Kungaböckerna omfattar en tidsrymd av ungefär 400 år, från kung Davids död 970 f.Kr. till Sydrikets undergång 586 f.Kr.
Kungaböckerna omfattar en tidsrymd av ungefär 400 år, från kung Davids död 970 f.Kr. till Sydrikets undergång 586 f.Kr.
Böckernas författare är inte namngiven. Men det har varit en gudfruktig man, som velat skildra skälen till den stora katastrof som inträffat med folket. Han har funnit orsaken i folkets förhållande till Herren. Avfallet från Herren, först hos kungarna och sedan hos folket, ledde till undergången.
Böckerna kan delas in i tre perioder:
- Salomos regering, 970-932 f.Kr. (1 Kung. 1-11.)
- Det delade rikets historia fram till Nordrikets fall, 722 f.Kr. (1 Kung. 12– 2 Kung. 17.)
- Sydrikets fortsatta historia till dess fall, 586 f.Kr. (2 Kung. 18–25.)
Salomos tid
Salomo befäste det mäktiga rike han tagit över efter sin far. Han var vida känd för sin rikedom och sin vishet och det var han som lät bygga det betydelsefulla templet. I huvudsak var hans tid på tronen präglad av fred och stabilitet. Mot slutet av hans regering vände det dock. Dels avföll han från Herren, dels växte det fram ett missnöje underifrån p.g.a. de tunga ekonomiska bördor han lagt på folket för att få råd med sina byggnadsprojekt och sitt luxuösa liv.
Riket delas
Då Salomo dött, delades riket. När det visade sig att hans son Rehabeam ämnade förvärra skattetrycket, samlades de tio nordliga stammarna kring en egen kung, Jerobeam, och tudelningen av riket var ett faktum – Israels rike i norr och Juda rike i söder.
Kungaböckerna berättar de båda rikenas historia parallellt och om vartannat, och det kan vara svårt att hålla isär dem. Under de 200 år då båda rikena existerar lever de först i öppen fiendskap, senare i fredlig samexistens och tidvis t.o.m. i direkt allians.
Nordrikets historia
Israels rikes historia skildras mest utförligt. Det skönk djupare i sitt avfall än Juda. Jerobeam bröt direkt med kulten vid templet i Jerusalem och upprättade i stället religiösa centra i Dan och Betel. Snart tilläts den feniciska naturreligionen med dyrkan av Baal och Astarte tränga undan tillbedjan av Israels Gud.
Sedan följer en invecklad 200-årig historia, under vilken sju olika dynastier och 19 kungar avlöser varandra – alla med det gemensamt att de inte följde Herren. Detta trots att Herren sände flera profeter till Nordriket (Elia, Elisa, Hosea, Amos, Joel, Obadja och Jona). Men deras varningar nonchalerades och Assyrien fick verkställa Guds dom. Riket föll och folket deporterades till Assyrien för att aldrig vända tillbaka. De tio stammarna försvann ur historien.
Sydrikets historia
Juda rikes historia är mindre komplicerad. Under 400 år satt Davids ätt vid makten och totalt hade riket inte mer än 20 regenter. Även i Sydriket trängde avgudadyrkan in, men i Juda avlöstes de dåliga kungarna av flera regenter som försökte få folket att vända åter till Herren. Två goda kungar utmärkte sig särskilt – Hiskia och Josia. Men deras försök till reformation gick aldrig på djupet hos folket, och folket vände sig med tiden alltmer från Herren och drabbades till sist av hans dom. Juda besegrades av Babylonien och den babyloniska fångenskapen tog vid. I tre omgångar fördes merparten av folket bort (606, 597 och 586 f.Kr.). Jerusalems murar bröts ner och templet förstördes.
De profeter som verkade i Juda var Jesaja, Mika, Nahum, Sefanja, Jeremia, Habackuk och Hesekiel.
Eftertanke
Vid läsningen av Kungaböckerna når oss en varning, ett väckelserop om att inte vända Herren ryggen och ha andra gudar vid sidan av honom.
Fredrik Carlsson