Profetboken Hesekiel påminner en del om Uppenbarelseboken i Nya testamentet. Den är full av syner, bilder, symboler och tal. De ger liv och personlig prägel åt det profetiska doms- och tröstebudskapet, men de är inte alltid så lätta att förstå.
Hesekiel var samtida med bl.a. Jeremia och Daniel. Han hörde till den skara som fördes bort till Babylonien redan 597 f.Kr. (Deportationen skedde i omgångar: 606, 597 samt 586 f.Kr.) Det var först i Babylonien som Hesekiel fick profetuppdraget, vilket han sedan fullgjorde under 22 år.
De första sex åren av hans verksamhet låg i tiden före Jerusalems slutliga fall år 586 f.Kr. Då riktade han sin förkunnelse till de kvarvarande judarna i Juda rike. Genom en stark omvändelseförkunnelse försökte han få dem att vända sig från avguderiet till Herren (jmf. Jeremia). Men det hjälpte inte. Folket lyssnade hellre på falska profeter, som påstod att Herren accepterade att de dyrkade andra gudar vid sidan av honom.
Efter 586 f.Kr. ändrar Hesekiels förkunnelse karaktär. Han vänder sig nu till de judar som förts till Babel. De behövde tröst och vägledning. Juda folk riskerade att helt blandas upp med andra och utplånas. Därmed hotades Guds planer med egendomsfolket – ur Juda folk skulle ju Messias komma. Folket fick inte förlora tron på sin Gud och ersätta den med materialism och dyrkan av andra gudar. De fick inte tro att Jerusalems fall var ett uttryck för att fädernas Gud var maktlös och underlägsen hedningarnas gudar. Hesekiel hjälpte folket att förstå att historien är i Guds händer, och att folkets fångenskap var ett Herrens straff över deras synd. De ska tydligt få märka att Herren verkligen är Gud. Visserligen kommer fångenskapen att bli långvarig, men en dag ska folket, Juda och Jerusalem återupprättas.
När Hesekiel i andra hälften av boken visar på en ljus framtid, är det uppenbart att han tänker på något mer än det kommande återvändandet från Babel. Han talar om den tid då världen ska nå sin fullbordan. Då väntar för Guds folk en perfekt, paradisisk framtid utan någon brist!
Nyckelord: ”Ni skall inse att jag är Herren”, som upprepas ett 50-tal gånger hos Hesekiel.
Nyckelkapitel: Kap. 34 (Herren som den rätte herden) samt kap. 37 (de döda benen som får liv).
Disposition: Boken kan lätt indelas i två delar – före och efter Jerusalems fall 586 f.Kr.
Kap. 1–3: Profetens kallelse. Kap. 4–33:20: Domsboken (före 586 f.Kr.). Folkets synd beskrivs och domen förkunnas. Kap. 33:21–48: Trösteboken (efter 586 f.Kr.). Grannfolken döms. Åt Guds egendomsfolk utlovas upprättelse.