Per-Martin Hjort och Eric Malm på resa till ett konfliktdrabbat Etiopien. Trots turbulens och olika meningar växer Guds rike. Många människor kommer till tro. ”Söndagen den 27 juni ska bli en dag som vi aldrig ska glömma! Då fick vi nämligen vara med om ett stort under – ja, det allra största: 42 muslimer i alla åldrar (bilden) – från spädbarn till åldringar i sjuttio-åttioårsåldern döptes då till Kristus, i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.”
Per-Martin Hjort och Eric Malm på resa till ett konfliktdrabbat Etiopien. Trots turbulens och olika meningar växer Guds rike. Många människor kommer till tro. ”Söndagen den 27 juni ska bli en dag som vi aldrig ska glömma! Då fick vi nämligen vara med om ett stort under – ja, det allra största: 42 muslimer i alla åldrar (bilden) – från spädbarn till åldringar i sjuttio-åttioårsåldern döptes då till Kristus, i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.”
I förra numret av Till Liv kunde man under rubriken Missionsnytt läsa bl.a. följande: ”På styrelsens uppdrag besöker Eric Malm och Per-Martin Hjort Etiopien under tiden 11 juni–7 juli. Anledningen är att det i den Lutherska Kyrkan i Etiopien uppstått mycket bekymmersamma spänningar och konfliktfyllda relationer, där både kyrkans ledning och våra missionärer involverats.”
BÄVAN OCH OLUST
Det var med stor bävan och t.o.m. olust som undertecknad anträdde resan söderut denna gång. Samtidigt måste sägas att Herren Gud även inför detta tunga uppdrag via ett antal trogna missionsvänner förmedlade konkret uppmuntran som gav anledning till största frimodighet.
T.ex. var det fler än en som hörde av sig och lovade att stå i förbönens viktiga tjänst. Herren vet själv vilka dessa var och han ska rikligt löna och välsigna er…
TURBULENS OCH LINA SANDELL
Utan att gå in på detaljer och enskildheter, kan jag nämna att första hälften av vårt besök i Etiopien, innehållande upprepade samtal och överläggningar med såväl LCEt:s ledning som våra utsända, i högsta grad präglades av meningsmotsättningar och vad man med ett modernt ord brukar kalla turbulens. Mer än en gång under dessa ganska så tunga dagar, då missmodet och t.o.m. förtvivlan ofta låg på lur, kom jag osökt att tänka på följande välkända rader:
Visst synes det, o Herre kär,
som skulle det gå under;
visst stormar det, än här, än där,
som bävade dess grunder;
men ack, det synes endast så
– ditt rike står och skall bestå,
när jord och himmel falla.
O, dessa välsignade och enkla men i allra högsta grad realistiska och sanna Lina Sandell-sånger, som så ofta och så radikalt hjälper till att vrida perspektiven rätt igen! Vilken skatt vi har där att hämta tröst och inspiration ur, när det går oss emot och allt känns tungt, motigt och meningslöst!
INTE TACK VARE… MEN TROTS
Dessbättre förhåller det sig inte på det sättet att Guds rike står och faller med oss, inte med vare sig Lutherska Kyrkan i Etiopien eller Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner i Sverige.
Nej, vi får vara med i Guds rike av nåd – precis som alla andra ”innebyggare däri” – och ofta tvingas man faktiskt (till sin häpnad, fast det verkligen inte borde vara så!) konstatera, att detta härliga rike äger bestånd och går fram inte tack vare utan trots våra bidrag och vår medverkan, MBV:s och LCEt:s.
”DET SEGRA SKALL, DITT KORSBANÉR…
” Att Herrens Jesu korsbanér håller på att segra i dagens Etiopien ”trots alla mörkrets makter” (krig, fattigdom, hungersnöd, kiv och split) och att det håller på att ”samla folken fler och fler”, fick vi bli åsyna vittnen till även denna gång och vid detta besök i landet. Jag vill lyfta fram tre olika episoder, som var och en på sitt vis i all enkelhet belyser det härliga rikets framfart trots allt yttre motstånd.
DYNAMISKA FÖRSAMLINGAR I WOLLAITA
Att Guds rike verkligen går fram med stormsteg och på gräsrotsnivå får vi – Eric Malm och undertecknad – bevittna, då vi gör ett tvådagars besök i Wollaitasynoden tillsammans med LCEt:s generalsekreterare ato Gudeto Bonso och vår missionär Workeneh Hechamo. Vi hinner med att hälsa på i några församlingar i pastoratet Admancho tre, fyra mil utanför huvudorten Soddo. Sedan jag senast besökte dessa platser har nya och ändamålsenliga kyrkbyggnader uppförts och det är en stor fröjd att se med vilken omsorg och kärlek man vårdar sina kyrkor: det är rent och prydligt inuti och man har även planterat träd och blommor utanför. På en av kyrkorna har man över ingången skrivit: ”Kom och se Herrens verk!” Och det var verkligen det vi fick göra.
Vi kom ju helt spontant och oanmälda till dessa kyrkor (telefon och dylikt finns ju ej) och inom tio minuter, en kvart efter det att vi anlänt har det vid varje kyrka samlats 40‒50 församlingsbor, som andäktigt slår sig ned på de tomma kyrkbänkarna (var och en av de fyra nybyggda kyrksalarna rymmer 400‒500 åhörare) och väntar på att vi ska ”hälsa på dem”, d.v.s. dela något Herrens ord med dem, vilket vi också gör efter att ha inlett det hela med bön och tacksägelse.
I Wollaita går det härliga riket verkligen fram; i dag finns där 50 församlingar med åtminstone 20 000 ”innebyggare”. 42
MUSLIMER DÖPS I CHAFFE JILA
Söndagen den 27 juni ska bli en dag som vi aldrig ska glömma! Då fick vi nämligen vara med om ett stort under – ja, det allra största: 42 muslimer i alla åldrar – från spädbarn till åldringar i sjuttio-åttioårsåldern döptes då till Kristus, i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Detta skedde i den lilla byn Chaffe Jila i Arsilåglandet i en torftig och hyrd liten jordkyrka utan all yttre pompa och ståt och egentligen utan några större och märkvärdigare arrangemang. Jag som var där – och du som läser detta – hur skulle vi kunna låta bli att helhjärtat stämma in i följande lovsång: Pris dig, pris dig, o Jesu kär, du Konung utan like, att jag, så arm och svag jag är, fått syn på detta rike; att jag får evigt glad och fri som innebyggare däri om dina under sjunga!
EXAMEN VID LUTHERSKA SEMINARIET I ASELLA Den 4 juli fick vi så vara med om en högtidlig examensceremoni i samband med söndagsgudstjänsten. De nio unga män som under tre år utbildats vid Lutherska seminariet i Asella är nu färdiga med sina förberedande studier och redo att gå ut som evangelister och kanske också så småningom som präster, dit kyrkorna – Mekane Yesus-kyrkan och Lutherska Kyrkan – sänder dem. Vi blev även denna gång påminda om Jesu ord om den stora skörden och de fåtaliga arbetarna, ord som verkligen i allra högsta grad är tillämpliga på förhållandena i dagens Etiopien: att utmaningarna förefaller alltför stora, vi alltför små och alltför få! Men då är det viktigt att lyfta fram det som också poängterades vid detta härliga tillfälle:
Bed, bed, bed Skördens Herre, att han sänder arbetare…och att han får ta hand om det hela…
ORDET BESTÅR OCH RIKET KAN EJ FALLA
Som vi sett av ovanstående, finns det många ämnen till stor tacksägelse och till fortsatt bön! Vi blir aldrig färdiga och vi blir framför allt aldrig arbetslösa i detta rike, som jag något försökt berätta om. Även då det gäller de ”bekymmersamma spänningar och konfliktfyllda relationer” som omnämndes inledningsvis har Herren hjälpt oss en bit på vägen, så att läget i skrivande stund ser betydligt ljusare ut än vad det gjorde för någon månad sedan. Och även om alla mänskliga knutar och alla relationsproblem kanske inte kommer att kunna lösas på kort tid, så kan vi ändå under tiden vara helt förvissade och rörande eniga om följande:
Ditt ord, o Jesu, skall bestå,
ditt rike kan ej falla;
hur vilt än otron rasa må
och syndens vågor svalla,
du har ändock för evig tid
uti rättfärdighet och frid
ett härligt rike grundat.
Per-Martin Hjort MBV:s bitr. missionssekreterare