Låt dem känna sig välkomna!

Tre etiopiska ungdomar besöker Sverige i sommar. Många av Till Livs läsare kommer att träffa dem vid gudstjänster och mötestillfällen.
Här följer en första liten presentation av gästerna.

Det är lördagseftermiddag. Framför mig i soffgruppen har jag tre glada och förväntansfulla ungdomar. De har alla fått inbjudan till Sverige till i sommar, qes Bruk av Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (MBV) och Mihretab och Wosene av Kristna Ungdomsförbundet i Sydsverige (KUS). Qes Bruk har kommit till Addis Abeba för ett sammanträde, annars bor han i Asella, där han är rektor för Lutherska Teologiska Seminariet. De andra två är bosatta i Addis, där de är födda och uppvuxna.

För Till Livs räkning har jag fått i uppgift att presentera dem för läsarna, och först får damen i sällskapet ordet:

– Wosene Taddese heter jag men kallas allmänt ”Cheri”. Jag är 18 år gammal och går första året på en fyraårig utbildning på management-linjen på Unity College. Min far är advokat och min mor är hemmafru.

(För dem av läsarna som känner till MBVs tidigare arbete här i Etiopien, kan jag berätta att Cheris mor Djember är dotter till den för flera år sen avlidne ato Tsegai, som var ledare för arbetet i Alemaya i Harrarprovinsen. Före kriget arbetade han som sjukvårdare vid missionens sjukhus i Harrar.)

Så har vi en ung man:

– Mihretab Bahta och jag är 20 år gammal. Min far är qes Bahta Betsuamlak, som varit i Sverige flera gånger, senast vid prästvigningen i Göteborg i januari 1998. Jag är arbetslös men saknar ändå inte sysselsättning. Jag är med i en musikgrupp och så spelar jag för det mesta vid gudstjänsterna här i Lutherska Kyrkan.

– Hur har du lärt dig spela då?

– Miss Lydia (Lydia Pettersson, Etiopienmissionär 1963–1992) och också en etiopier visade mig till rätta i början när jag lärde mig spela orgel men sen har jag lärt mig själv. Detsamma gäller gitarr, som jag också gärna spelar. Det är fyra år sen jag började spela i kyrkan.

Och lyssnarna kan intyga att det är mycket njutbart att höra på när Mihretab spelar! Vi som bor granne med kyrkan får ofta tillfällen att njuta av vacker musik när han sitter där och övar, ibland till långt in på natten. En och annan gång får vi lyssna till solosång också och det är när Cheri kommer dit för att träna om hon skall sjunga vid gudstänsten på söndagen. Hon berättar att det också är fyra år sen hon började sjunga solo.

Sångare är även den tredje i sällskapet, qes Bruk Wubishet:

– Efter skolgång i Harrar och Asella har jag genomgått den fyraåriga utbildningen vid Mekane Yesus Theological Seminary som ger en Bachelor of Arts-examen (motsvarande teol. kand.). Sen började jag som lärare vid teologiska seminariet i Asella och nu är jag ledare för det. Att undervisa trivs jag bäst med men för att kunna hjälpa till ännu mer i församlingsarbetet prästvigdes jag i maj förra året. Jag är 30 år gammal, yngste som till qesWubishet Lemma, som under många år tjänstgjort som präst och ledare inom Lutherska Kyrkan (LCEt). 1978 fick också han tillfälle att besöka Sverige.

– Vad har ni då för tankar och förväntningar inför Sverigebesöket?

Mihretab: Det skall bli roligt och det blir en bra erfarenhet att besöka ett annat land.

Cheri: Visst skall det bli spännande men f.ö. är det bäst att inte ha för stora förväntningar, för då kan man bli besviken, om det inte blir som man tänkt sig.

Qes Bruk: Jag ser fram emot att få träffa missionens vänner, dem som stöder arbetet och som ber för oss. Jag vill gärna tala om hur vi har det i LCEt nu och berätta om kyrkans arbete i Etiopen.

Alla tre talar bra engelska och eftersom jag av erfarenhet vet att vi svenskar ofta är blyga och inte så gärna pratar med främlingar, vill jag uppmana alla er som kommer att träffa gästerna från Etiopien att glömma all eventuell blyghet och frimodigt ta kontakt med dem. De är ju faktiskt era gäster! Så ta väl hand om dem och det kommer att bli till positivt ömsesidigt utbyte! Vi önskar både gäster och värdfolk Guds rika välsignelse!

Hanna-Karin Stark-Hechamo, missionär, Addis-Abeba