Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse (Ef. 1:3).
För oss är det svårt att riktigt fatta vad det innebär, att vi får del av den himmelska världens välsignelse. Men i Kristus har den sin fulla verklighet och därmed är den också vår.
När nu sommaren går mot sitt slut och vi närmar oss hösten och därmed ofta det mörka och gråa, ser vi att också i det som naturen och växtligheten ger oss möter vi Guds välsignelse. Det är inte länge sen vi sjöng ”Den blomstertid nu kommer…” – och så är blomstertiden snart över! I stället kommer en skördetid, då vi får glädja oss åt frukt, bär och grönt, allt det som vuxit i sommar och som vi inför stundande vinter får samla in och ta till vara. Även detta är tecken på Guds välsignelse.
Men en djupare dimension finns på det andliga området. Att vara människa är något stort, och inte för intet kallas vi för skapelsens krona. Men vi klarade inte av vårt liv på egen hand, utan vi fick en Frälsare och Hjälpare – också det tecken på Guds välsignelse och omsorg. När vi umgås i våra hem och med andra människor, får vi gå till källan där välsignelse finns att ösa med frågan hur ska vi handla i en viss situation. Vad vill du Gud, att jag ska göra?
”Välsignat är det hem förvisst, som har sitt allt i Jesus Krist. Där han ej är, är världen tom. Där han ej bor, är fattigdom”, sjunger vi i en psalm. Guds välsignelse gentemot världens fattigdom står så tydligt framställd i ovan citerade vers, som ofta sjungs vid vigsel och barndop. För vår familj har den ett speciellt värde. Den sjöngs vid vår vigsel och har sedan sjungits vid våra fem barns dop samt därefter vid ett antal vigslar i familjen.
I 4 Mos. 6 står den aronitiska välsignelsen, och när vi ber den eller den uttalas över oss, får vi erfara hur stor Guds välsignelse är och hur vi kan få del av den. Många gånger tänker vi kanske inte på eller förstår hur stor och gränslös Herrens välsignelse är. Ibland blir det nog slentrian när vi ber om den, och då kan inte välsignelsen och friden komma oss rätt till del. Måtte vi alla rätt kunna bedja och nedkalla Herrens välsignelse över oss själva, vårt land och folk, ja över hela vår värld.
EvaBritt Gunnarsson
Pensionär, Vikbolandet