Man vill ju helst inte tro det…
Det är av Guds ord tydligt att Herren Gud kan flytta ljusstaken från dess rum. Är det detta som håller på att ske nu? I sommar har jag varit i tillfälle att lyssna till en rad predikningar i olika landsändar. Erkänt bibeltrogna predikanter från olika traditioner har talat och människor har uttryckt sin uppskattning av deras predikan. Det har varit mycket tal om Guds godhet och Jesu kärlek men väldigt tyst om grunden till Guds nåd. Håller talet om korset på att tystna? Är bilden av den korsfäste Kristus inte längre attraktiv? I så fall beror det otvivelaktigt på att domen över vår synd har förtigits, ja, djupast sett på att själva gudsbilden blivit förfalskad.
”Vi måste på allvar ta med bilden av en helig Gud, annars tror jag det snart ute med vår verksamhet”, säger Ove Bengtsson i en predikan, refererad i detta nummer. ”Vi kan få en kristendom där människan står i centrum, inte Gud.”
I så fall har vi kommit in på den breda vägen. Där vandrar visserligen många, där trivs majoriteten, men den drar till förtappelsen. Det har våra fäder sett och varnat oss för. Läs gärna månadens axplock ur Luthers utläggning av Jesu bergspredikan!
Om det nu är så illa med oss, vad ska vi då göra? ”Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont. Lär er att göra det som är gott, sök det rätta”, säger Herren i sin ”klagan över det trolösa Juda” i Jes. 1. ”Kom så”, står det i en översättning – underförstått: när du på allvar ansträngt dig till det yttersta med denna bättring och misslyckats – ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” Det är ett löfte om läkande nåd, grundat i Kristi fullbordade försoningsverk. Och det är Guds nåd – ingenting annat – som fostrar oss att leva gudfruktigt, så att vi t.ex. slutar döma varandra och i stället bildligt talat tvättar varandras fötter. Det behövs!