Med fridens band

Människosonen har inte kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. Mark. 10:32–45.

Jesus och hans lärjungar är på väg mot Jerusalem, och Jesus förbereder lärjungarna på vad som skall hända de närmaste dagarna. Guds Son skall bli utlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde och de skall döma honom till döden!

Där i Jerusalem utspelade sig världshistoriens största drama – så stort, att det har följdverkningar ännu i dag, tack och lov!

Korset har varit de kristnas kännetecken genom många århundraden. Egentligen är det symbolen för död. Men nu är det ju ett tomt kors vi bär antingen på rockslaget eller runt halsen. Korset symboliserar och signalerar mer än död och helighet för oss och våra medmänniskor; det vill visa korsets evangelium, som förkunnar: ”Han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull, straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” Jes. 53:5.

Korset är också tecknet för seger. ”Vår är nu segern, ty Jesus har vunnit; evig förlossning för oss har han funnit. Allt är fullkomnat för alla, ty hör: Lammet i stället för syndare dör.” Det stora och omvälvande som skedde på Golgata för så länge sedan är fortfarande aktuellt och levande.

Den frid som utlovades genom profeten Jesaja handlar i första hand om relationen mellan Gud och människa, men den kan också få råda människor emellan. När vi upplever god andlig gemenskap mellan människor, anar vi att något speciellt binder dem samman, något som vi kanske tar för givet och inte uppskattar, förrän det så att säga knakar i fogarna. Kittet som håller samman byggstenarna i församlingen är Guds frid.

I Guds tempelbyggnad får vi som byggstenar hålla till godo med att byggherren sätter oss på den plats i huset där han vill ha oss. När vi samlas i våra gemenskaper är kanske den största tillgång vi äger just Guds frid, som får råda och hela de sår som ibland gör oss nedstämda och ledsna. Guds frid, som övergår allt förstånd, kan bevara våra hjärtan och tankar i Kristus Jesus, vår Herre.

Människosonen har inte kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna oss. Det gjorde han den första långfredagen, när han på korset gav sitt liv till lösen för alla, och det gör han fortfarande genom sitt Ord. Ja, tänk när vi, och inte minst våra ungdomar, får se något av korsets evangelium! Känna tryggheten i att få vara med i Guds stora barnaskara, där Jesus som familjefader ser till sina barn och sörjer för att var och en får den omvårdnad och uppmuntran han eller hon behöver.

Ofta tänker jag, att jag ska vara ett salt och ett ljus i världen, ett kristet föredöme, inte för min upphöjelses skull utan för Guds rikes utbredande och för att tjäna Herren. En god föresats i sig, men nu är det Jesus som har kommit för att tjäna oss. Därför är det nödvändigt att vi samlas i missionshus och kyrkor för att få höra om Jesus och vara med när han skriver sitt Ord i våra hjärtan.

”Hur tryggt det är att lämna i Guds händer allt, allt som ängslar och vill trycka ned, och vara viss, att han till godo vänder allt som oss möter på den dunkla led.” Ära vare Gud i höjden och frid på jorden!

Göran Johansson predikant, Vikbolandet

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan