Jan-Åke Johansson, 41, tillträder den 15 januari 2004 en deltidstjänst som missionssekreterare för Sverige. Olle L. Nilsson, Örkelljunga, har pratat med honom.
Jan-Åke Johansson, 41, tillträder den 15 januari 2004 en deltidstjänst som missionssekreterare för Sverige. Olle L. Nilsson, Örkelljunga, har pratat med honom.
Jan-Åke, berätta lite om dig själv!
– Jag är född i Markaryd men bor för närvarande med min familj i Örkelljunga. Det är min fru Kristina och våra sex barn. Jag är sjuksköterska och arbetar vid Ängelholms sjukhus. Sen är jag predikant i MBV och kommer i mån av tid och med hänsyn till familjesituation och övrigt arbete även att göra en del predikoresor.
Vad innebär din nya tjänst?
– Jag ska gå ner till 60 procents tjänst och ägna övrig tid åt MBV. Det nya arbetet består huvudsakligen i att planera och lägga upp resturer för predikanterna. Det gäller i hela Sverige men kanske mest i norra delen av landet. Och så innebär det också den viktiga delen att hålla kontakt med missionsvännerna ute i landet. Arbetsplatsen blir förlagd till Strandhem, där även missionsföreståndare Roland Gustafsson har sin arbetsplats.
Har du tidigare arbetat inom MBV?
– Ja, 1990–1996, då jag bodde i Stockholm, var jag ’resesekreterare’ och därför vet jag en del om vad det innebär att vara missionssekreterare. Därefter blev det missionärstjänst i Etiopien för oss och den varade 1998–2000. Någon mer Afrikavistelse har det inte blivit, mest på grund av ett av de yngre barnens ohälsa. Men både jag och Kristina har en önskan om att få arbeta på missionsfälten. Vi känner Guds kallelse och vill därför vara lyhörda den, även om det nu blir en tjänst i Sverige.
Har du några visioner om ditt arbete?
– Jag kommer att jobba för att en predikant ska placeras i Skellefteå/Piteå-området. I dag går det på många orter där för lång tid mellan besöken av en predikant. Men det allra viktigaste är att Ordet, evangelium om Jesus Kristus, blir förkunnat rent och klart. Till sist önskar jag en förökad missionsiver bland MBV:s folk, en väckelse bland oss!
INTERVJU: OLLE L. NILSSON