Bruka Ordet!

Bibeln är Guds ord. I Bibeln har du fått det eviga livets ord.
Du missunnar väl inte dig själv dess välsignelser?

Jag har sett en sliten bibel. Den tillhör en kristen. Bladen är missfärgade av smuts och fingersvett. Färgen på skinnpärmen har börjat flagna av. Sidorna ser trötta ut. Papperet har för länge sedan mist glans och spänst; det är uppruggat och strävt. Som bok betraktad är den rent ful. Man skulle kunna lägga en oanvänd, guldsnittsblänkande bibel med glänsande, hårda pärmar bredvid och hävda att den är en vackrare prydnad. Ja, självklart. Men då vet man inte mycket om skönhet. Eller om skillnaden mellan liv och död.

TEORI OCH PRAKTIK

När vi talar om bibelläsning tar våra inlägg ofta formen av en teologisk utredning, med utgångspunkt i Bibelns syn på sig själv som helig skrift. Det är mycket bra. Men det är inte allt som bör sägas om bibelläsning. Låt oss också utbyta erfarenheter av hur Guds ord är verksamt i våra liv: i känslor, tankar och handlingsmönster.

Detta berättar vi sällan om, och säkert beror det på att vi då kommer in på det som är subjektivt. Då ryggar vi tillbaka. Vi har ju lärt oss att upplevelser och känslor aldrig får utgöra någon grund för vår kristna tro. Och det är rätt. Men om vi aldrig talar om sådana erfarenheter i kristenlivet förlorar vi något viktigt. För märk att Skriften själv talar om detta, t.ex. om hur det kan kännas i mötet med Herren och hans ord.

”Var inte våra hjärtan brinnande i oss när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” (Luk. 24:32.) Så utbrast två lärjungar när de tänkte tillbaka på det bibelstudium den Uppståndne hållit med dem på vägen till Emmaus. Brand i hjärtat – en intressant beskrivning på något de upplevt i sitt inre. Deras situation var visserligen unik; Skriftens Herre hade själv öppnat oanade djup. Men i princip sker detsamma när vi läser vår Bibel i tro. Och har vi inte alla haft brinnande hjärtan? Inte varje gång vi läser men säkert någon gång. Kanske en liten glöd både nu och då?

MÄNNISKAN LEVER INTE BARA AV BRÖD

En sliten bibel – en människa som varje dag håller den i sina händer, som packar ned den i sin resväska inför varje resa. Varifrån kommer detta behov?

”När jag fick dina ord blev de min mat, ja dina ord blev för mig mitt hjärtas fröjd och glädje.” Sådan var Jeremias erfarenhet (Jer. 15:16).

Också här är situationen lite speciell. Profeten är Guds språkrör som tar emot och talar vidare ord från Gud. Men det är samma Guds röst som vi möter i våra biblar. Och nog uttrycker talesättet ”att svälta sig mätt och äta sig hungrig” (som jag hört mer än en gång i predikan) samma erfarenhet som profeten beskriver. Jeremias upplevelse kan alltså också få bli varje bibelläsares.

En liten pojke, som jag ofta läser Bibeln för, har flera gånger sagt att det känns skönt. Barn har inte tillgång till hela språket, så man får fundera på vad det är han egentligen menar. Men det handlar i varje fall inte om mysighet. Vi sitter på hårda stolar. Jag tänker mig att han upplever trygghet, för genom Ordet kommer hans Fader till honom. Och märkligt nog vill han hellre höra den riktiga Bibeln än barnbibeln. En aning lugnare, mer harmoni, glädje i ögonen… eller är det bara jag som inbillar mig att barn påverkas av Guds ord? ”Min frid ger jag er, min glädje skall bo i er”, säger Jesus (Joh. 14:27, 15:11). Och detta verkas i oss genom hans ord. ”De ord som jag har talat till er är ande och är liv” (Joh. 6:63).

ANDE OCH LIV

Vid ett tillfälle var några personer på ett servicehem och hälsade på tre gamla missionsvänner. De gamla var mycket skröpliga. De hörde illa, såg illa och gav ingen större respons. Sinnesförmögenheterna hade tydligt kommit i avtagande. När besöket började lida mot sitt slut tog någon fram en bibel för att avsluta som sig bör. ”Vi ska läsa ett ord från Herren.” Då sträckte åldringarna på ryggen, de började röra på händer och armar och blinka med ögonen. Förändringen var lika påtaglig som om någon öppnat ett fönster och frisk, föryngrande vind svept genom rummet. När jag bevittnade detta associerade jag osökt till orden i Joh. 3:8: ”Vinden (grek. pneuma, som också betyder ande) blåser vart den vill. Du hör den susa, men du vet inte var den kommer ifrån och inte vart den far. Så är det med den som är född av Anden.”

När texten var läst svarade en av de gamla, som varit predikant, med att citera bibelverser ur minnet och utlägga dem. Klart och redigt. Det var mycket märkligt att se hur de liksom vaknade till liv genom bibelordet. För dessa äldre människor var det ganska dåligt med det fysiska livet. Men genom Ordet hade Anden fött, och genom Ordet uppehöll han, deras andliga liv.

LEVANDE OCH KRAFTIGT

Guds ord är ett levande ord. Aldrig har man hört talas om någon som ständigt haft ett slitet exemplar av Hamlet eller ens Bröderna Lejonhjärta med sig för daglig läsning. En sådan bok skulle förr eller senare bli utläst, inte längre tillföra något väsentligt. Men Bibelns berättelser kan man läsa om och om igen och få något av dem, trots att många av dem ytligt sett är ganska enkelt komponerade och trots att vi vet hur de slutar. Vi läser dem för att de är levande – de griper tag i oss och ger oss för varje dag ett möte med den nådige Guden.

Låt oss också utbyta erfarenheter av hur Guds ord är verksamt i våra liv: i känslor, tankar och handlingsmönster.

Just detta har många kristna upplevt. De kan säga: ”Jag är viss om Guds existens, och jag är viss om att han är min Frälsare. Denna visshet har jag fått genom Ordet.” Så blir Guds ord det som övertygar. Unga kristna – ja, äldre också – kämpar nog ibland med svåra livsfrågor. Det som hjälper då är apologetiska argument. De visar på den kristna trons intellektuella grundval. Det som också hjälper – och som bör hållas främst – är det levande Ordet. Det är nämligen aldrig overksamt. Även om vi ibland känner det som om vi inte får det vi tänkt oss att vi skulle få. Under vår uthålliga läsning tar ändå Kristus gestalt i oss.

Så läs! Lär viktiga ställen utantill. Det är ”skönt” att somna till t.ex. Ps 25.

Thomas Nilsson lärare & predikant, Stockholm