Hjälp i krisläge – intervju med KRIS-medarbetare i Lund

Det är måndag kväll och klockan har hunnit passera 19.00 när jag kommer fram till Kristna Föreningen Filippis lokaler på Sandgatan 14 i Lund. Dagens samtal skall nyss vara avslutade. Jag går upp för den snirkliga trappan till tredje våningen där de väntar på mig – Daniel och Camilla, själavårdarna från KRIS – Kristna själavårdsinstitutet.

Det är måndag kväll och klockan har hunnit passera  19.00 när jag kommer fram till Kristna Föreningen Filippis lokaler på Sandgatan  14 i Lund. Dagens samtal skall nyss vara avslutade. Jag går upp för den snirkliga trappan till tredje våningen där de väntar på mig – Daniel och Camilla, själavårdarna från KRIS – Kristna själavårdsinstitutet.

Vi slår oss ner i soffan i det rum som brukar fungera som samtalsrum för Camilla och börjar samtala.

VILKA ÄR DÅ DESSA MÄNNISKOR?

– Daniel Nilsson, uppvuxen i Småland, bott c:a tio år i Göteborg, innan jag hamnade i Lund.

Camilla Florström säger att hon bott i Trollhättan största delen av sitt liv. Hon bor fortfarande där tillsammans med sin man och pendlar till Lund varje vecka. Hon läste religionsvetenskap, innan hon bestämde sig för att börja på KRIS själavårdsutbildning. – Jag har pluggat nästan hela livet, säger hon och skrattar.

VAD ÄR DET FÖR UTBILDNING NI HAR FÅTT PÅ KRIS?

Det är en treårig själavårdsutbildning. Från början var tanken med KRIS att hjälpa församlingarna att komma i gång med själavård och man började utbilda lekmän, som skulle verka i sina församlingar. (Detta pågår fortfarande genom de s.k. själavårdskurserna, som KRIS bedriver på olika håll i landet.) Man utvecklade sedan utbildningen till att även omfatta professionell själavård, då man såg att det fanns ett behov av att bedriva samtalsterapi på kristen grund. Inte minst för att hjälpa människor som inte känt sig förstådda i mötet med psykologer och läkare som inte har samma referensram vad gäller existentiella frågor.

VAD ÄR DET FÖR SKILLNAD PÅ VANLIG TERAPI OCH DEN SOM NI BEDRIVER?

– Den största skillnaden är för mig att jag har min kristna tro med i mitt arbete och tror på att Gud verkar i samtalet, säger Camilla och fortsätter: Det är som om jag och Gud arbetar tillsammans med konfidenten*). Gud verkar genom mig; jag är bara hans redskap.

– Den samtalsterapi vi bedriver påminner mycket om ”profan” terapi vad gäller strukturen och samtalskonsten i professionell terapi, men vi vill även lyfta fram Gud och gudsrelationen – att mera få syn på vem Gud verkligen är, säger Daniel.

VAD ÄR SJÄLAVÅRD?

– Det som är vård för själen, svarar Daniel ganska snabbt. Jag vill ha en så bred definition, för fördelen med den är att ingen har patent på den. Den inbegriper det goda samtalet kristna människor emellan. Samtidigt understryker både Camilla och Daniel att i mötet med en konfident är de väldigt noga med att definiera vad som kommer att hända i deras samtal för att skapa trygghet för personen. Här måste man rama in det stora begreppet själavård.

Camilla tillägger att deras sätt att arbeta innebär mera långvariga terapier, som kräver en mera professionell utbildning än det stöd och den tröst som alla kristna kan ge varandra i ett själavårdande samtal.

HUR BÖRJADE DÅ ARBETET LUND?  Daniel som var med från början berättar:

– KRIS i Göteborg hade börjat fundera på att de behövde platser för sina färdiga elever att komma ut och arbeta på. Man diskuterade om man skulle satsa på mobila enheter, där själavårsarbetet kunde bedrivas parallellt med att man jobbade ute i församlingarna. Ungefär samtidigt hade på Filippi i Lund frågan väckts vad man skulle göra av sina lokaler, som tidigare varit uthyrda till sjukgymnaster. Detta var på hösten 1998 .

– Det pågick alltså parallella processer, kan man säga, och så här efteråt kan man verkligen känna att det var Gud som ledde alla fram till detta.

I mars –99  efter årsmötet på Filippi, där det beslutades att man skulle satsa på denna verksamhet, började Daniel komma två dagar varannan vecka. Det märktes dock snabbt att behovet var större än så, och från och med hösten –99  kom även Camilla och tiden utökades nu till två dagar varje vecka.

I dag har de en kapacitet på 20  samtalstimmar i veckan som i princip är fyllda. Ett visst utrymme finns fortfarande men tillströmningen har varit över förväntan, vilket visar att behoven är stora.

HUR GÖR MAN FÖR ATT KOMMA I KONTAKT MED ER?

– Man ringer lämpligen till vår telefon och bokar en tid för ett första samtal och sedan bestäms utifrån det samtalet om och hur man går vidare. Det första samtalet är gratis och sedan kostar det 375 :-/samtal.

VILKA KOMMER TILL ER OCH AV VILKEN ANLEDNING?

– De flesta som kommer har en kristen referensram, säger Camilla. Det är inte så att de alltid är aktivt kristna men de har oftast någon koppling till BV eller andra kristna sammanhang.

Hon betonar dock att det inte är en förutsättning att man skall ha någon kristen bakgrund för att kunna gå i terapi hos dem.

– De människor som söker sig till våra mottagningar kommer av väldigt många olika anledningar. Det kan gälla allt ifrån dåligt självförtroende, rädslor, äktenskapsproblem till övergreppsproblematik. De flesta har en terapitid på sex månader–två år.

De säger dock att de även kan ställa upp akut för några enstaka samtal vid krissituationer i livet.

– Inget problem är för litet eller löjligt att komma till oss med, betonar både Camilla och Daniel. Tvärtom, säger Camilla, tror jag att alla människor mår bra av att få lite perspektiv på sitt liv och det kan själavården hjälpa till med.

Jag lämnar  Camilla och Daniel för att åka hemåt och funderar under tiden på vilken stor Gud vi har, som har omsorg om sina barn på alla sätt, även när vi hamnar i situationer där vi mår väldigt dåligt. Han som har skapat oss och känner oss utan och innan är ju också den som förstår sig på hur vi fungerar. Att då kunna kombinera psykologin och all dess kunskap om hur vi människor fungerar med ett kristet perspektiv på människan och hennes värde känns för mig som ett lovande utgångsläge i problemfyllda situationer.

Anette Pettersson

Socionom, Lund

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan