På sin andra missionsresa (år 49– 52 e.Kr.) kom Paulus och Silas till Filippi, en stad i Grekland. En del av folket i staden tyckte illa om deras missionsverksamhet och fick dem fängslade. De pryglades och sattes i fängelsets innersta och säkraste rum med fötterna fastlåsta i stocken.
Vid midnattstid var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakade i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av.
När fångvaktaren vaknade och fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd för att ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. Men Paulus ropade högt: ”Gör dig inte något illa! Vi är alla här.”
Då bad fångvaktaren om ljus, rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. Sedan förde han ut dem och frågade: ”Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” De svarade: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.”
Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. Sedan förde han Paulus och Silas upp till sin bostad och dukade ett bord för dem, jublande glad över att han med hela sin familj kommit till tro på Gud.
Nästa dag blev Paulus och Silas frisläppta ur fängelset.
Berättelsen kan läsas i sin helhet i bibelboken