Vatikanen avvisar den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen
I många år har representanter för lutherska och katolska kyrkor fört samtal angående läran om rättfärdiggörelsen. 1997 förelåg en gemensam deklaration, något som har omtalats flera gånger i Fast Grunn. Lutherska Världsförbundet hade anslutit sig till den, men så kom det en kalldusch från påven i Rom. Vatikanen kunde inte skriva under dokumentet. Vid ett ekumeniskt möte i Trondheim i juli beskrev professor Ola Tjørhom Vatikanens svar som ett bakslag i dialogen mellan de båda kyrkosamfunden. Samtalen ska fortsätta, men det råder förvirring om var man nu står.
Situationen är egentligen inte så överraskande för den som följt med i den ekumeniska utvecklingen. I dialogerna deltar ofta liberala teologer, som är ivriga att komma på formuleringar som båda parter kan godkänna. Då måste också satserna bli så oprecisa att de kan tolkas i olika riktningar. Lutherska Världsförbundet är så präglat av bibelkritisk teologi att man gärna sväljer oklarheter bara för att uppnå yttre enhet. Men Vatikanen har strängare krav på precision. Där tycks man vara mera medveten om läran än inom de flesta lutherska kyrkor.
Det finns anledning till tacksamhet för att Vatikanen talar i klartext. Man håller egentligen fast vid det avvisande av den lutherska läran om rättfärdiggörelsen som gjordes vid Tridentinerkonsiliet för över 450 år sen. Den gemensamma deklarationen innehå ler flera formuleringar som öppnar för katolska synpunkter. Det har bland andra teol dr Oddvar Johan Jensen vid NLA (norsk lärarhögskola) påvisat.
(Den norska) Dagen skriver på ledarplats, att vatikanens officiella svar av den 25 juni 1998 sammanfattningsvis säger tre ting: 1) att Rom inte kan godta att man på lutherskt vis talar om att den rättfärdiggjorda människan samtidigt är rättfärdig och syndare 2) att Rom inte accepterar den lutherska ”mon-ergismen” utan håller fast vid den klassiska katolska ”syn-ergismen” och 3) att rättfärdiggörelsen därför alltjämt kräver tillförsel av ”förtjänstfulla goda gärningar”, vilka Gud belönar genom att tilldela oss det eviga livet. ”Mon-ergism” betecknar att det bara är Kristi fullbordade frälsningsverk på Golgata som kan rättfärdiggöra syndaren. ”Syn-ergism” betyder att rättfärdiggörelsen sker i samverkan mellan Kristus-tro och förtjänstfulla goda gärningar.
Vatikanen har gjort en insats genom att precisera skillnaden mellan luthersk och katolsk lära om rättfärdiggörelsen. På denna viktiga läropunkt är moderna liberala lutheraner villiga att åstadkomma en kompromiss som förråder hela reformationens betydelse.
Fast Grunn 4/98
Tjurskallighet får högt pris
En kristen kyrka är ingen utställningslokal, inte heller ett informationskontor för vissa intressegrupper. Den är ramen för en symbolvärld av speciellt slag. Denna symbolvärld bestäms av evangeliet. Evangeliet är offentligt, riktat till alla, historiskt givet, möjligt att förkunna och icke manipulerbart av särintressen. Detta sätter ramarna. Såväl konsten och sångtexterna som liturgin och predikan måste underordna sig denna givna ram. (– – –)
Också präster måste underordna sig respekten för att Jesus är en historisk person. Att man i kyrkorummet kan framställa Jesus utklädd till transvestit och mena att detta är ett autentiskt uttryck för det evangeliska budskapet beror på att man blandat ihop olika saker.
Att Jesus älskar homosexuella är självklart, lika väl som att han älskar moderater och vänsterpartister, domprostar och ateister, pedofiler och seriemördare. Att han skulle godkänna homosexualitet som livsstil, samtidigt som han förbjöd heterosexuella att ens kasta lystna blickar på sin nästas hustru eller att ta ut skilsmässa, är uteslutet. Att Jesus på ett för sin miljö chockerande sätt förlät prostituerade, ockrare, utsugare, äktenskapsbrytare, förrädare och vanliga alldagliga syndare innebar inte att han gillade deras livsstil. Då hade han ju inte behövt förlåta dem.
Han mötte dem där de befann sig, men han inbjöd dem att bryta upp och gå framåt. (– – –)
Det finns fortfarande många svenskar som anser att Jesus lever och är den viktigaste personen i deras liv. Jag räknar mig själv dit. Jag vill inte att någon, inte ens en domprost, ska klä ut honom till något trendriktigt, lika litet som jag vill att någon ska manipulera mina anhörigas porträtt , oavsett vilka ädla syften man påstår sig ha med det. (– – –)
Anders Piltz, ombedd att i Kyrkans Tidning 41/98 kommentera debatten kring Ecce Homo-utställningen
Man kan bara fråga: varför riskera både enkla kristnas sorg och övriga kristna samfunds berättigade undran över vart Svenska kyrkan är på väg genom denna tjurskalliga envishet att visa utställningen i rikets centralhelgedom?
Kjell-Arne Oredsson i kyrkans tidning 39/98
Det är egentligen hårresande att Sveriges ärkebiskop är så omedveten om vilka reaktioner han sätter igång med sina uttalanden. (– – –) Hur högt får priset bli för en hel kyrka när en individ uttalar sig så att han skadar den rörelse han företräder?
Torbjörn Freij i Dagen 7 okt. -98
Förslag till handlingsprogram Vilken myndighet gav biskoparna i uppdrag att införa ett nytt, alldeles unikt conditio sine qua non (oeftergivligt villkor) för prästämbetet, frågade jag min biskop (Karlstads stift). På den frågan fick jag förklarligt nog inget svar. Deras egen, självtagna myndighet var nog för att nedriva tidigare biskopars beslut och ”Herrens bud” (1 Kor. 14:34, 36). Är inte detta ett talande exempel på det som reformatorerna med avsky kallade ”människobud”? (– – –)
Sist vill jag så kortfattat jag kan teckna ett handlingsprogram för att dörren skall kunna öppnas (om någon annan kan finna ett annat, bättre, så följer vi det).
- Vi ger biskoparna ett sista erbjudande att rädda kyrkans enhet.
- Vi ordinerar själva om erbjudandet avböjs. Skulle biskoparna stänga kyrkorna eller liknande lokaler får vi söka andra. – Men då blir vår lutherska kyrka en frikyrka? – Tvärtom! Det blir det söndrade samfundet som avviker från den evangelisk-lutherska lärans ena hörnsten: Trohet mot Skriften.
Tor Nyrén i Kyrka och Folk 41/98
Heder åt vårt tryckeri!
Norra Skåne vägrar ta in bröllopsbild. Tidskriften Liberal Debatt överväger att sluta trycka sin tidskrift på Norra Skånes tryckeri. Skälet är tidningens vägran att ta in en bild på ett homosexuellt par. (– – –) Norra Skåne beslöt redan innan lagen om registrering av partnerskap trädde i kraft vid årsskiftet 1994/95 att inte publicera bilder på homosexuella par. Tidningen har laglig rätt att säga nej. (– – –)
TT