Mitt pund har jag förrött
i syndigt överflöd,
men Jesus för mig dött,
min synd är därmed död.
När jag nu hör Guds ord
är jag rättfärdiggjord,
trots alla mina brott
och lever blott
av nåd.
Så växer nåden till
där synden är som störst,
och när jag tiger still
Gud släcker all min törst
i Jesu blod och sår.
Frimodig nu jag går,
som får i Herdens hjord,
blott på Guds ord
och nåd.
Och grönt är gräset, där
mig Herden för i vall.
Och skön är svalkan här
vid vattenbäckars svall.
Och klippan trygg och fast,
där jag får ro och rast,
den klippa, som för mig
öppnade sig
av nåd.
Den Helge Ande har
jag därmed i min själ.
Sin tuktan han ej spar,
för han vill ju mitt väl,
likväl jag hör hans röst
i djupet av mitt bröst:
att jag, trots mina fel,
har arvedel
hos Gud.
Johannes Wikström