.4
Daniel Hermansson
studerande, Lund
- Matt. 6:33
- Matt. 6:34
- Joh. 5:19
- 2 Kor. 3:16–17