Gud är evig och oföränderlig

Vi kan inte helt förstå Guds väsen. Men han har talat, han har visat sig i sin Son och han förändras inte. Däri finns grunden för vårt liv och vår trygghet.

Nog är det väl så, att vi förknippar ordet evig med att alltid vara till, att det inte finns någon början, inte heller något slut. Men det leder lätt tankarna fel om man använder ordet ”alltid” i det här sammanhanget.

Gud ÄR
Gud är evig, han ÄR. Gud har ingen ålder och åldras inte. Gud existerar oberoende av tiden. Gud står över eller utanför den. Gud är den han är och den han alltid varit och kommer att vara, men det har ändå inte med tiden att göra. Det är svårt för oss att förstå vad det kan betyda att inte räkna med tiden, för vi har ingen erfarenhet av vad det kan innebära. Men vi måste ändå använda tidsrelaterade ord för att ana något av vad evig kan vara. Gud är den han är och existerar bara utifrån sig själv. Gud ÄR.

Gud uppenbarar sig
Grundbetydelsen i ordet evig är hemlig, dold. Gud som evig betyder att han är utanför tiden, att han är utanför vår mänskliga erfarenhet och ouppnåelig för oss. Det innebär att Gud är något helt annorlunda än vad vi är. Vi kan inte utifrån vår tanke begripa honom. För så snart vi försöker göra det, begränsar vi Gud. Våra sinnen förmår inte fatta Guds väsen till fullo. Gud är upphöjd och utanför vår kunskap, men han har valt att uppenbara sig för oss. Det hör med till Guds väsen att vi bara kan få kunskap om honom i den mån han väljer att uppenbara sig för oss. Om Gud inte valt att uppenbara sig, då hade han för alltid förblivit okänd och onåbar för oss. Han är från evighet till evighet (Ps. 90:2).
Jag är den Jag ÄR (2 Mos. 3:14). Så kallade Gud sig när han uppenbarade sig för Mose i den brinnande busken och Mose frågade efter hans namn. Svaret är märkligt. Men så skulle Mose svara folket när de frågade vem som sänt honom eller på vems uppdrag han talade. Mose kände sig otillräcklig inför uppdraget han fått att föra folket ur fångenskapen i Egypten till det utlovade landet. Hur skulle folket reagera när han kom med sin drastiska uppmaning att följa honom mot friheten?
”Jag ÄR” har sänt dig – så ska du säga och de ska bli övertygade om att det är jag som har skickat dig och står bakom allt.
Detta ”Jag ÄR” skrivs på hebreiska med de fyra bokstäverna JHWH, vilka kan utläsas som Jahveh eller Jehovah. Vi känner inte till vilka de ursprungliga vokalerna ska vara eftersom ingen utom översteprästen fick uttala Gudsnamnet. Det var heligt. I stället läste man Herren när man i texten mötte Gudsnamnet. I en del av våra gamla kyrkor kan vi se de hebreiska bokstäverna skrivna. Ännu i dag kan de förmedla något av Gud som upphöjd över allt skapat, han som är evig.
Vem har lärt känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare? Vem har skänkt honom något som han måste återgälda? Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, Amen (Rom. 11:34–36).

Vi kan lita på Gud
När Gud kallar sig ”Jag ÄR” talar det alltså till oss om att Gud existerar av evighet. Hans namn talar både om evig makt och om oföränderlig karaktär. I en värld som utmärks av värderingars flyktighet, av sviktande trygghet och ordningar som blir änd­rade och manipulerade – där uppenbarar sig Gud som den evige och oföränderlige. Han är ingen vindflöjel. Han är den absoluta sanningen som inte är relativ. Han är det objektiva varat, den högsta normen. Han är helt enkelt Gud.
Vi är märkta av förgängelse och död, medan Gud är evig och oföränderlig. Hos honom finns ingen växling, ingen början, inget slut. Han är densamme. Vi är bundna av gränser som Gud bestämt. Men han vill möta oss och det gör han främst genom Jesus. Och om Jesus sägs detsamma som kan sägas om Gud: Han är densamme i går och i dag och i evighet (Hebr. 13:8).
Att Gud är oföränderlig betyder att han aldrig lärt sig något nytt. Han har aldrig mognat, aldrig växt till. Tillväxt innebär ju förändring. Vi förändras och utvecklas, men det gör inte Gud. Han kan inte bli till något han inte varit av evighet. Därför är han densamme i dag som han var när han uppenbarade sig för Abraham och Mose. Ty jag, Herren, har icke förändrats (Malaki 3:6).
Liksom många av Guds andra egenskaper så skiljer sig oföränderligheten från våra erfarenheter. Det visar att Gud är totalt olik oss. Profeten Samuel förklarar att Gud inte är en människa och att Gud inte ångrar sig (1 Sam. 15:29). All vår erfarenhet, både av oss själva och av andra, handlar om förändringar.

Vi behöver förändras
Vi växer upp och förändras fysiskt. Vårt förstånd och vår övertygelse ändras, och vårt humör kan ändras från dag till dag. Ibland är förändringen till det bättre ibland till det sämre, men det sker alltid en förändring. Det orsakar ofta bekymmer. Vi kan inte lita på varandra. Men Gud kan vi lita på i allt. Vad han sagt och uppenbarat för oss äger alltid sin giltighet. Om människan inte var kapabel till förändring skulle vi aldrig kunna bli omvända och kristna. Och det är något som måste ske med oss om vi ska kunna få gemenskap med den Helige. Inför honom kan vi inte komma i oss själva. När porten till paradiset stängdes för oss genom syndafallet uppstod en avgrund mellan oss och Gud. Men ändå älskar han, den Evige och Upphöjde, oss med en evig kärlek.
Han väljer att uppenbara sig: Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom (Hebr. 1:1–2).

Gud är evig och oföränderlig – en grund för vår trygghet
Den som tror på Jesus har evigt liv. Det är Guds gåva till oss genom Jesus Kristus. Det betyder att vi kan se fram emot evigt liv och gemenskap med Gud bortom alla gränser. Den gemenskapen börjar redan i tiden. Därför erbjuder sig Jesus att ta emot dig redan i dag:
Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor och plågor, jag har läkedom att ge.
Kom till mig alla ni som bär på svåra tankar och tvivel, jag skall skänka er vila som består. Kom till mig alla ni som känner vilsenhet och oro, jag är vägen.
Förbliv i mig alla ni som vandrar i mina fotspår, jag ska leda er hela vägen hem.

Carl Eric Svensäter
Kyrkoherde, Markaryd

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan