Det ringer på dörren, och utanför står några trasigt klädda barn, som vill sjunga för barnet. Men vi har inga barn. Jag pekar på magen. Vårt barn har inte kommit ännu. Ja, men vi vill sjunga för barnet i krubban. Jaså, de vill sjunga för Jesus och sedan få en liten belöning.
Alla har julkrubbor. Men de flesta ”evangeliska” menar att det är syndigt, eftersom det ofta blir avguderi och mystik kring julkrubban och gipsfiguren som ligger där. Vi vill ju tillbe en levande Gud!
Varje torg och park har byggt sitt stall med Josef, Maria och åsnan samt krubban där Jesusbarnet ska ligga. Barnet läggs dit på julnatten. Julkrubborna konkurrerar med blinkande ljusslingor i alla fönster. Helst ska de blinka i olika färger, och det är fullständigt omöjligt att hitta en julgransslinga som inte blinkar.
Julgranar förekommer nämligen, mer eller mindre plastiga. Den fulaste jag har sett är den jättestora gran av gråvit vadd som brukar sättas upp på torget i Chiclayo centrum. Ska den föreställa en snöklädd gran?
USA-inspirerad snötradition hör visst julen till även i 35 graders värme. Snögubbar i plast samt tomtar i alla varianter. Och så julklappar, i alla fall till barnen. Det är bara att välja och vraka, men gärna något batteridrivet som blinkar och rör sig.
Före jul ordnas julfester (chocolatadas) överallt, även i barngrupperna i de lutherska kyrkorna. Man dricker varm choklad och äter bitar av panetón, ett slags jättestor vetebrödskaka med torkad frukt.
Vi som vill tillbe Jesus som levande firar givetvis jul i kyrkan med en gemensam gudstjänst för de tre lutherska församlingarna. Födelsefesten firas med predikan, sång, vittnesbörd, något julspel av barnen och gemensam middag.
Familjernas julfirande sker i hemmen på julnatten klockan tolv. De som har råd firar med mat och tillbehör; de som inte har råd får gå och lägga sig. Sedan fortsätter livet som vanligt. De blinkande ljusslingorna och snödekorationerna sitter kanske kvar till påsk…
Emma Birgersson