Kom, låt oss höja glädjerop till herren, jubel till vår frälsnings klippa. Låt oss träda fram inför hans ansikte med tacksägelse, höja jubel till honom med lovsång!
Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder är hans. Hans är havet, ty han har gjort det, och det torra har hans händer format. Kom, låt oss falla ner och tillbe, låt oss böja knä för HERREN, vår skapare. Ty han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren som står under hans vård. Ps. 95:1–7.
Att få se Sverige, i alla fall en del av det, i vit vinterskrud är vackert. Det är inte bara en fröjd för ögonen utan det påminner också om hur underbar vår Guds skapelse är. Det är en skönhet som går djupare. Den talar om en mäktig Gud, som trots sin storhet tänker på oss människor, och då inte bara på det sättet att han givit oss en vacker värld. Det största beviset på att Gud tänker på oss är att han genom Jesus Kristus räddar oss till evigt liv.
Vi har mycket att tacka Gud för. Det vet vi som var med på sportlovsresan till Hovfjället i Värmland vecka åtta. Vi var strax över 80 personer, som tillsammans tillbringade veckan med allt från lek till samlingar kring Guds ord.
Det var tjugonde gången värmlandslägret anordnades. Denna gång huserade vi på ett för oss nytt ställe: Vägsjöfors Herrgård. Det är en vacker gård med många olika skrymslen och vrår. Det tog lite tid att lära känna och kunna utnyttja de utrymmen som erbjöds, men det fungerade bra.
Veckan tillsammans inledde vi med nattvardsfirande i Vitsands kyrka. Det är härligt att få ta emot Jesus, att vara inför honom och att lägga den kommande veckan i hans händer innan man ger sig ut i backarna och spåren.
Väl ute i naturen bjöds vi på allt från strålande sol till snöoväder, men vi hade till största delen fin skidåkning och bra väder. Det var en fröjd att se alla kämpa på i snön, från fyraåringen upp till de äldre deltagarna, var och en på sitt sätt. Detta är något som präglar veckan i Värmland – att göra det på sitt sätt. Att ta det lugnt eller inte, att åka en km eller 15 km, att sitta en timme eller fyra timmar på restaurangen, att åka snowblades eller att gå – som deltagare får man helt enkelt ägna tid åt det man behöver och tycker är skönt.
Alla som har åkt skidor vet hur härligt det är att efter en dag ute i friska luften få sitta ner och äta en god måltid. Alla som har mött Gud vet hur skönt det är att få lite andlig föda i sig. Vi fick båda delarna.
De vuxna samlades ett antal kvällar till bibelstudier över Hebréerbrevet. Dessa kan jag inte närmare kommentera, eftersom jag tillsammans med min bror Linus och Rebecka Hector tog hand om de runt 40 barn och ungdomar som var med på lägret. Vi hade roliga och givande samlingar, där vi bland annat lärde oss några enkla sånger, som vi sedan sjöng i kyrkan på onsdagens sånggudstjänst. Att se de yngre barnen stråla som små solar när de sjunger om glädjen som Jesus ger – det är värt mycket. Det ger en glimt av den stora glädje Gud har att ge oss, här och fullt ut i himlen.
Jag är glad för att jag fick vara med i Värmland och än en gång uppleva gemenskapen i backarna, runt matbordet och inte minst på kvällssamlingarna. Vi får tacka Gud för en bra vecka och för att vi får stå under hans vård i livets alla olika situationer.
Kom, låt oss höja glädjerop till Herren!
Janna Sjödahl, korttidare, Lund