Det finns ett sanningskrav när det gäller Guds ord om lära och liv som vi inte får tumma på. Men kärleken kräver också något. Det ena kan inte spelas ut mot det andra. Ändå har vi så svårt att förena dem. Var brister det mest?
Det finns ett sanningskrav när det gäller Guds ord om lära och liv som vi inte får tumma på. Men kärleken kräver också något. Det ena kan inte spelas ut mot det andra. Ändå har vi så svårt att förena dem. Var brister det mest?
– Jag är nog världens mest konflikträdda person, sa någon lite uppgivet till mig efter en kontrovers med några församlingsbor. Hon satte fingret på en öm punkt för många av oss. Av rädsla för att stöta oss med andra eller skada vänskapen tystnar vi där vi skulle sagt ett klart och varmt sanningens ord.
Men är det nog att säga sanningen? ”Han kunde säga ifrån”, har det hetat ibland när präster skulle betygsättas.” Det är härligt med förkunnare som verkligen vågar stå för sanningen. Men vilka var motiven? Var det bara att sätta meningsmotståndaren eller den avfallne på plats? Eller fanns kärlekens omsorg med?
Lagändringen avseende hets mot folkgrupp kommer med all säkerhet att utnyttjas av starka lobbygrupper bland de homosexuella. Men mest orolig är jag för vad detta kommer att få för konsekvenser för kyrkans handlande, när det ställs krav om att utmanövrera bekännelsetrogna grupper och tysta profetiska röster både på predikstolen och i andra sammanhang.
Debatten har handlat om ifall det kan tänkas bli straffbart att predika sanningen. Men ingen, oavsett tro, har ifrågasatt vad Bibeln säger om homosexuella relationer. För att uttrycka det lite tillspetsat: Skulle det varit möjligt (och t.o.m. önskvärt) för bibel- och bekännelsetrogna att stå för lagtextförslaget just så som det lyder? Är det inte Jesus själv som förbjuder hets och hat mot fallna syndare? Hos Jesus var sanningen och kärleken fullkomligt förenade. ”Inte heller jag dömer dig”, sade han men också: ”Gå, och synda inte härefter!”
”Lid som en god Kristi Jesu stridsman”, skriver Paulus till Timoteus. Han har mycket att säga sin unge medbroder om att frimodigt våga förkunna allt Guds ord. Men i samma kapitel skriver han: ”En Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig i att undervisa, tålig när han får lida. Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare.” Det handlar om sanning och kärlek i en underbar förening.
Gunnar Eriksson, präst, Lane Ryr