Så som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som vördar honom. (Ps. 103.13)
Innehåll • oktober 2022
- Ett öppet hem, intervju med Ingemar och Ros-Marie Westmark
- Missionsledaren • På spaning efter framtiden, Daniel Ringdahl
- Ord till liv • ”Men du gudsman”, Johan Gredenius
- ”Pappa, kom för jag längtar efter dig!”, Daniel Ringdahl
- Faderskap – bara för män, Folke T. Olofsson
- Tillsammans för evangeliet, Daniel Ringdahl
- Vi ser framåt!, Emma Birgersson
- Bokrecension • Tro och bekännelse hos kyrkofäderna, Matteus Sandell
- ”Jag och min far”, John Breneman
- Utan närhet till fadern
Älskar alla sina mammor? Knappast, det måste finnas undantag från den regeln. Men de flesta människor är nog beredda att besvara frågan med ett ”ja”. Moderskap är lätt att tycka om. Hur är det med papporna, då? Älskar alla sina pappor? Jag skulle vilja påstå att man får färre ”ja” på den frågan. Män har lättare att backa ur en relation, säga hejdå till fru och barn, och starta en ny familjebildning på annat håll. Och kvar finns barnen med sina sår, sin längtan efter att bli sedda av pappa. Det finns också många pappor, fortfarande, som försummar sina barn på grund av sitt yrke och sin karriär. Det lämnar också sår.
Trots att faderskapet i en värld märkt av synd på många håll fungerar dåligt är det en gudomlig ordning. Gud Fader har lagt ner denna uppgift i skapelsen, och kallar många män, men inte alla, att gå in under den. Den som blir pappa har ett ansvar för barnen, vilket är livslångt, eller åtminstone varar tills barnen blir myndiga. Och för detta ska pappan göra räkenskap på den yttersta dagen! Detta kallar fäder till ånger, omvändelse och till att söka förlåtelse hos Herren för allt som har försummats. Och förlåtelsen ger kraft till att fortsätta kampen, även om den alltid förblir ofullkomlig.
Alla män blir inte pappor. Gud ger inte det uppdraget till alla, vilket ger andra möjligheter att tjäna Gud och sin medmänniska. Men eftersom alla – män och kvinnor, unga och gamla – har en pappa, och har pappor i sin närhet, kan det för alla vara nyttigt att reflektera över hur faderskapet formar det uppväxande släktet, hur det därmed formar kyrka och samhälle, och hur det förbättrar eller försvårar möjligheterna att få en fungerande tillit till Gud Fadern i himlen. Välkommen till ett nytt nummer av Till Liv!
Mattias Lindström
mattias.lindstrom@tillliv.se