Fadern märkte att det var vid den timmen Jesus hade sagt: ”Din son får leva.” Och han kom till tro, och hela hans hus. Joh. 4:46–53.
Mannen i berättelsen hade ett, för en fader, mycket stort problem. Jag tror att de flesta fäder är redo att gå långt för att rädda sitt barn. Denne man gick till Jesus. Vi vet inte om det var det sista halmstrået som den förtvivlade fadern grep efter. Men han gick till rätt person. Jesus visade inte bort mannen, lika lite som han visar bort oss. Han satte honom däremot på prov genom att säga: Får ni inte se tecken och under, så tror ni inte. Mannen lät sig inte skrämmas av detta utan fortsatte enträget och bad Jesus att följa med honom. Jesus gör inte stort väsen av att han botar mannens son utan säger bara: Gå, din son får leva. Mannen tog dessa ord för sanna och gick hem. Han fick förstå att hans son hade blivit frisk i det ögonblick Jesus talade.
Det vi framför allt ska lära av denna berättelse är inte att Jesus kan bota sjuka, det vet vi att han kan. Inte heller hur föräldrar skall förhålla sig till sina barn. Det texten i första hand vill visa är att Jesu ord får tron att växa. Mannen hade en tro på att Jesus möjligen kunde hjälpa hans son, men det slutar med att han inser att också han själv, trots fysisk hälsa, behöver Jesus. Mannen kom till tro på den som med ett ord kan få dödssjuka att bli friska, den som även kan bota oss från andlig sjukdom. Jesus är den ende som kan förlåta våra synder. Han vill göra samma under i ditt hjärta som han gjorde med mannen i texten. Han vill ge allt gott åt dem som tror på honom. Det högsta goda som han vill ge oss är försoning med Gud, en försoning, som vi på egen hand aldrig kan uppnå, hur hårt och idogt vi än strävar. Av mannen i texten kan vi lära att tro på Jesu ord, inte minst de ord vi hör vid nattvardsbordet: För dig utgjutet. Det var för dig och mig, min vän, som Jesus utgöt sitt blod och genom det ger han oss syndernas förlåtelse. Detta är något som Jesus vill säga dig och som du får lov att tro. Vi får lov att tro att det som står i Jesaja 53 gäller oss: Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade.
Många gånger är det de svåra sakerna i livet som för oss närmare Jesus. Det kan vara egen sjukdom eller närståendes, som i texten. Men Jesus vill ha oss nära sig hela tiden. Det är inte någon sund kristendom att gå till Jesus bara när det är speciellt jobbigt. Vår relation till Jesus skall inte vara som till Larmcentralen, dit man ringer endast i nödfall. Jesus vill ha ständig kontakt med oss. Lika lite som du vill att den du älskar bara skall ringa dig i nödfall och om det finns något alldeles extraordinärt att berätta, lika lite vill Jesus att du bara högst sporadiskt ska söka honom. Jesus vill vara en del av ditt vardagliga liv. Han vill vara den som går vid din högra sida när du på måndagsmorgon stiger upp och går till jobbet eller skolan.
Jakob Birgersson Student, Umeå