Crescendot från 300 nyblivna studenters strupar fyllde aulan. Det var ungdom, skönhet och förväntan. Även erfarenheten skulle få göra sin röst hörd vid denna skolavslutning. Den åldrande fysikläraren skulle föra dess talan. Han sade:
Studenter!
Fysikens lagar har Ni måst lyda, oberoende av mig, Einstein och Newton. Tyngdlagen har Ni måst acceptera utan invändningar. Ni har vandrat uppför det gamla husets många trappor tyngda av dess ok. Min lilla uppgift har varit att ge oket namn, mg (m gånger g).
Vissa av fysikens lagar har Ni själva på ett strålande sätt åskådliggjort. Newtons första lag t. ex. – tröghetslagen.
Den säger att en kropp förblir i ett tillstånd av vila eller likformig rörelse, tills den av yttre krafter tvingas att ändra detta tillstånd. Det har varit skolans krafter – för att inte säga lärarnas – som hittills har tvingat Er till kursändringar.
Eller låt oss tänka på Niels Bohrs första och andra postulat. Hur träffande beskriver de inte en gymnasist på vår skola. Det första postulatet säger: En elektron kretsar i ett stationärt tillstånd utan att avge någon energi, och det andra att när elektronen absorberat energi utifrån, först då kan den lämna sin position och sedan avge en liten ljusblixt. Det går upp ett ljus så att säga. Och visst har det blixtrat i klassrummen när Ni elever har hamnat i kraftfälten från högspänningselektroderna i katedern. Men det är slut med det nu. Nu skall Ni blixtra alldeles själva och ändra riktning av egen kraft. Det blir härligt! Nu, äntligen är Ni fria! Inga krökta kraftfält tvingar Er!
Det är väl det som är poängen med den här dagen. Ni är fria.
Friheten! Ni drömmer om den. Den gränslösa friheten. Frånvaron av varje ansvar, krav och beroende. Här skjuter dagens kommersiella kultur in sig och hjälper Er att drömma vidare. Underförstått ligger tanken att det är först när friheten blir absolut som människan kan komma till sin rätt. Friheten skall göra mig sann! Men är det verkligen så: Friheten skall göra mig sann?
Rousseau skrev mycket om människans frihet, men hans författarskap blev den ideologiska grundvalen för den franska revolutionen med dess frihet och terror. Nietzsche talade också om frihet, men i hans författarskap fann nazi-Tyskland sin ideologiska grund.
Och ett stycke nutidshistoria, som Ni själva upplevt, berättar om friheten som Jugoslaviens folk fick och om hur människor har förvaltat den.
Nej, friheten gör inte människan sann. Det håller inte.
Det fanns en Mästare en gång, långt före Nietzsche och Rousseau, som formulerade satsens omvändning, den ursprungliga satsen. Han sade: Sanningen skall göra er fria! Sanningen är det väsentliga. Friheten är en konsekvens.
Sanningen skall göra Er fria!
De flesta av Er kommer snabbt att glömma Newtons tröghetslag, Bohrs postulat och Einsteins relativitetsteori. Någon styrande effekt över Era liv kommer de inte att ha.
Men det jag sade nu: Sanningen skall göra Er fria, det kommer att spela en roll, bli avgörande vid en rad tillfällen i framtiden.
Glöm mig! Glöm min fysikundervisning! Men sök Sanningen! Sök sanningen om Er själva! Sök sanningen om den tillvaro som faktiskt finns. Sök sanningen om det liv Du lever!
Friheten kan aldrig göra Dig sann, men Sanningen kan göra Dig fri. Ni längtar efter frihet, men Ni behöver Sanningen för att nå den.
Men – vad är Sanning?
Ja, kanske är inte allt så relativt att ”det som är sanning i Berlin och Jena” bara är ”dåligt skämt i Heidelberg”. Tänk om det finns en sanning? Tanken är svindlande! Då är det värt ett helt livs möda att söka den.
Men Mästaren – vem var Han?
Låt mig vara personlig och säga: Trots att jag är fysiklärare, så sätter jag honom många snäpp över Einstein, Newton och Bohr. Det är Mästaren som Ditt studentbetyg av någon anledning har en relation till, daterat som det är 1997 – Anno Domine 1997. Mästaren som inte bara var utan är.
Era år på vår gamla skola har nått sitt slut. I så motto slår frihetens timme. Jag lyckönskar Er. Det skulle glädja mig om Er gymnasietid gjort Er bättre skickade att söka sanningen, så att Ni inte faller offer för dagens alla enkla klichéer om frihet. Sök sanningen! Han som är Sanningen söker Er. Det är mitt avskedsord.
Rune Gustavsson, ämneslärare