Detta bevingade ord (av E. G. Geijer) har jag många gånger funderat över, men efter hand mer och mer förstått riktigheten av. Man kan tycka att de uppseendeväckande händelser som får största platsen i TV och radio och ger anledning till de stora rubrikerna i tidningar väl ändå är de stora och viktiga. Helt visst är det så vi människor uppfattar det. Men säkert är mycket av detta, som vi världsupptagna människor anser för stort och viktigt, inte alls betydelsefullt inför Gud. Det är ju tvärtom många gånger sådant som är i strid med Guds vilja som får den största uppmärksamheten och det största intresset.
Men på det andliga området är det oftast så, att ”vad stort sker, det sker tyst”. När Herren vill tala till en människa gör han det oftast i det tysta. I 1 Kung. 19 berättas om när Herren ville komma till tals med profeten Elia. Först kom en mycket stark storm, som ryckte med sig delar av berget och klipporna – men inte var Herren i stormen. Sedan blev det en jordbävning – men inte var Herren i jordbävning. Därefter följde en eld – men Herren var inte heller i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning, och Elia förstod att detta var Herrens sätt att tala med honom.
Anledningen till att vi i vår tid har så svårt att höra, när Herren Gud vill komma till tals med och nå oss människor, kan vara att det så sällan är tyst omkring oss. Hur mycket ljud och oljud utsätts vi inte för om dagarna! På många arbetsplatser och i många varuhus går radion stup i ett, och ungdomar har stereon på högsta volym till och med vid läxläsning! Det får helt enkelt inte lov att vara stilla och tyst omkring oss. Men av Gud får vi uppmaningen att bli stilla och besinna att han är Gud (Ps. 46:11).
Jesus uppmanar i sin bergspredikan sina åhörare att i samtalet med Gud gå in i sina kammare och stänga dörren om sig. Ingenting bör få störa dem i mötet med Gud.
Det är inte säkert att Gud verkar mer i stora väckelsemöten med mycket halleluja-rop och handklappningar. I Klag. 3 står det: ”Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren.” Jag har själv många gånger fått erfara hur Gud på ett påtagligt sätt har talat till mig, just när det varit stilla och tyst runt omkring mig.
Det är glädjande, tycker jag, att så många människor söker sig till våra kyrkor, som på många orter står öppna även då det inte är gudstjänst, för att ensamma sitta ner en stund i stillhet, kanske under bön. Jag tror att Gud kan tala till många människor vid sådana tillfällen, så att de vill återvända för att även delta i gudstjänsten och så komma under Ordets inflytande.
Eftersom jag är helt övertygad om att vi behöver tystnaden och stillheten inför Gud, blev jag särskilt glad över hur Kristna Ungdomsförbundets sommarmöte i Eket avslutades, då vi en stund var för sig fick vara tysta inför Gud.
Stilla, stilla, låt din stridssång tystna,
glöm din oro, glöm din sorg, din strid
Vila på din åra, lyssna, lyssna…
Bertil Henriksson