Jakobs brev är troligen skrivet av Jesu egen biologiske bror (halvbror), Jakob. Till en början var denne liksom övriga syskon skeptiska till Jesus. Men efter att ha mött Jesus som uppstånden kom han till tro och blev så småningom ledare i urförsamlingen i Jesusalem (Joh. 7:5, Apg. 1:13f, Gal. 2:9, Apg. 15).
Brevet måste vara skrivet före år 64 e.Kr., då Jakob led martyrdöden. En del tyder på att det är skrivet redan på 40-talet och det kan i så fall vara NT:s äldsta skrift! Brevet tar inte upp kristendomens grundläggande läropunkter. I stället handlar Jakobs brev helt om det praktiska planet, att tron visar sig i gärningar – annars är den död! Jakob möter ett behov av förmaning och vägledning i sådant som rör det kristna livet. Här följer några punkter som han tar upp. Den troende
- kommer i prövningar. Var uthållig i tron!
- måste vara både Guds ords hörare och dess görare
- tyglar sin tunga • gör inte skillnad på människor, på fattig och rik
- utför goda gärningar, som visar en äkta tro • är inte stridslysten och avundsjuk utan stiftar fred
- är Guds vän – men inte världens vän
- förtalar och dömer inte sina trossyskon.
Frälst genom gärningar?
Jakobs brev kan ge intryck av att goda gärningar skulle vara det avgörande för frälsningen och inte trons mottagande av nåden. Jämför exempelvis Jak. 2:24 med Rom. 3:28!
Men motsättningen är bara skenbar. Jakob och Paulus är eniga i sin lära om tro och gärningar: Vi blir frälsta genom tron allena, men tron är aldrig allena – den levande tron följs av goda gärningar! De goda gärningar Jakob uppmuntrar till är inte frälsande i sig, utan de utgör vittnesbörd om en levande tro. Vi blir inte frälsta av gärningar, utan till gärningar.
Skillnaden mellan Jakob och Paulus kan förklaras med att de lägger lite olika betydelse i begreppen rättfärdiggörelse, tro och gärningar. Dessutom betonar de olika sidor av den kristna tron, förmodligen p.g.a. att deras brevmottagare befinner i skilda situationer och behöver höra olika saker.
Fredrik Carlsson