GUD SKAPADE MÄNNISKORNA men de bröt med honom och lämnade gudsgemenskapen. Gud iscensätter därför sin frälsningsplan för att rädda människorna tillbaka till sig; för att sluta förbund med dem (vänskap, gemenskap). Frälsningshistorien brukar vi dela in i två delar – det gamla förbundet (före Jesus) och det nya förbundet (efter Jesus).
Hur förhåller sig då de båda förbunden till varandra?
DE BÅDA FÖRBUNDEN ÄR PARALLELLA NÅDESFÖRBUND. Det gammaltestamentliga förbundet är egentligen flera olika förbund, som bygger på och fördjupar varandra (förbunden med Noa, Abraham, Mose samt David). De har alla det gemensamt med det nya att de är nådesförbund. Observera alltså att även förbundet med Mose och Israels folk är av samma evangeliska karaktär som det nya! Gud utvalde inte Israel för att de var duktigare än andra folk. Förbundet vilade i stället uteslutande på Guds nåd och frälsningsingripande (5 Mos. 7:6). Inte heller var syftet med den lag som folket fick då förbundets slöts vid Sinai att den skulle visa på en väg att förtjäna förbundsgemenskapen. Lagens funktion var istället att vägleda dem som redan av nåd levde i gemenskap med Gud (2 Mos. 24:12; Rom. 4:13ff; Gal. 3:8, 17ff). Den skulle dels slå vakt om den nyvunna friheten och bevara folket under Guds kungavälde, så att de inte hamnade i en ny träldom. Den skulle också hålla behovet av förlåtelse levande, fostra folket och skapa längtan efter det frälsningsingripande, genom den kommande Messias, som Gud utlovat (2 Mos. 24:12, Rom. 4:13ff, Gal. 3:8, 17ff).
Senare i folkets historia, i tiden efter den babyloniska fångenskapen, växte ett annat felaktigt sätt att se på lagen fram inom judendomen – lagen kom då att betraktas som ett medel varmed man kan vinna Guds vänskap. Det är denna senare och felaktiga förståelse av lagen som Jesus och Paulus sedan kom att kämpa emot (Rom. 10:2–3). Något förbund med människan grundat på lag- och gärningsrättfärdighet har Gud aldrig upprättat – det är människan själv som försöker den vägen.
DET NYA FÖRBUNDET ÖVERTRÄFFAR DET GAMLA. Under gammaltestamentlig tid blev det allt tydligare att folket inte brydde sig om Gud och förbundet. Då framträder profeter som förkunnar att ett nytt förbund skall upprättas (Jer. 31.32). Det nya förbundet knyts till den kommande Messias, den smorde, Herrens tjänare (dvs. Jesus Kristus) och erbjuder människorna syndernas förlåtelse (Jes. 42:1ff, 55:3; Hebr. 8:8–13, 9:15; 2 Kor. 3:4-18).
Det gamla förbundet var inte fullkomligt. Det gällde bara ett bestämt folk och krävde ständigt upprepade offer. Jesu offerdöd ersätter de gammaltestamentliga offren en gång för alla (Jes. 53:5–11; Hebr. 9:15–10:18) och giltigheten av det nya förbundet vidgas till att omfatta alla människor – också oss! (Apg. 13:47; Matt. 28:18–20).
FREDRIK CARLSSON
Komminister, Hanaskog