Evighetsdagen – om vilan på vilodagen

Vilodagen blir alltmer som vardagen även för kristna. Samma stress och mycket man vill göra. Men vad vill Gud med vilodagen?

Det är söndagsmorgon hemma hos barnfamiljen. Mamma och pappa har just vaknat och inser att nu är det bråttom. Barnen måste upp, äta, tvätta sig, klä sig och vara klara inom 40 minuter. (Lördagskvällen blev visst sen, som vanligt.)

– Mamma, jag hittar inga rena byxor!

– Pappa, kalaspuffarna är slut och jag vill inte ha…

Det tar 48 minuter. Tur att vägarna är tomma på söndagsförmiddagen. Ligger man på, så tar det 17 minuter. Får nog släppa av familjen vid porten och sedan försöka hitta en parkeringsplats, tänker pappa.

Efter gudstjänsten passerar familjen det stora köpcentret. Vänta nu, vi behöver nog mjölk. Det är väl okej att handla det nödvändigaste fast det är söndag? Besöket tar 55 minuter och i kassarna ligger förutom mjölk och kalaspuffar även extrapris-kyckling, fågelfrön, skokräm, två par gummistövlar, tvättmedel, en födelsedagsbok till kusinen, och mycket annat. Under återstoden av hemfärden försöker mamma få veta vad söndagsskolan handlade om. Men barnen minns inte, säger de hastigt, utan att ens titta på henne. De är upptagna av att prata om ett superhäftigt dataspel, som de sett i en affär.

 

GÄLLER BUDET OM VILODAGEN?

Känner du som läser detta igen dig? Det är nog inte bara barnfamiljer som har svårt att få till ett lugn över söndagen. Sena lördagskvällar, dålig planering och ”låt-gå-för-det-också-fastdet- är-vilodag-mentalitet” är nog ganska allmänt utbrett bland dagens kristna. Eftermiddagen –”nödvändig” städning. Och på kvällen – Sportspegeln på TV, följd av nyheter och långfilm. Tid då man egentligen borde samlat familjen till en väl tilltagen aftonbön.

Den kristnes frihet, som vi talar om ibland, är det så här den är tänkt att fungera?

Är budet om vilodagen helgande upphävt i Nya Testamentet så att det är fritt fram för vardagsarbete och vardags-beteende? För vi vet ju alla att det judiska sabbatsbudet med alla sina stränga detaljregler inte gäller oss kristna. De fick t.ex inte samla ved, inte tända eld och inte laga mat på sabbatsdagen. Är det inte så för oss att bara vi går till predikan så har vi helgat dagen och kan därefter övergå till vardags-beteende? Låt oss hämta tolkningshjälp hos lärofäderna i vår bibliska, evangelisk-lutherska tradition. Vi läser Luther i Stora katekesen och Rosenius i Tio Guds bud.

Men först, som sig bör, ett ord ur Skriften: ”Herren är min herde, mig skall inget fattas, han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro, han vederkvicker (piggar upp) min själ.” Detta är underbara bilder av själens vila och läkeprocess, vid vattnet, som säkert i första hand syftar på Guds ord. Men lägg märke till att bildspråket så påtagligt använder yttre förhållanden, som också i sig själva är präglade av skön vila.

 

VAD SÄGER LUTHER OCH ROSENIUS?

Luther hävdar att det som gäller alla människor är att Guds ord ska få ett gott utrymme. Den yttre vilan, att kroppen vilar från arbete, är mindre viktig och som gudomligt påbud gäller den bara det gamla förbundets folk. Men det är dock en nödvändig ordning att arbetet upphör en dag i veckan. Framför allt för att bereda tid för gudstjänst, bibelläsning och bön men även för att de som behöver vila ska få göra det. Att man ”sitter sysslolös i spiselvrån” helgar inte vilodagen, utan det sker där ”man betraktar Guds ord och övar sig däri”, menar reformatorn.

I en tillbakablickande liten sammanfattning av de tre första buden för Luther fram en fin tanke. Söndagens betraktande av Guds ord är nyttigt ”på det att alla våra gärningar och hela vårt liv må rätta sig därefter”. Sett i ett sjudagars-perspektiv kan man alltså säga att en helgad söndag medför goda konsekvenser för måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag.

En mera resonerande och fyllig framställning av vilodagen får vi i ovan nämnda text av Rosenius. (I Stora katekesen är Luther ganska kortfattad och det finns säkert flera utläggningar av vilodagen i andra böcker av honom.) Det är en njutning att läsa Rosenius. Han har fått nåden att både förstå och lyfta fram djupa ting. I det följande ska jag försöka återge något av detta.

Ursprunget till vilodagen är äldre än laggivningen vid Sinai. Gud vilade på sjunde dagen från sin skapargärning. ”Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den därför att han på den vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort när han skapade.” (1 Mos. 2:3) Detta hänvisar Gud själv till vid Sinai såsom motivering för att människan ska helga vilodagen: ”Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den… Ty på sex dagar gjorde Herren himmelen och jorden och havet och allt vad som är i dem, men han vilade på sjunde dagen. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.” (ur 2 Mos. 20:8–11. Sabbat på hebreiska betyder vila.) Att helga vilodagen är således kopplat till Guds egen vila; vad den innbär tål att i ödmjukhet fundera över. Och budet är till för människan – individen, inte bara ett av folken under en begränsad tid. ”Sabbaten är gjord för människan”, säger Jesus (Mark. 2:27) och hänvisar här tillbaka till skapelsen.

Detta bud är, precis som de övriga buden, givet av omsorg om våra liv. ”Men att en dag i veckan skall hållas helig, det åter är Guds bestämda befallning, som intill dagarnas ända skall äga sin oföränderliga kraft. Och gå vi nu att betrakta, vad den store Herren Gud haft för avsikt med denna sin första stiftelse för människorna, så skola vi åter blicka in uti omätliga djup av Guds kärlek och trohet mot människors barn”, skriver Rosenius, och han fortsätter att tala om ”evighetsdagar”. Gud har avskilt ett visst mått av vår tid för att förbereda oss för det eviga livet med honom. Vi når inte himlen om vårt sinne sjunker ned i det jordiska livet. Därför har Gud i sin godhet hägnat in en sjundedel av vår tid för att han vill föda och vårda vårt andliga liv. ”Sabbatsdagarna äro därför Guds barns evighetsdagar på jorden.” Ja, återigen: ”Sabbaten är till för människan och inte människan för sabbaten.”

 

”EVIGHETSDAGAR PÅ JORDEN”

När jag läste detta blev jag både glad och vemodig men mest glad. Tänk, vad fint Gud vill ordna det för oss! Sedan funderar jag över mina gångna söndagar. De har inte direkt varit dåliga men förståelsen av dem har inte varit glasklar. Från och med nu ska jag försöka ta emot varje söndag som en välsignad kärleksgåva! ”Evighetsdagar på jorden” – det är fint skrivet. Låt oss alla be om att få sådana söndagar! Det tycks mig dessutom vara ganska generöst av Gud att ge oss var sjunde dag och inte var tionde eller tjugofemte.

 

TILL ”SJÄLENS VILA I GUD”

Rosenius håller med Luther om att det gammaltestamentliga sabbatsbudet inte gäller: ”Tiden och formen äro fria ting i Nya Testamentet, blott själva saken, sabbatens helgd, med uppriktighet sökes.” Men han trycker starkare än Luther på den kroppsliga vilan som en förutsättning. Hade inte vilodagen instiftats, vore vi alla ”alldeles både till kropp och själ undertryckta under slaveriet i mammons tjänst”, hävdar Rosenius. Då skulle det vara mycket svårt att höra Guds röst. Och på ett annat ställe: ”Sålunda får också den yttre sabbatens helgd sin vikt, att du icke blott själv undviker, utan ock söker förebygga allt, som på sabbaten stör själens vila i Gud… det som i sig själv är oskyldigt , men icke hörer till Herrens dag, såsom… jordiskt arbete, handel, räkenskapers uppgörande, världslig läsning, onödiga resor m.m.” (”Yttre sabbat” ovan syftar på kroppslig vila.)

Däremot finns det, påpekar Rosenius, ett gott arbete som kan göras på vilodagen: ”…hjälpa människor ur nöd och lidande… samlar omkring dig de små barnen till en söndagsskola, eller besöker sjuka, eller bedrövade, eller fångar som ligga i ensamhet eller saknad av sabbatens vederkvickelse.”

Guds barns evighetsdagar på jorden. Tänk på dem, planera din tid, så att du helgar dem!

Thomas Nilsson

Föreståndare på Åhus missionsgård