Bröd till liv

Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? Matt. 13:27.

Folket lyssnar uppmärksamt, när Jesus klär förkunnelsen i liknelser. Det blir aktuellt, närgående, slussat in i det dagliga livet. På Galiléens åkrar växte vete och – ogräs.

Varifrån kom allt ogräset? Det undrar svensken också, som har sin grönsakstäppa. När morots- och rödbetsplantorna sticker upp, trängs de tillsammans med ogräs. Är det en illasinnad granne, som varit framme och sått ogräs? Knappast. Ändå säger Jesus i liknelsen: En ovän har gjort det.

Jesus, vill du att vi sätter igång med ogräsrensningen? Nej, gör inte det! Ni kan rycka upp vetet också. Låt det stå tills skördetiden är inne.

Förbryllande – nästan chockerande. Men pass på: här är något av himmelrikets hemligheter. Bäst vi frågar Jesus, tänker lärjungarna. Jesus förklarar att han själv sår den goda säden i världens människoåker. Där slår säden rot och Guds barn ”spirar upp”. Det ovälkomna ogräset har djävulen som såningsman och ur detta växer fram den ondes barn. Så blandas onda och goda om varandra som vetet och ogräset. Läs Matt. 13:24- 30, 36-43!

”Herre, visst sådde du god säd i din åker?” Över hela vår värld bland vita, gula, svarta och bruna sker under, när evangelium om Jesus slår rot. Tron börjar spira – en skara människor med nya glädjeämnen och framtidshopp växer fram. ”De är planterade i Herrens hus, de grönskar i vår Guds förgårdar.” Ps. 92:14.

Tack gode Gud, för växtkraften i den nåderika myllan beredd åt torra plantor!

Men nu ger Herren oss insyn i Guds församling – den synliga kyrkan. Varför ska nu ogräset komma in – den ondes barn? Kunde inte rikets barn flyttas över till ett eget reservat? Önskedrömmar! Nej, säger Jesus, inget reservat nu – men sen. Man måste tåla en blandning av trogna och otrogna i den synliga församlingen. Landsbygdens folk på Jesu tid kände till ett ogräs, som är väldigt likt veteplantan – Lolium temulentum på latin – en gräsväxt med strå på 45 cm och förvillande likt vetestrået. En talande bild – inte ens en kristen psykologiexpert kan sortera bort ”ogräset”. I bröllopssalen fanns en man utan de rätta kläderna. Ingen tycktes märka något – ingen utom Jesus. Matt. 22:11. Men en dag tar Guds änglar bort allt ”ogräs” från Guds rike. Till dess – låt det stå!

Vilket tålamod Herren visar med att spara ”ogräset” i det längsta! Det kan bli vete av det – inte i naturens rike men väl i Guds rike. Till himmelrikets hemligheter hör Guds ojämförliga allvetenhet och kärleksfulla tålamod. Men kom ihåg! De som fortsätter att vara ”ogräs” och inte vill låta sig omskapas till Guds ”vete”, samlas ihop och hamnar i förtappelsen.

Bön: Herre, hjälp mig att inte döma över min bekantskapskrets veteåker. Döm i stället mitt eget hjärta!

Ove Bengtsson, predikant, Örkelljunga

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan