Eva Norström, 63 år, Göteborg, har kallats till korttidsmissionär. Hon skall under tre terminer vara lärare för familjen Ekströms barn i Chiclayo.
Du reser i slutet av juni till Peru för att vara lärare för missionärbarn i ett och ett halvt år, varför?
Varje dag ber jag om Guds vägledning och såg därför lärarannonsen som ett tecken. Jag har arbetat som lågstadielärare i 30 år, varav åtta år i svensk utlandsskola (Milano, Italien), och har minimerat mitt liv för att utan problem kunna stänga dörren till mitt hem för nya uppgifter. Jag är frisk, har arbetslust och motivation, och har inte tänkt lägga av vid 65.
Vilken bakgrund har du?
Jag och min bror växte upp i Värmland och Dalsland. Min far var ”gammalkyrklig” präst från Bohuslän och min mor småskollärare från Dalarna. Efter några osäkra studieår kom jag in på seminariet i Landskrona. Jag har som ensamstående haft ett bra liv, fått vara frisk och har haft en stor trygghet i min kristna fostran från barnaåren. Jag har aldrig lämnat Gud, och min tro fördjupades den tid jag fick med mina föräldrar under deras sista levnadsår.
Under fyra veckor i vår har du gått bibelskola på Strandhem, hur var det?
Det var otroligt berikande att få lära sig sammanhangen i Bibeln till skillnad från de ”lösryckta” texterna i kyrkans gudstjänst. Lärarna var mycket duktiga och hela vistelsen i den härliga miljön var stimulerande.
Jag har fått flera nya vänner, och som ny i era sammanhang har jag mött en gemenskap som är tillmötesgående och välsignande.
Hur ser du på din nya uppgift?
Jag känner mig som en häst som skall ut på grönbete. Jag har lång erfarenhet av både livet och lärargärningen och det skall bli roligt att få prioritera undervisningen, vilket inte alltid sker i den svenska skolan. Jag har rest mycket, är intresserad av att möta nya människor och miljöer, och tror mig ha en viss ödmjukhet inför detta. Dessutom föredrar jag att möta fattiga människor framför dem som lever i lyx.
Kallelsen till Chiclayo är något otroligt stort – att få möta omsorgen, och ha förebedjare runt sig, är något ovanligt men fantastiskt.
INTERVJU: HENRIK BIRGERSSON