Hebréerbrevet är ett av de längre breven i Nya testamentet. Det är mycket som är oklart kring det. Vem skrev? Till vilka? När? Det finns många förslag, men ingen vet. Brevet själv uppger inget. Vad det gäller författare har man länge antagit att Paulus skulle ha skrivit det. Men det är få som tror det i dag. Troligare är att en apostlalärjunge, som Barnabas eller Apollos, ligger bakom. Mottagarna bör ha varit judekristna. Många menar att brevet skall dateras till före år 70 e.Kr., eftersom det beskriver tempeltjänsten i Jerusalem som om den fortfarande fungerade (år 70 förstördes templet av romarna).
Avfall var nära
Brevet har karaktären av en predikan in i en speciell situation. Vi förstår av brevet att mottagarna kommit till tro redan under evangeliets första tid. De hade fått en gedigen grund och blivit undervisade av dem som själva hade hört Jesus undervisa, och de hade varit villiga att lida för sin tro. Men nu började saker och ting förändras. De började bli uppgivna och modlösa, många verkade beredda att lämna den kristna tron och avfalla från den levande Guden (3:12–14). Det verkar som om läsarna hade i tankarna att lämna kristendomen och gå tillbaka till judendomen. Det gamla förbundet, med dess offertjänst i templet, lockade åter.
Väcka, styrka och vittna
In i denna situation skrivs Hebréerbrevet. Författaren vill väcka, styrka och vittna. Om och om igen försöker han väcka och varna dem för avfallet och dess följder (2:1ff, 3:7ff, 4:1ff, 5:11ff, 10:26ff m.fl.).
I kap. 1–7 vill han styrka dem i tron på Jesus och övertyga dem om att han är större och bättre än något i det gamla förbundet – bättre än profeterna, änglarna, Mose, Josua, Aron och Melkisedek.
I kap. 8–10 visar han att det nya förbundet är överlägset det gamla, med en bättre överstepräst, bättre helgedom och ett bättre offer.
Kap. 11 handlar om tron och vad vi i nya förbundet kan lära av trons hjältar i gamla förbundet. Utan att se Guds löften förverkligade handlade de i tro efter dem (11:1). Så får också vi lita på Jesus och de löften som är knutna till honom.
I kap. 12 och 13 följer inträngande förmaningar och stark uppmuntran till läsarna att trots lidanden och nöd i tro och lydnad hålla fast vid Jesus.
Ett viktigt brev
Författaren till Hebréerbrevet visar hur hela det gamla förbundet pekar fram mot Kristus. Personer, förordningarna kring tempelgudstjänsten, prästadömet och offren är förebilder som kan hjälpa oss att förstå vad som har skett genom Jesus. I hela Bibeln är Jesus huvudsaken. GT når sin fullbordan i NT.
Hebréerbrevet är inget lättillgängligt brev, men har i betydelse jämställts med Paulus brev till romarna eller galaterna. Så det är väl värt att arbeta sig igenom. Det har kallats för ”femte evangeliet”, och man tänker då på att de fyra evangelierna handlar om Jesu gärning på jorden, medan Hebréerbrevet beskriver vad samma gärning betydde i himmelen, om hur Jesus som vår överstepräst bär fram och själv är det evigt giltiga offret för våra synder.
Fredrik Carlsson redaktör