”Offra lovets offer åt Gud… Och åkalla mig i nöden, så skall jag hjälpa dig… och du skall prisa mig.” Ps. 50:14-15. Bönen, den kristna människans bön, handlar om vårt förhållande till Gud.
”Offra lovets offer åt Gud… Och åkalla mig i nöden, så skall jag hjälpa dig… och du skall prisa mig.” Ps. 50:14-15. Bönen, den kristna människans bön, handlar om vårt förhållande till Gud. Bönen brukar kallas den kristnes andedräkt och är därför också trons andedräkt. Bönen brukar också kallas för hjärtats samtal med Gud. Men är det fråga om ett samtal så är det inte en monolog från människans sida. Gud måste också få komma till tals. Kristen är ingen människa utan att Gud först har fått tala till henne genom sitt ord. Bönen blir då människans svar på Guds tilltal.
Den citerade versen från Ps. 50 i Psaltaren handlar just om vårt förhållande till Herren Gud. Psalmen har överskriften: ”Rätt och orätt gudstjänst”. Psalmen beskriver Guds makt och väldighet. Vi får också reda på att Gud inte behöver något av oss. Alltsammans är ju Guds skapelse och egendom. Men vad Gud vill är att vi offrar lovets offer till honom, d. v. s. det är vårt hjärta Gud vill ha. Ps. 50 talar också om att den ogudaktige inte har annat än straff att vänta från Herren, även om hans läppar skulle föra ett gudligt tal. ”Hur kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan, du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?”
”Offra lovets offer åt Gud… Och åkalla mig i nöden, så skall jag hjälpa dig… och du skall prisa mig. ps. 50:14-15
Den första bönekampen är därför en bön om att bli omvänd. ”Fräls mig du så blir jag frälst”, ber profeten Jeremia i kap. 17. Vem ber om att bli frälst? Jo, det gör den som inte kan frälsa sig själv och som samtidigt ser att han är på väg att förgås. Det är en stor förödmjukelse att varken kunna klara sig själv eller duga själv. Att bli omvänd är något man behöver be Gud om dagligen. Människans nödsituation är så stor att det inte räcker med en omvändelse. Men nu hette det: ”Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig”. Den andra bönekampen är en kamp mot köttet och otron. Jag kanske inte vill bli hjälpt eller frälst? Kanske är det bara jordiska behov som jag går till Gud med och för att få en bra lösning på?
Jesu lärjunge och apostel Petrus skriver i sitt första brev: ”Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.” I Filipperbrevet skriver aposteln Paulus: ”Gör er inga bekymmer för något, utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.” Hur går sådant till? Hur kan man av hjärtat lyda Guds ord och kasta alla bekymmer på honom?
De senast citerade verserna talar om bekymmer. ”Låt Gud i allt få veta…” Det betyder att ha öppen sak med Gud i allt. Att varje dag veta och i sitt böneumgänge med Gud inte försöka hoppa över något som jag vet att Gud är emot. Är man ärlig mot Gud så blir bönen en bön om förlåtelse för att jag ju inte kan göra något utan synd!
Läsning av Guds ord kan lätt bli bara en vana. Finns det inte något behov, utan det är bara just en vana, så blir både läsningen och bönen därefter. Många händelser i Bibeln där bön finns med, visar att nöd eller behov är en viktig del för att bön ska vara bön, Ett jordiskt bekymmersfritt liv blir lätt ett sömnaktigt liv i andligt avseende. Kampen mot köttet blir då kanske inte heller så angelägen. Det är ju köttets önskemål som man vill uppfylla. Kristenheten i dag kännetecknas av stor köttslig frihet. Kampen om visshet och tro är också en bönekamp. Visshet om att få vara Guds barn. Visshet om att bli bevarad. Har jag någon rätt tro? ”Din tro har hjälpt dig”, läser jag i Nya Testamentet att Jesus sa till många som kom till honom. Jag som läser i Jakobs brev att man ”skall be i tro utan att tvivla, ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren”. Vad gjorde de som fick höra Jesus säga till dem: ”Din tro har hjälpt dig”? De kom till Jesus. Det var till honom de vände sig. Därför har du tro nog när du vänder dig till Jesus och talar om för honom hur det är med alltsammans. Till honom får du vända dig med din omvändelse. Till honom får du gå med ditt bekymmer med gamle Adam. Tala om för honom dina tvivel. ”Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig”.
Vår tro eller vår bön är inte något vi presterar för att hjälpa Jesus. Men tron är stor nog om vi bär problemen, bekymren, framtiden, synderna och vad det nu kan vara till Jesus,. Kung David och hans psalmer i Gamla Testamentet kan lära oss mycket om ett rätt förhållande till Gud. I Psalm 139 beskriver David med starka ord den visshet han känner inför Guds omsorg om honom. Ändå avslutas psalmen med bönen ”Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta…” Kung David befann sig fortfarande på jorden. Säkert är att kung David hade varit i nöd många gånger och för många olika orsaker och kämpat mången bönekamp. Fiender, svåra syndafall och Herrens underbara hjälp hade lärt David att bedja. Asafs ord i Ps. 50, kunde lika gärna varit Davids, ”Offra lovets offer åt Gud… och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.” ”Och du skall prisa mig.” O, så mycket vi har att tacka Herren Gud för! Men att tacka Herren för både nöd och bönhörelse är också ett kamp.
Ingemar Helgesson