Andens frukt – är tålamod

Vi vet hur det är med tålamodet hos oss – det tryter. Låt mig berätta hur detta kom till uttryck en gång när våra barn var små. Under ett par sommarveckor vistades vi i Frillesås nära havet. Den här dagen hade vi deltagit i en ungdomshelg i Göteborgs norra skärgård. Det hade blivit sent. Barnen var trötta i bilen. ”Är vi aldrig framme”, klagade mellanflickan. När jag uppmanade henne att ha tålamod, utbrast hon: ”Nej, jag har inget tålamod, det tog slut i Kungsbacka!”

Vårt tålamod tryter
Så är det med oss. Vårt tålamod tryter. Det gäller saker som vi håller på med. Men – vad värre är – det gäller också människor som vi har att göra med. När de glömmer vad de lovat, när de gör om samma fel, då brister vårt tålamod. Kanske försöker vi tygla harmen, kanske ger vi luft åt den i kritik och förargelse. Så är det med oss – vi saknar tålamod.
Men Andens frukt är tålamod. Och även denna frukt kommer från Jesus. När han gick här på jorden visade han tålamod. Han hade det som vi. Han var omgiven av människor som var tröga till att fatta, som kivades, som var upptagna av sitt eget, som hade svårt att tro. Men han hade tålamod med dem. Vi ser det i evangelierna.
Lärjungarna kivades om rang och värdighet. När Jesus märkte det kallade han till sig ett barn och lärde dem att bli som barn (Matt. 18:1ff). När kivet upprepades undervisade han dem på nytt, nu med sig själv som föredöme (Mark. 10:41ff). Och när samma tvist bröt ut sista kvällen vid påskmåltiden teg han stilla, reste sig från bordet, tog av sig manteln och tvättade deras fötter. När han lagt sig vid bordet tolkade han för dem vad han gjort (Joh. 13:12ff, Luk. 22:24–27).

Jesus visar tålamod…
Det som särskilt prövade Jesu tålamod var att lärjungarna hade svårt att tro. Det gav han uttryck för den gången då en man hade bett lärjungarna driva ut den onde anden ur hans pojke, och de inte hade kunnat hjälpa honom. När Jesus fick höra detta, sade han: ”Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig.” Men när han befriat pojken och blev ensam med lärjungarna, då tog han sig an dem och gav dem hjälp till att tro (Matt. 17:14ff).
Och detta tålamod fortsatte. Efter uppståndelsen hade lärjungarna svårt att tro. Men Jesus tog sig an dem. Han visade sig för dem gång på gång. Han öppnade Skrifterna för dem. Han uppenbarade sig särskilt för Tomas och hjälpte honom till tro. Han höll ut i tålamod.

… och ger tålamod
Det är detta Jesu tålamod som blir givet åt oss genom den helige Ande. Själva har vi misslyckats med att visa tålamod. Men nu när vi går till Gud och bekänner detta sker något nytt. Först ger Gud oss förlåtelse. Sedan ger han ger oss något mer! Han utgjuter Anden över oss med kärlek och glädje – och tålamod.
Då blir det annorlunda. Kanske är en av våra medarbetare slarvig. Vi måste ta upp det. Då är Anden redo att ge oss Jesu sinne till att handla med tålamod. Eller kanske några i vår närhet mår dåligt, de har svårt att orka med sina saker. Då vill Anden vara med oss så att vi kan uppmuntra de missmodiga, ta oss an de svaga – och ha tålamod med alla (1 Tess. 5:14).
Detta har verkan. När en felande män­niska möts med kärlek och förståelse kan hon erkänna sina fel. Trots påfrestningarna brister inte relationen, utan blir helad och stärkt. Det var detta som skedde med församlingen i Korint. Där var missförhållanden. Där var trassel, ja, där förekom agitation mot Paulus. Hur tacklade aposteln detta? Vi kan se det i de båda breven till Korint. Hur han öppnar sitt hjärta. Hur han låter församlingen märka att han älskar dem alla. Hur han gläder sig över deras gåvor. Hur han berömmer dem och uppmuntrar dem. När de väl känner hur hans hjärta slår för dem, då kan han påtala deras fel och svagheter. På detta sätt vinner han dem. De besegras av hans kärlek och tålamod. De tar hans ord till sig. Så blir församlingen räddad, räddad genom det tålamod som Anden ger aposteln. Ty Andens frukt är tålamod.

Gustav Börjesson
Sätila