Kristus Jesus… har blivit för oss gjord till visdom från Gud och till rättfärdighet och till helgelse och till förlossning… 1 Kor. 1:30.
”I sanning det är en högst skön, öppen vagn”, skriver Martin Luther och ser framför sig en nådens vagn med fyra hjul, i vilken en syndare får åka gratis till himlen.
Nu är det rätt vanligt att den som hållit till godo med den erbjudna skjutsen ändå gör som gamla Maria i en berättelse i detta nummer – sitter med sin tunga packning på ryggen. I säcken med bekymmer bär uppenbarligen många av våra läsare också kyrkofrågan – det visar tillflödet av bidrag till Öppet Forum.
Från en sida sett är det både riktigt och angeläget att varje enskild kristen, utifrån vad Bibel och bekännelse lär och kyrkohistorien anvisar, skaffar sig en egen uppfattning om Svenska kyrkan och hur man bör förhålla sig till henne.
Men från en annan sida sett är det alldeles onödigt att bära denna fråga som ett bekymmer, för ”Guds rike står och skall bestå”, både inom och utanför Svenska kyrkan. Där Guds ord rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas och dessa Guds gåvor tas emot i tro, där är Guds rike. Där står nådens vagn framkörd!
Vår mest angelägna omsorg bör då vara att själva skynda oss att ta plats i vagnen och sedan också bjuda andra handikappade att stiga ombord, medan vagnen ännu står kvar i våra kvarter. För vad hjälper det en människa om hon har en aldrig så bra lösning på problemet kyrkofrågan men förlorar sin själ genom att försumma att ta plats i nådens vagn?
Bara nu inte de styva teologernas diskussioner blir så högljudda, att de för någon överröstar det sista utropet före avgången: ”Resande mot himlen, tag plats! Tag plats!”
Sam-Arne Nilsson