Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. (1 Joh. 1:3)
Innehåll • december 2020
- Var det allt?, Ray Baker
- Ord till liv, advent • ”Räta på er och lyft era huvuden”, Henrik Åström
- Missionsledaren • En salig världslighet, Daniel Ringdahl
- Glimtar från annorlunda julfirande, Jens Lunnergård
- Ord till liv, julafton • Ljus i mörkret, Daniel Ringdahl
- Julfirande i Lilla Mølle, Peter Aage Bak
- Ord till liv, juldagen • ”Idag har en Frälsare fötts åt er”, Nils-Bertil Bertilsson
- Augustus skattskrivning – försvunnen och återfunnen, Anders Brogren
- Genom oputsade fönster, Karin Lyckander
- Ord till liv, annandag jul • Inte rädda, men beredda, Erik J Andersson
- När himlen kom till jorden, Daniel Johansson
- Familjeläsning • ”En stråle av Guds kärlekens ljus”, Christian Sturesson
- Feta rätter, Fredrik Hector
- Sagofarbrodern som skrev psalmer, Jens Lunnergård
- Jul i Peru
Kan man fira jul ensam? Givetvis går det men de flesta av oss drar sig för det. Vanligen träffar man fler människor under julhelgen än under andra helger – många familjer hinner med båda sidornas släkt, och man äter och har det (förhoppningsvis) trevligt tillsammans. I skrivande stund vet jag inte om detta kommer vara möjligt i år, eller om restriktionerna gör julen annorlunda, och gemenskapen mer begränsad.
Det är då väl värt att sända en tanke till Betlehem och den heliga familjens ’jul’. Den var inte fylld av ljus och jultomtar, inte heller av julsånger eller jubel över presenter. Istället en förlossning med, kan man tänka, blod, svett och tårar. Ändå finns där utgångspunkten för vårt julfirande. Varför det? Jo, för där träder Skaparen in i skapelsen, Frälsaren föds för att föra sitt folk till gemenskapen med Gud.
Gud gör sig liten för vår skull. Han som är helig, majestätisk, oändlig och skild från syndare blir ett litet försvarslöst barn för att upprätta gemenskapen med det människosläkte som vandrat bort från honom. När Jesus 30 år senare dör och uppstår är hindret undanröjt, försoningen fullbordad, och vägen tillbaka in i Guds gemenskap är öppen.
Någonstans läste jag en kolumn där det påstods att ”den som kan spela gitarr” är aldrig ensam. Det ligger nog en sanning i det, men jag skulle vilja säga: ”Den som upptäckt gemenskapen med Gud är aldrig ensam.” Inte när vännerna sviker, inte när man är på resa långt hemifrån, inte ens när julfirandet blir helt annorlunda på grund av en pandemi. Gud bjuder varje dag in dig och mig i sin gemenskap, som vi tar emot genom bön, bibelläsning, brödra- och systragemenskap, och nattvardens bröd och vin.
Detta är värt att begrunda och tänka igenom, och förhoppningen är att det här numret ska vara till hjälp. Du är inte ensam, Gud bjuder in dig i sin gemenskap. Jesus födelse gör det möjligt för oss att kallas Guds barn, och vara fullvärdiga medlemmar av hans gemenskap med Fadern. Låt därför detta julfirande ske i gemenskap med den Gud som har skapat och friköpt dig. Du får vara hans!
Mattias Lindström
mattias.lindstrom@tillliv.se