Det har firats 50-årskalas. Men det var inte vilken 50-åring som helst som firades. Födelsedagsbarnet denna gång var – en barntidning.
Droppen är en kristen barntidning, som alltså föddes för 50 år sedan. Då fick den namnet Luthersk Barntidning. Genom åren har fyra redaktörer haft hand om tidningen. Nu är det en skåning, Bodil Månsson, som håller i trådarna. Under hennes tid har tidningen begåvats med ett långt och ståtligt namn: Evangelisk-luthersk barntidning Droppen – men kallas allmänt bara för Droppen.
Festen hölls på Missionsgården Strandhem i Örkelljunga den 19 oktober och innehöll allt man kan önska av ett barn- och 50-årskalas: Glada människor i alla åldrar, god mat, minnes- och hyllningstal, så mycket godis man orkade äta, ballonger, ett färgsprakande fyrverkeri och massor av sång. Vi sjöng tillsammans, fick höra solosång av Helena Carlsson, och de sångglada barnen i Primkören sjöng så att taket höll på att lyfta sig. Ja, det var en glädjerik fest med hedersgästen Jesus i centrum. Han är ju själva grunden för tidningens existens – och hela dess mål och mening.
Kvällen inleddes med att Bodil med hjälp av en sång, (O, hur lycklig är ej den som sin Jesus funnit…) beskrev vad tidningen har för syfte. Den lycka det är att känna Jesus, att ha frid i honom och att ha honom till sin vän vill tidningen berätta om. Det har den som mål att göra – ända till dess att Jesus kommer tillbaka.
God kontakt med läsekretsen
Vidare berättade Bodil en del om hur det är att arbeta med tidningen och vad som driver henne. ”Att tänka att kanske en prenumerant finner vägen till himmelen, till Gud, det är en ljusglimt”, sa Bodil. Andra ljusglimtar är att hon vet att Gud har kallat henne till uppgiften och att det ibland kommer brev, berättelser eller telefonsam tal, som tydligt vittnar om Guds ledning och omsorg. Det gläder henne mycket när hon får hälsningar från sina läsare i form av brev och foton.
Några av gästerna fick dela med sig av minnen från barntidningen. Olika åldrar kom till tals. Härligt var det att höra 11-årige Jonathan berätta om vad han tyckte var bäst med Droppen: ”Det var när jag själv var med i en berättelse.” Han hade lekt med en livsfarlig elkabel, men en röst hade ropat på honom och så hindrat honom från att fortsätta den farliga leken. Han hade då trott att det var en kompis som hade ropat, men det var det inte. Han är övertygad om att det var en ängel. Detta skrevs ner och skickades in till Droppen – och blev på så sätt till glädje för många andra.
Illustrerande tillbakablickar
Vardagliga händelser, då Gud på ett särskilt sätt visat sig vara med, har gett inspiration till många av barntidningens berättelser. Det poängterade Inga-Lisa Persson från Gagnef, Dalarna, som varit redaktör under 20 år. När hon tog över tidningen efter sin bror Ingemar Andersson, hade hon åtta barn, varav det yngsta bara var sju månader. Hennes barn gav idéer till många berättelser. ”Ibland blev det lite busiga saker man skrev om”, sa Inga-Lisa, ”men då är det ju inte meningen att man ska ta efter busen. Nej, meningen är att berätta om att vi får gå till Jesus med allt och få förlåtelse för det som blivit fel.”
Inga-Lisa har haft hjälp av sin man Birger, som ritat teckningar till berättelserna. Flera tusen har det blivit genom åren. Tillsammans gav de under kvällen ett fantastiskt exempel på sitt samarbete. Inga-Lisa läste en berättelse, som var baserad på en händelse i familjen, medan Birger i snabba skissteckningar illustrerade den för oss i publiken. Stora som små satt och gapade över snabbheten i pennan. Är det så lekande lätt att göra en tidning?
Nej, att skriva för barn är inte alltid så lätt, framhöll Inga-Lisa. Det ska vara enkelt, lättläst och tilldragande och ändå ha ett bra innehåll.
Nog kan vi, som har läst tidningarna, vara överens om att skribenterna lyckats mycket bra med uppgiften, trots att den är svår. För vare sig man är liten eller stor, fångas man av de underbara berättelserna, som även om de ofta är enkla har något stort och viktigt att lära oss.
Själva middagen var en festlig tillställning. Först av allt stämde Primkören in i en för Droppen specialskriven gratulationssång, som vi alla fick lära oss och sjunga med i.
Som alltid serverade Strandhem en utsökt festmåltid. Under middagen höll Sam-Arne Nilsson (son till den förste redaktören, Harald Nilsson) ett mycket underhållande tal till 50- åringen. Han passade dessutom på att hedra sin fars minne och berätta lite om honom. Varje gång Harald höll söndagsskola frågade han barnen: ”För hur många var det Jesus dog?” Svaret skulle präntas in: ”För alla.” Detta ”för alla” innehåller nämligen också ett ”för mig”. Och det var Sam-Arnes önskan att detta evangelium också i fortsättningen ska bäras ut genom Droppen.
När sedan aftonbönens stillhet avlöstes av ett fyrverkeri, fick vi, som Bodil sa, ”se upp mot himlen och tänka att precis som alla dessa raketstjärnor kan ses av många människor, så ska också evangeliet spridas ut till alla människor”.
Vi kan alla vara med och sprida evangeliet genom barntidningen, för vi kan alla be för Droppen att den ska få fortsätta att berätta för barn om Jesus och vad han har gjort för alla, ända till dess att Herren kommer tillbaka.
Sofia Nilsson Eket