Människans dilemma

Vid förra sekelskiftet pågick en debatt i den engelska tidningen The Times. Frågan gällde vad som är fel i samhället. Författaren G.K. Chesterton skrev då följande inlägg: ”Ärade läsare. Det stora felet är jag. Högaktningsfullt, G.K. Chesterton.”
Den anglikanske prästen John Stott har formulerat vårt dilemma på följande sätt: ”Detta är mänsklighetens paradox. Människan är både ädel och låg, både rationell och irrationell, både kreativ och destruktiv, både kärleksfull och självisk, både gudalik och djurisk.”
Vad är det som gör att vi kan se det hos människan, ja, hos oss själva?
Vad är felet med oss människor?
Jesu analys av människan är att hon är sjuk. Vi är inte vad vi är ämnade att vara. Jesus säger t.o.m. att vi är onda (se t.ex. Luk. 11:13). Är inte det att ta i, invänder vi. Jag är ju varken en Hitler, Pol Pot, Stalin eller Charles Manson. – Förhoppningsvis inte, men Bibeln betonar ändå att vi har en grundsjukdom, som slår igenom mer eller mindre tydligt. Bibeln kallar det synd. Vi skulle kunna försöka beskriva det som själviskhet. Vårt ego slår igenom på område efter område. Vi kan se hur det förstör mellan oss människor och för oss själva.
Tänk dig varje människa du möter som en måltavla. Du ska skjuta goda pilar på henne av kärlek, godhet, uppmuntran och viljan att det ska gå väl för henne. Men är det inte ofta så, att vi i stället skjuter pilar av elakhet, giftiga skämt och kärlekslöshet? Dessutom förgiftas atmosfären av avund, missunnsamhet och förtal. Det är inte alltid så, men det räcker att några dagar präglas av den attityden. Ska jag vara ärlig så ser jag det hos mig själv varje dag.
Vi skulle även kunna fundera över vår självupptagenhet. Vem strävar inte efter egen ära, lyckad karriär och välmående? Vem är beredd att låta andra få äran eller uppskattningen? Allt vi möter, även de religiösa tankarna, kan användas till Mr Egos fördel.
De allra flesta är nog överens om att när Jesus gick på jorden så var han den mest fulländade människa man kan tänka sig. Så god, så kärleksfull, så modig. Ändå såg människor till att döda honom. Hans liv var ett liv fullt av kärlek, ändå måste de tysta honom. Det är väl underligt!
Det finns en märklig novell av Fjodor Dostojevskij. I denna beskriver han hur en man sitter på en kyrkogård och drömmer att han kommer till en ny värld där allt är gott. När han har varit där ett tag upptäcker han att den förändras. Den blir mer och mer ond. Någon ger honom förklaringen, att den blivit sådan sedan han kom dit. Med den novellen vill Dostojevskij beskriva vårt dilemma som människor. Det är också detta Paulus talar om i Romarbrevet. Han säger: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud (Rom. 3:23).

Vad ska vi göra?
Först kanske vi säger: Jag är inte sådan.
Men låt oss göra ett experiment. Vi försöker under en månad älska vår nästa som oss själva i våra tankar, i våra ord och med våra gärningar. Klarar vi sedan en röntgen av våra motiv och tankar? Vi gör det inte – vad är felet med oss?
Grundfelet är att vi har kommit bort från Gud. Vi har struntat i Gud och sagt att vi klarar oss utan honom. Därmed har vi kommit ur den enda miljö där vi verkligen kan bli oss själva – gemenskapen med Gud. Att försöka klara sig utan Gud är som att försöka vara en fisk på land. Det blir svårare och svårare att andas och fungera. Vi har rubbats från det sammanhang där vi hör hemma.
Många försöker reparera det hela genom att skärpa sig eller att göra sitt bästa, men grundskadan är så katastrofal att själv­iskheten äter sig in i vårt inre. Vi som har läst Sagan om Ringen minns hur flisan från de svarta riddarnas svärd åt sig allt närmare Frodos hjärta. På samma sätt kommer själviskheten att förgöra oss som människor om vi inte får hjälp. Det är här Jesus kommer in.

Vägen tillbaka
Jesus dog för oss. I ett möte mellan Jesus och ett moraliskt praktexemplar från Jesu tid, Nikodemos, visar Jesus på vägen ut ur vårt dilemma. Han berättar att han ska lida och dö, och att detta lidande innebär att vi återfår gemenskapen med Gud. Vi blir hans vänner. Denna relation ger oss även en helt ny kraft i våra liv. Han kan börja förändra oss.
Jesus tar själv en bild från Gamla testamentet. När israeliterna vandrade omkring i öknen gjorde de uppror mot Gud. Gud sände giftiga ormar som straff. Många blev bitna och dog. De bad Mose, sin ledare, om hjälp. Mose satte, på Guds befallning, upp en stång med en orm av koppar på. De som hade blivit ormbitna uppmanades sedan att bara se på kopparormen, så skulle Gud bota dem. Jesus säger alltså till Nikodemos, och till oss, att hans död på korset är Guds serum mot synden och döden.
Genom att tro på Jesus får vi förlåtelse för vår synd och hjälp mot vår själviskhet. Vi blir nära vänner till Gud och han börjar handla i våra liv. På så sätt har vi även fått en motkraft mot själviskheten i våra liv.
Jesus uppstod. Döden kunde inte behålla honom. När Jesus uppstod visade han att hans liv är starkare än döden och förruttnelsen. Varje människa som tror på Jesus får del i detta liv. När vi håller oss till honom börjar dessa krafter att verka i oss. Vi har fått en motkraft mot Mr Ego i vårt inre: Jesus.
Jesus lever nu! Det gör att vi, som ofta kan känna oss vilsna, inte är ensamma. Jesus lever och han vill vara med oss och leda oss i livet. Han finns osynligt nära dig och mig. Det ger våra liv mening och hopp. Vi blir insatta i ett sammanhang där Universums skapare och Herre är nära oss!

Hur blir detta verkligt för oss?
Bibeln säger: Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro evangelium (Mark. 1:15). Det betyder att vi ska göra två saker.
Vi behöver omvända oss. Det innebär att vi erkänner det som är fel i våra liv och säger det till Jesus. Vi bekänner våra synder för honom. Han ser rakt igenom oss, men han kan också hjälpa oss med vårt problem. Synderna har han redan dött för! Säg som det är till Jesus. Du kanske inte känner något speciellt när du har gjort det, men han är hos dig och hör din bön.
Vi får tro på Jesus. Tron är ett förtroende som växer fram genom att vi lär känna Jesus. Han beskriver tron som att ta emot, eller att komma till honom. Vi kan se det hos många i Nya testamentet som kom till Jesus och bad om hjälp. Rövaren på korset bad: Jesus, tänk på mig… Så enkelt är det med tron. Därför kan vi vända oss till Jesus i dag.
Jesus säger: Den som kommer till mig visar jag inte bort (Joh. 6:37).

Göran Landgren
Kyrkoherde, Örby