Där man vaknar
Vid det stora Linköpings-mötet hörde jag talas om Janis Vanags, Lettlands märklige ärkebiskop. Nu har jag fått möta honom. Under sovjettiden var han fysiklärare. Sedan han blivit präst kom han som kyrkoherde till Saugas, en liten stad av Eksjös storlek. Där fanns då 60 medlemmar i den evangelisk-lutherska församlingen. När han lämnade staden för att bli ärkebiskop var de 800. Han började där också ett församlingsinstitut, som utbildade medhjälpare, en utbildning av så hög kvalitet, att den nu accepteras som grund för prästutbildningen.
Under några dagar i början av december har jag fått resa runt i Lettland och möta lettiska, lutherska kristna. En av dem var Guntis Kalme, prorektor för Luther-Akademin i Riga. Han berättade själv, att han kom från en helt sekulariserad miljö. Hans mor blev förskräckt, när han började studera teologi, och väntade sig att han skulle bli deporterad till Sibirien.
Hans far, som var aktiv kommunist, blev uppkallad till partihögkvarteret för förhör. Jag frågade honom vilken bakgrund de många, unga lettiska kristna i allmänhet har. Kommer de från kristna familjer? Han svarade:
– Kanske några, men de allra flesta kommer från helt annorlunda miljöer, från indisk mystik, antroposofi och ren sekularisering. Men hurdan är då den tro som de har vaknat upp till? Den är biblisk, evangelisk-lutherskt bekännelsetrogen och liturgisk. Det närmast jag kan jämföra med i svenska förhållanden är det som Bo Giertz och G.A. Danell står för.
Det starkaste intrycket gav en morgonmässa i Rigas domkyrka. Det var ännu mörkt när vi skyndade dit. Ett tjugotal personer var samlade i den väldiga, svala kyrkan. Det märkliga var, att fastän jag inte förstod ett ord, förstod jag. Kvinnor och män, yngre och äldre, knäböjde djupt, bad högt och sjöng med i psalmerna. Mässan och psalmerna var samma som våra, textläsningarna, trosbekännelsen och Fader vår kom på samma plats som hos oss. Vi gav varandra fridshälsning med handslag och välsignade varandra utan att kunna varandras språk, men vid kommunionen gav mig prästen nattvarden med distributionsorden på latin: Corpus Christi – sanguis Christi.
Det var samme Jesus här som vid vår kyrkas altare. Det var en märklig upplevelse av Kristi Kyrkas gemenskap, över alla gränser och språk.
Många i Lettland ville höra om situationen i Sverige. Ärkebiskop Vanags frågade:
–Vad är följden av Linköpingsmötet?
– En av följderna, svarade jag, är att Svenska Kyrkans officiella tidning kräver att alla bekännelsetrogna präster skall lämna sina tjänster.
Då sade han:
–Men vem tänker på församlingarna?
Christian Braw
Översvämning i Peru
”El Niño” har kommit! Vår dammiga ökengata förvandlades omedelbart till en flod. Ekströms har försökt ”kanalisera bort” vatten ur sitt hus. Birgerssons har haft mindre besvär i sitt hus en trappa upp. Be för alla dem som drabbas av regnet! Det kommer säkert mer. Vi tror visserligen inte att det blir så illa som man förutsade för flera månader sen, men om ett enda regn kan ställa till med detta, är jag ganska bekymrad för vad vi kommer att få uppleva under kommande veckor. Be Gud att han ger oss ett extra mått av frid, tro och uthållighet!
Paul Gossman i MEL-meddelande