Jag är det levande brödet … Om någon äter av det brödet, kommer han att leva till evig tid. Joh. 6:51
Bröd kan vara olika – ljust, mörkt, hårt eller mjukt.
Jag tar upp min matsäck med ett slags mjukt bröd, som ser ut som en stor, grå pannkaka. Brödet heter injera. Det äts här i Etiopien tillsammans med olika såser, wot. Det smakar förträffligt efter ett par timmars vandring till ett litet berg, som heter Tollokitcho. Framför mig har jag en fin utsikt över Rift Valley med Zwaisjön som blänker i solen.
Matsäcken – ja, den är viktig!
Mina tankar går till ett annat berg vid en annan sjö, nämligen Gennesaretsjön (el. Tiberias sjö). Massor av människor är samlade ute i ödemarken. Varför? Jo, de har följt en märklig man, som talat med makt och myndighet, som botat sjuka och hjälpt dem, när han vandrat vägen fram. De har glömt vad de hade för händer och lyssnat ivrigt – och så har de plötsligt hamnat här. Tiden har gått, magen skriker och inte har de tänkt på någon matsäck. Men se, en liten pojke, som kanske skulle vara ute med getterna eller fåren hela dagen, har fem kornbröd och två fiskar. Nu får han plötsligt uppmärksamheten i hela människomängden. På uppdrag av den märklige mannen kommer någon fram till honom och ber att få det lilla han har. Visst lämnar han ifrån sig sin dyrbara matsäck, men med viss undran. Hur långt räcker den? Han ser mannen ta emot bröden och fiskarna, be om välsignelse över dem. Därefter delas det ut till höger och vänster, det blir en väldig aktivitet i gröngräset. Tänk, det ser visst ut som om alla äter, vart han än ser sig omkring! Inte nog med det, man samlar ihop sådant som blivit över och bär tillbaka det till mannen!
Vem är denne man? Han, som ser behoven och fyller dem! Han heter Jesus och säger om sig själv: Jag är det levande brödet som kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, kommer han att leva till evig tid. Det bröd som jag skall giva är min kropp, som blivit utgiven för att världen ska leva (Joh. 6:51).
Han har kommit ned från himmelen och låtit sig födas i Betlehem, som betyder brödhuset.
Vid ett besök i en ortodox kyrka blev detta ännu tydligare för mig. Under rundvandringen där pekade guiden mot en trappa: ”Denna leder ner till vårt Betlehem, där brödet görs till nattvardsfirandet”, förklarade han.
Så får vi varje gång vi firar Herrens måltid bli påminda om detta bröd.
Och han tog ett bröd, läste tacksägelsen, bröt det och gav åt dem och sade: Detta är min kropp, som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse (Luk. 22:19).
Jesus själv är den ende som kan mätta oss helt och fullt – och ge oss evigt liv. Låt oss därför dagligen bli stilla inför honom och ta emot gåvorna från hans hand, det dagliga brödet, men först och främst Honom själv – Det Levande Brödet!
Bön: Herre, ge mig mer hunger efter Dig!
Kerstin Johansson
Missionär och lärare, Etiopien