MARTIN LUTHER • Pilatus gick ut igen och sade till dem: ’Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag
inte finner något brottsligt hos honom’. Joh. 19:4
Pilatus bekänner att han inte finner någon anledning att döma Kristus till döden. Hans hustru sänder också bud och låter säga honom, att han inte skall befatta sig med denne rättfärdige och oskyldige man. Varför har evangelisterna berättat detta? Utan tvekan av det enda skälet att de velat peka på Guds vilja och beslut och påminna om vilket det främsta syftet är med den oskyldige och rättfärdige Herrens lidande. Eftersom vi har vittnesbörd om att han varit oskyldig och inte förtjänat en sådan död, kan vi vara så mycket tryggare i vår tro och dra slutsatsen: Allt vad vår käre Herre Kristus lidit, har han lidit för vår skull. Gud har lagt detta lidande på honom och inte velat ta det ifrån honom, fastän han var oskyldig – för att vi skulle bli fria från synderna och försonade med Gud.
När vi i passionshistorien hör hur orätt judar och hedningar har handlat med Herren Kristus, skall vi alltid tänka på att han är oskyldig. Det är inte för sin egen skull han lider; han har inte förtjänat det. Men jag, du och vi alla har förtjänat det. För syndens skull har vi dragit på oss död och all olycka. Men då kommer den oskyldige och ende helige Guds Son och tar på sig min, din och allas vår skuld och vill betala den, för att vi skall bli befriade från den. Sådana tankar ger våra hjärtan tröst, så att vi inte för våra synders skull förtvivlar eller flyr från Gud. Med stor tillförsikt skall vi i stället vända oss till honom, prisa och upphöja hans barmhärtighet. Så skriver också aposteln Paulus i Rom 5,
att Gud särskilt bevisar sin barmhärtighet mot oss i det att han utger sin enfödde Son, vår Herre och Frälsare, i döden och låter honom dö för våra synder. Vem kan då tvivla på att Gud menar väl med oss?
Vi var alla för våra synders skull under Guds vrede, under döden och i satans rike. Det eviga livet var förlorat och i stället hade vi ärvt all andlig och kroppslig olycka. Men den nådige och barmhärtige Fadern vårdar sig om oss. Han vill inte lämna oss i denna nöd utan sänder sin ende Son, låter honom dö på korset och betala för vår synd med sin oskyldiga död, för att vi skulle bli Guds barn och ha det eviga livet, befriade från satans rike och den eviga döden genom honom.
Ta detta till dig, trösta dig med det! Tro att det har skett för din skull och dig till godo! Här hör du att vad han lidit, har han lidit oskyldigt. Hur kan Gud tillåta något sådant? Ja, varför styr och ställer Gud så? Det är för att du skall få tröst av Kristus. Han lider inte för sin skull utan för dig och hela världen, som aposteln Johannes säger: ”Han är försoningen för våra synder och inte bara för våra utan också för hela världens” (1 Joh. 2:2). Därför ger Johannes Döparen honom namnet ”Guds lamm, som tar bort världens synd” (Joh. 1:29). Det vill säga ett offer, av Gud bestämt till att ta på sig hela världens synd och göra världen löst och befriad från den. Det måste gå så underligt till. Han är Guds Son, alldeles helig och utan någon synd. Med rätta skulle han vara fri från förbannelsen och döden. Vi är syndare, under förbannelsen och Guds vrede, därför skulle vi med rätta lida döden och fördömelsen. Men Gud vänder på det. Den som inte har någon synd, och som inte är något annat än nåd, som evangelisten Johannes säger, i vilken Guds nåds fullhet bor, han måste bli till förbannelse och bära syndastraffet, medan vi genom honom är i nåd och Guds barn.
Därför skall vi hålla fast vid denna tröst och låta detta vittnesbörd om Kristi oskuld vara oss särskilt kärt. För vad Kristus oskyldigt har lidit, det har vår synd och skuld förorsakat. Därför kan vi med hans oskuld trösta oss mot synden och all olycka. Denna oskuld är ett säkert och hållbart vittnesbörd om att vi har fördel av hans lidande – och att den fromme Herren och nådige Förlossaren har lidit och betalat för oss.
”O du vår Herre Jesu Krist,
som på dig tog vår synd och brist,
som plågad var och slagen hårt,
som måste draga korset svårt,
dig beder vi, att för din död
du hjälper oss i all vår nöd.”
Martin Luther
Evangelisk själaspis för hemmet
Lördag. Femte veckan i fastan, s. 205
Bibliska betraktelser för var dag i året ur Dr M Luthers Skrifter
Utvalda och ordnade av Julius Leopold Pasig
Stockholm 1882. Bearb. av red.