Jesus uppmanar människor till omvändelse. ”Omvänd er och tro evangelium”, Mark 1:15.
Omvändelsen består av två moment: ånger och tro.
Ångern verkas av Guds lag (vad Gud kräver). Lagen finns i Guds Ord, men också i människohjärtat (samvetet). I lagens ljus ser människan synder i sitt dagliga liv – i tankar, ord och gärningar – och även synden i sitt hjärta. Hon förstår att hon inte av sig själv kan älska Gud och hans vilja. Att ångra sina synder är att sörja över dem och erkänna dem inför Gud. Man förstår att de uppväcker Guds sorg och vrede.
Tro föds av evangelium (Ordet om vad Gud i Kristus gjort för världen), som räcks oss enbart i Guds ord. Genom evangelium får syndaren veta att synden för Jesu skull är förlåten. Synden och dess följder är burna av Jesus. ”Se, Guds Lamm, som tar bort världens synd”, Joh. 1:29. Därför erbjuds syndaren evigt liv. Detta budskap väcker hjärtats tillit till den förunderliga nåd som Jesus vunnit. Och denna tillit är detsamma som tron!
När en människa bekänner sig som syndare inför Gud och har sin tröst i Jesu förlåtelse har hennes liv fått en ny inriktning. En sinnesändring (grundtextens ord för omvändelse) har ägt rum. En ny vilja har fötts i henne att tjäna Gud och hans vilja.
Det är viktigt att skilja mellan den första (stora) omvändelsen och den fortsatta (dagliga) omvändelsen:
Den förra sker då människan förs från otro till tro på Jesus. Den äger rum i dopet, i vilket Gud verkar pånyttfödelse och ger henne det eviga livets gåva att tas emot i tro. Om den barndöpta människan sedan kommer bort ifrån tron, kallas hon genom evangelium tillbaka. Genom en förnyad omvändelse återförs hon så till dopets gåvor.
Den senare (den dagliga omvändelsen, helgelsen) utgör det sätt på vilket man bevaras i tron. Den är dopets fortsättning och innebär att man genom bruket av Guds Ord ofta låter Gud avslöja ens synd, bekänner den och flyr till Jesu förlåtelse. Man ber om kraft att bekämpa konkreta synder och får lust att låta det nya livet efter Guds vilja växa till. Den gamla människan (köttet, syndafördärvet), som i dopet har fått dödsstöten, bekämpas och den nya människan, vars liv tänts i dopet, får kraft att växa till.
Fredrik Carlsson, redaktör