Jag tror på Jesus Kristus

I föregående nummer (6/03) blev den första av trons artiklar behandlad. Här följer nu en genomgång av Andra Artikeln.

Trosbekännelsen

Andra trosartikeln Jag tror på Jesus Kristus, Guds enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande; född av jungfrun Maria; pinad under Pontius Pilatus; korsfäst, död och begraven; nederstigen till dödsriket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

 

Från att ha varit mycket kortfattad vad gäller Fadern och skapelsen, blir den apostoliska trosbekännelsen nu mer utförlig. I Andra Artikeln finns två tredjedelar av texten. Den får dessutom en berättande karaktär och blir till en biografi över en person, som är fast förankrad i den mänskliga historien, samtidigt som han spränger gränsen mellan himmel och jord.

 

Det unikt kristna

I denna del av trosbekännelsen klappar den kristna trons hjärta. Vi får en kort summering av det glada budskapet om Jesus, av det både överraskande och anstötliga evangeliet. Tydligt är att något har hänt som kräver extraordinära åtgärder.

 

Skapad till honom

Den andra artikeln hänger nära ihop med den första. I faderlig omsorg om skapelsen och människan sänder Gud sin enfödde Son. Denne har redan ett nära förhållande till skapelsen. ”Allt är skapat genom honom och till honom.” 1 Han är med andra ord alltings ursprung och mål och allt tillhör honom.. Han kommer alltså inte till världen som en främling, utan han kommer till ”sitt eget”.2

 

Fallen och dock älskad

Av alla skapelser fick människan en särställning. Hon fick frihet och stora befogenheter. Som en Guds vicekung insattes hon att råda över jorden.

Bedragen av onda makter valde dock människan att bryta sig ut ur Skaparens gemenskap och gå sin egen väg. Utvisad ur den gudomliga närhetens rika paradis bär hon på en tomhet och längtan som inget skapat kan tillfredsställa och känner hur livets dyrbara ögonblick obevekligt rinner henne ur händerna.

Hon blev slav under Synden och lades tillsammans med hela sitt maktområde under Dödens välde. Över denna förstörelse känner Gud stor sorg, men också en befogad vrede mot människan, som svikit hans förtroende. Han står dock inte handlingsförlamad, han vet vad han måste göra och vad det kommer att kosta honom. Hans faderskärlek ställs nu på sitt största prov.

 

Frälsarens namn

Kärnan i den kristna tron är inte i första hand idéer och övertygelser, utan en person. Han presenteras först med en rad namn. ”Jesus” betyder ”Herren frälsar” och visar direkt på hans uppgift. ”Kristus” är en titel som anger att han är den av Gud utlovade Kungen, omtalad i heliga Skrifter, som uppenbarar Guds vilja och plan. ”Guds enfödde Son” visar på hans eviga härkomst, att han är Ett med Fadern och utför sitt verk i full gemenskap med honom. ”Herre” betyder att han är jämställd med Gud och bär det högsta gudomliga namnet JHVH. Han har makten över alla makter och omständigheter.

Han har på ett särskilt sätt förbundit sig med och gått in under ett ansvar för mänskligheten. För honom böjer vi oss därför i tillbedjan och lydnad och av honom väntar vi oss allt gott. Det är räddningen för oss att han är ”vår Herre”.

 

Gud är oss nära

Nu följer de viktigaste milstolparna i hans frälsargärning för oss. Han går människans väg från vaggan till graven. En underbar hemlighet röjer sin verklighet i orden ”avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria”. Han som är till av evighet, Gud av Gud, träder på detta unika sätt in i historien och blir en verklig människa, med allt vad det innebär, förstörelsen av det mänskliga undantagen.

Guds Son blir människa helt och fullt utan att förminska sin gudomlighet. I honom möts och förenas gudomligt och mänskligt. Det är en ofattbar heder för oss människor. Vårt liv och vår vardag helgas och invigs åt Gud. Vi får genom att möta Gud på vårt eget plan en verklig möjlighet att lära känna honom. Gud å sin sida får en personlig erfarenhet av våra livsvillkor.

 

Förkastad av sina egna

Nu tar trosbekännelsen ett rejält tidsmässigt kliv, hoppar helt över Jesu gärning som Lärare och Läkare och förflyttar oss till slutskedet av Jesu liv, som därmed får en alldeles särskild tyngd. Guds Sons gemenskap med oss sträcker sig ända in i lidandet, döden och graven. En namngiven person, Maria, blev porten in i världen för Jesus. En annan historisk person, Pilatus, nämns vid hans utträde ur världen. Det är han som dömer honom till döden.

Jesus förkastas till slut av den mänsklighet som är hans egen. Sanningen är den att synden gör oss till Guds fiender.

Uppståndelsens faktum förändrar allt. Jesus är ”med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda”. Allt han sagt och
gjort bär därigenom definitivt det gudomligas prägel och har evig giltighet.

Så älskade Gud

Det finns också en annan sanning. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son.”3 Ytterst var det Gud som handlade och Jesus ”blev lydig ända till döden”.4 ”Kristus dog för våra synder, enligt Skrifterna.” 5 Hans förnedrande död på korset var en offerdöd i vårt ställe, med syftet att göra den brutna gemenskapen mellan Livets Gud och oss människor hel igen. ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig.”6

Efter att ha förkunnat sin seger i dödsriket, de dödas vistelseort, uppstår Jesus kroppsligen och visar sig på tredje dagen för sina lärjungar. Uppståndelsens faktum förändrar allt. Jesus är ”med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda”.7 Allt han sagt och gjort bär därigenom definitivt det gudomligas prägel och har evig giltighet.

 

Jesus, vår Herre

Ingen mindre än Guds Son har betalt vår syndaskuld och vi erbjuds genom honom ”söners rätt”8 hos Gud. Med Kristus som vår Herre befrias vi från beroendet av synden och de onda makterna. Dödens makt över oss är bruten.

”Nu har Kristus uppstått som förstlingen av de insomnade.”9 Vi som tror ska en dag följa honom efter. Allt vår Herre vunnit ska vi få del i. Han är huvudet och vi hans kropp. Det är med frälsningen precis som vid ett barns födelse, det är när huvudet ska igenom som den egentliga kampen står, kroppen följer sedan med av bara farten. Kristus har banat väg och vi som genom tron hör samman med honom följer efter.

 

En försvarare hos Fadern

Efter fullgjort frälsningsverk mottas Jesus med jubel i himlen och sätter sig på Faderns högra sida på Allmaktens tron. Åter en betoning av enheten dem emellan. Nu regerar han med makt över världen och med nåd i sin Kyrka.

När Stefanus, det trogna Kristusvittnet, stenas av en ursinnig folkskara, säger han på evighetens tröskel: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.”10 Jesus har rest sig till den förkastades försvar inför Guds tron, som är all verklighets centrum. Jesus är vår himmelske överstepräst, som på försoningsverkets grund försvarar de sina och bär dem på förbönens mäktiga armar. Han är fortfarande verksam.

Han som gav sitt liv för oss är oss nu nära, följer oss med sin kärlek och bär oss. Inte för ett ögonblick släpper han oss ur sikte. Av apostlarna manas vi att lyfta blicken och hålla detta perspektiv levande.11 Trons blick på Jesus ger oss kraft i vardagens kamp.

Han kommer inte med hot eller tvång. Hans avsikt är inte att imponera. Han kommer med kärlekens stilla makt och vill nå våra hjärtan och vinna vår kärlek.

Frälsaren dömer

På historiens sista dag ska Jesus komma tillbaka på ett för alla synligt sätt. Ingen ska då kunna ta miste på vem han är: ”Alla knän skall böja sig … och alla tungor skall bekänna … att Jesus Kristus är Herren.”12 Det avslöjande ljuset ska falla över allt som skett och slutgiltig rättvisa skipas.

Det är Frälsaren som dömer med hela Guds auktoritet och han dömer som han alltid har gjort. Med ömhet reser han den fattige och hjälplöse upp och slår ned högmod och självtillräcklighet. Du som ger Gud rätt i hans dom och böjer dig under Frälsaren han sänt har inget att frukta. Jesus tar ansvar för dig.

För dig som avvisar Jesus finns ingen annan räddning. Du får svara för dig själv och Bibeln säger att dina naturliga förutsättningar och krafter inte räcker till.

Själv vittnar Jesus: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”13 Det är kärleken som kallar. Jesus vill frälsa och rena oss. Han vill ge oss en framtid med sig i det Rike som är alltigenom präglat av rättfärdighet.

 

Kärlekens makt

Kristus, hans människoblivande och försoningsgärning är det centrum kring vilket hela historien kretsar. Det är ingen tillfällighet att den andra artikeln uteslutande handlar om Jesus och hans verk. Frälsningen är en gåva som han utverkat och förtjänat. Tron som tar emot gåvan föds och stärks av att höra budskapet om Jesus.

Den andra artikeln är en mäktig bekännelse till Frälsaren, som kommer till oss i ringa och enkel gestalt. Han döljer sig likt pärlan i musslans oansenliga skal. Han kommer som en fattig människa och gömmer sin kärlek under korsets förnedrande tecken. Han kommer inte med hot eller tvång. Hans avsikt är inte att imponera. Han kommer med kärlekens stilla makt och vill nå våra hjärtan och vinna vår kärlek.

Lars-Åke Nilsson, präst, studierektor, Åsljunga

1. Kol. 1:16 2. Joh. 1:11 3. Joh. 3:16 4. Fil. 2:8 5. 1 Kor. 15:3 6. 2 Kor. 5:19 7. Rom. 1:4 8. Gal. 4:5 9. 1 Kor. 15:20 10. Apg. 7:56 11. Kol. 3:1–4, Rom. 8:34 12. Fil. 2:10f 13. Joh. 14:6.