Heltäckningsmattan i bokskogens salar
är blekgrön i vårkvällens dunkel
mönstrad i ljusa och gråa nyanser
– av vårens vita ranunkel.
Grinden står öppen till stigen som leder
till sippors aprilsvala mark.
Sakta jag går mellan bokjättars stammar
– som står med sin ljusblanka bark.
Sida vid sida med kalken mot ljuset
står blommor i mångtusental.
Komna ur mullen de skimrar av skönhet
– i trastarnas sångfyllda sal.
Undren av liv, både växter och djur,
har danats för människans skull.
Sparven i nästet och liljan i Saron
– vad skönhet från Gud, kärleksfull.
Fjolårets mullbruna lövtäcke lyftes,
och vårblomstren återuppstår.
Larven förvandlas i puppan till fjäril
– den flyger med vingar en vår.
Mänskor blir födda på nytt genom Ordet
och undfår Guds nåds välbehag.
Komna ur stora bedrövelsens mörker
– Guds åsyn dem mättar en dag.
Lammet lovsjunges av vitklädda skaran,
där bortom allt troslivets dunkel…
Drömmande går jag där ute i skymning
– hos vårens vita ranunkel.
Lennart Axelsson