Herrens Heliga Nattvard – ett möte med Jesus

I förra numret kunde vi läsa om dopet. Här följer nu en artikel om det andra sakramentet, nattvarden.

Dopet har kallats pånyttfödelsens sakrament, medan nattvarden benämnts bekräftelsens och växandets sakrament. Dopet är invigningssakramentet till Guds rike, den heliga handling genom vilken Gud skänker oss nåd, förlåtelse och nytt liv i Kristus. Den behöver aldrig göras om, utan är en engångshandling. Nattvardens gåvor däremot får Jesu döpta vänner ta emot ofta – i urkyrkan firade man nattvard kanske så ofta som dagligen, åtminstone en gång i veckan, på Herrens dag, söndagen. I nattvarden bekräftar Herren om och om igen sin kärlek till oss och den frälsning som blev vår i dopet. Där får vi möta och ta emot Herren Jesus själv så konkret att vi knappast kan tvivla på det. Vi får höra och erfara att syndernas förlåtelse – frukterna av Jesu död och uppståndelse – är till för oss. För mig utgiven, för mig utgjutet!

DET NYA FÖRBUNDETS MÅLTID

Nattvarden är det nya förbundets måltid. Den instiftades av Jesus kvällen före hans korsdöd, när han hade samlat sina lärjungar till att äta det gamla förbundets påskmåltid. I dess ställe gav Jesus sina efterföljare en ny förbundsmåltid, som skulle gälla för det nya förbundet. Redan i instiftelseorden anger han vari det nya ligger, nämligen:

• i mitt blod – det nya förbundet mellan Gud och människor har inte sin grund i människors offer, utan i Guds offer av sin egen Son!
• som är utgjutet för många – det gäller inte endast Israels folk, utan många (alla)
• till syndernas förlåtelse – det nya förbundet är ett entydigt nådesförbund, det vilar på Guds gåva: syndernas förlåtelse!

NATTVARDENS VÄLSIGNELSER

Nattvardens centrala innebörd sammanfattar Luther i Lilla katekesen , när han svarar på frågan vad nytta nattvardens ätande och drickande har med sig: ”Det framgår av dessa ord: För er utgiven  och utgjutet till syndernas förlåtelse.  Det betyder, att i sakramentet ges oss syndernas förlåtelse, liv och salighet genom dessa ord. Ty där syndernas förlåtelse är, där är också liv och salighet.” Detta är det centrala, och det får aldrig skymmas i Herrens måltid.

Samtidigt är nattvarden till sitt väsen ett mysterium,  en gudomlig hemlighet, vars djup och fulla innebörd vi aldrig helt kan förstå. Nattvardens välsignelser är många. En hjälp att upptäcka dem kan vara att tänka så här: När vi tar emot brödet och vinet riktas vår blick åt fyra håll – vi ser tillbaka, uppåt, framåt, och runt omkring oss:

VI SER TILLBAKA PÅ GOLGATA

Jesus sade: ”Gör detta till min åminnelse.” Genom att fira nattvard låter vi oss påminnas om Jesu offerdöd och tar emot dess frukt, förlåtelsen. Paulus skriver att när vi äter brödet och dricker vinet ”förkunnar vi Herrens död”. Redan det gamla förbundets påskalammsmåltid firades till minne av Guds väldiga räddningsinsatser – hur Gud förlossade sitt folk ur Egypten. Det nya förbundets måltid, nattvarden, förkunnar för oss hur Gud på Golgata genom Jesu offer räddade hela mänskligheten ur det andliga Egypten. Då blev vi befriade från vårt slaveri – träldomen under synden, döden och djävulen – till att leva fria under Guds nåd!

VI SER UPPÅT PÅ DEN UPPSTÅNDNE

När vi firar nattvard minns vi inte ”bara” något som skett för länge sedan. I stunden då vi är vid Herrens bord möter och tar vi emot Jesus som rent konkret är där, just då ! Han som är uppstånden och levande, kan vara och är verkligen  närvarande i, med  och under  brödet och vinet. Det är detta som kalla för ”realpresens” – att brödet och vinet inte endast symboliserar Kristus, utan är Kristus. Så sade ju Jesus själv om brödet och vinet: ”Detta är min kropp, detta är mitt blod.” Obegripligt för förståndet, stort för själen! Jesus är förenad med nattvardens bröd och vin, och då vi tar emot detta bröd och vin förenas vi med honom. Nattvarden ger mig gemenskap med Jesus – ”Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap  med Kristi kropp?” (1  Kor. 10:16 .)

Mötet med vår uppståndne Frälsare får i nattvarden fylla oss med tacksamhet. Liksom nattvardens förebild – påskalammsmåltiden – var en glädjemåltid , som åts under lovsång (Ps. 113–118 ), är också nattvarden en jubelhögtid, i vilken vår tacksamhet och glädje över Kristus får ta sig uttryck. Rannsakan och sorg över synden föregår nattvarden i beredelsen (eller skriftermålet), där vi prövar oss inför Guds Ord, bekänner vår synd och tar emot förlåtelsens ord. Efter beredelsen får vi frimodigt närma oss Herren under jubel, då han kommer till oss vid sitt bord. Så gjorde redan de första kristna; de prisade Gud och ”bröt bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje” (Apg. 2:46 ). Sedan äldsta tider har Herrens måltid också kallats för eukaristi , dvs. tacksägelse!

Den som i nattvarden ofta ser på och förenas med den Uppståndne kommer också allt oftare att tänka på honom i sin vardag och alltmer att leva och handla som man gör i hans närhet.

VI SER FRAMÅT MED FÖRVÄNTAN

Nattvarden firas av dem som väntar Herrens återkomst, som är på väg till himmelen. Där kommer vi att fira den stora glädjefesten, Lammets bröllopsmåltid. Nattvarden firas med den dagen i åtanke. Paulus skriver: ”Så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död, till dess han kommer ” 1  Kor. 11:26 . Snart är den dagen här, då Herren kommer – Herrens måltid väcker vårt hopp och ger mod åt den modlöse. Herrens bord är en viktig rastplats för den trötte pilgrimen!

Böneropet Marana tha , som betyder ”vår Herre, kom”, lär i urkyrkan ha haft sin plats just vid nattvardsfirandet. Det var ett bönerop inte bara om Herren ankomst i den aktuella måltiden, utan även om att Herren snart skulle komma tillbaka på skyarna, så att den fullkomliga gemenskap med den Uppstånde som nattvarden föregriper skulle förverkligas.

VI SER PÅ VÅRA TROSSYSKON RUNT OMKRING OSS

De som i Herrens måltid förenas – blir ett – med Herren själv blir också förenade med varandra som lemmar i en och samma kropp. Paulus skriver att i nattvarden ”är vi som är många en kropp, ty alla får vi del av detta enda bröd” (1  Kor.10:17 ). Nattvarden är en gemenskapsmåltid med Kristus men också med dem jag firar nattvard tillsammans med – de är mina bröder och systrar! Vi är en familj, ett folk. Nattvarden hjälper oss att se att vi hör samman, vi som har del i Kristus. De bekymmer som grannen vid altarringen bär på är mina och de glädjeämnen jag gläds över får vara också henne till glädje, och vice versa. Ordet kommunion , som ibland används om nattvarden, lyfter fram den här aspekten. Kommunion betyder just gemenskap.

Men gemenskapen i nattvarden sträcker sig vidare än till dem jag just delar brödet och vinet med. Nattvarden förenar mig med hela  Kristi kropp – över hela vår jord, och genom alla tider. Med kristna i Peru, Kenya och Nepal. Och med Abraham, Mose, Herrens mor Maria, apostlarna och alla andra som gått före mig för att fira ständig högtid hos och kring Kristus, som sitter på tronen vid Faderns högra sida. Tillsammans med dem är vi i nattvarden samlade, i gemensam lovsång, kring samma slaktade, uppståndna och levande Guds Lamm!

O, låt ej otron nu få hindra mig att fira glädjefest i tron med dig! Förlåt och hjälp – välsigna och bevara, och mer och mer dig själv för mig förklara!

Fredrik Carlsson

Redaktör