Evig fader

Profeten Jesaja sitter i Jerusalem och ser framåt mot vad som ska hända när det stora mörkret skingras. Det handlar om barnet, sonen, som ska födas. En lösning ska komma.

En annorlunda tronföljare
Kungarna i Mellanöstern, och särskilt i Egypten, skulle leva för evigt. Så tänkte man. Så tänkte man också om kungarna i Israel. Profeten Natan hade sagt till kung David om hans son: Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla.1
I psalm 72 i Psaltaren önskas kungen ett lika långt liv som solen: Låt honom leva så länge solen finns och månen lyser, släkte efter släkte. … Må hans namn leva för alltid, föras vidare så länge solen lyser. Den som välsignar skall nämna hans namn, alla folk skall prisa honom lycklig.2
Nu vet vi att varken David, Salomo eller de andra kungarna levde upp till detta. De dog efterhand! Dessutom var det ibland ganska dåliga kungar som inte följde Gud.
Det väntade barnet skulle vara en fortsättning på den kungliga ätten, men ändå vara annorlunda. Exakt hur mycket profeten Jesaja och hans samtida förstod av detta är svårt att säga, men i profetian från Mika, som levde samtidigt med Jesaja, antyds något av detsamma: en härskare över Israel skall komma, en som leder sin härkomst från forntiden, från det länge sedan förflutna.3

Skapelsens ursprung
Texten i Jesaja 9 förklarar inte så mycket vad som menas med ”evig”, men låter oss ana att här skall ett barn födas som spränger ramarna för vad kungabarn i allmänhet kan ha som ursprung och livslängd. Ordet ”far” kan på hebreiska vara nära knutet till ”ursprung”. ”Evig far” skulle då betyda ungefär ”evighetens ursprung”, dvs. barnet som skulle födas har ett ursprung från långt före sin egen födelse. Inte bara det, barnet är självt bärare av ursprunget och evigheten.

Kung, fader och son
Kungarna i Israel betraktades både som söner och fäder. De var Guds söner,4 och samtidigt var de folkets fäder. I Jesaja 22:21 står det att Eljakim ska bli en fader för Jerusalems invånare och Judas folk. Av verserna 21–23 framgår det att titeln ”fader” innebär en person med respekt, som har nyckelmakt och som är en fast punkt. Det handlar om att vara en omsorgsfull förvaltare som fördelar tillgångarna rättvist och håller rättvisan i hävd.
Det intressanta är att även om Eljakim, Hilkias son, skulle få bära den prestigefyllda titeln ”fader”, så skulle inte heller han klara av att bära tyngden av ansvaret.5

Herre över framtiden
Barnet som Jesaja säger ska födas får många synnerligen prestigefyllda titlar, men profeten uttrycker inga farhågor för att den nye sonen skall falla på samma vis som alla övriga kungar i Israel dittills har gjort. Superlativerna strös tvärtom över detta barn.
En ännu djupare mening i titeln ”Evig fader” upptäcker vi genom att läsa ”abi´ad” som ”Evighetens far”, vilket är det mest naturliga på hebreiska. ”Evighetens far” låter oss tänka på en person som är en förvaltare av de goda tingen, en förvaltare av de eviga tingen.
När detta barn som skall födas får makten, då skall det visa sig att han är förvaltare av evigheten, framtidens evighet. Ett kungabarn som visar sig vara Herre över framtidens liv!

Vem är barnet?
Vem har ett ursprung från evigheten? Vem av oss människor kan sägas leva evigt? Vem visar sig vara en god förvaltare av framtidens liv?
Profeten Jesaja såg syner och fick budskap. Hur mycket han själv förstod av vad han skrev ned är osäkert. I 1 Petr. 1:10–11 står det att profeterna sökte och forskade efter räddningen som skulle komma, men de såg inte särskilt klart.
Inte heller vi har full översikt. Men vi vet att det kom ett barn, en son, som också presenterades som en härskare när ängeln Gabriel kom till Maria. Barnet skulle bli en evig härskare.6 Detta barn, Jesus, påstod i vuxen ålder att Abraham (som levde närmare 2000 år tidigare) jublade över honom. Jesus påstod att han var till före Abraham. Dessutom påstod Jesus att han, som Son, inte får livet i gåva som alla vi andra, men att han äger liv: Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv.7 Detta livet säger Jesus att han skall förvalta på ett sådant sätt att alla människor kan få del i själva Livet genom att tro på honom: Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.8
Kanske Jesaja tänkte på en något mera vanlig kung i Jerusalem än den Jesus visade sig att bli? Vi har inte heller ännu sett hela uppfyllelsen av vad det innebär att vara ”Evighetens fader”, eftersom den kristna kyrkan fortfarande väntar på att Jesus skall komma tillbaka i makt och härlighet.
Men av evangeliet kan vi se att Jesus uppfyller
orden om att vara ”Evighetens fader” mer än någon annan person.

Andreas Johansson.
representant för Den norske Israelsmisjon, Haifa, Israel

1. 2 Sam. 7:16

2. Ps. 72:5,17

3. Mika 5:2

4. 2 Sam. 7:14

5. Jes. 22:24–25

6. Luk. 1:32–33

7. Joh. 5:26

8. Joh. 5:24