Det femte budet: Du skall inte dräpa.
Här talar Gud rätt in i vår verklighet. Han vet hur vi har det. Han vet hur ond världen är. Han vet vad vi kan råka ut för. Han vet hur mycket ont människor kan göra oss. Hur orättvist de kan behandla oss. Hur avundsjuka de kan bli på det vi har fått eller skaffat. Hur de kan förtala oss. Han vet hur vi har det.
Och han vet hur vi reagerar. Att vi blir förargade. Att vi skulle vilja ge igen. Att vi går och tänker illa om dem som har gjort oss illa. Att vi kan önska att sådana människor fick dö. Ja, sådana är vi. Herren vet det.
Men han förekommer oss! Han hejdar oss. Han går emellan oss och vår nästa. ”Du skall inte dräpa”, säger han. Han hejdar oss. Han hindrar vår hand från att slå och skada och döda. ”Du skall inte dräpa”, säger han. Och ifall vi undrar vart rättvisan då tar vägen, svarar han: ”Min är hämnden, jag skall utkräva den” (3 Mos.19:18, Rom.12:19.) Detta har han sagt oss genom Moses.
Men sedan har det hänt något. Något som förändrar läget för oss. Gud har sänt sin Son. Han har kommit ner i vår onda värld. Här fick han göra samma erfarenheter som vi. Människor vände sig mot honom. Han fick fiender. Men vad hände? Hur gjorde han? Han dog för sina fiender!
Kristus gick i döden för oss ogudaktiga. Annars vill väl knappast någon gå i döden ens för den som är rättfärdig – fast kanske någon skulle gå så långt att han dog för en god människa. Men Gud bevisar sin kärlek till oss därigenom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare… Medan vi var fiender till Gud blev vi försonade med honom genom hans död (Rom. 5:6ff).
Här har det kommit något nytt! Det gamla mönstret känner vi alltför väl igen – att ge igen, att hämnas, att vedergälla. Det tillämpas överallt, mellan barnen på skolgården och mellan folken i världen. Men här har det kommit något nytt.
Ofta säger människor att Jesus har gett oss ett nytt ideal. Men det stämmer inte. Jesus har kommit med ett nytt liv, en ny verklighet. I honom har vi fått försoningen mellan oss och Gud. Men vi får också en ny kraft, till försoning med vår nästa. När vi är döpta och tror på honom, då bor Jesu Ande i oss. Och Anden gör att vi kan försonas med våra ovänner.
Många människor går med låsningar. De har blivit illa hanterade. De har fått sår. De tänker: ”Detta kan jag inte förlåta. Det går bara inte.” Till dig som tänker så vill jag säga: Det är sant att du inte kan detta själv. Men Jesus kan göra det i dig, genom sin Ande.
Låt mig ge ett exempel. På 1950-talet var det några unga missionärer som gjorde ett tappert försök att nå Auca-indianerna i Ecuador med evangeliet, en stam som fortfarande levde på stenåldersstadiet. De gjorde flygturer över indianernas by. De lade ut gåvor till dem. Och de fick träffa några av dem. Då – när allt såg ljust ut – blev de plötsligt överfallna. Alla fem återfanns döda. Men där slutar inte historien. Deras hustrur och systrar slog sig ned på platsen. De vann indianernas förtroende. Majoriteten av stammens medlemmar har blivit kristna. En av de män som varit med om att döda missionärerna reste för några år sedan omkring i England tillsammans med hustrun till en av dem som blivit dödade. De förkunnade båda – inte bara med sina ord utan med sina liv – att Jesu Ande har ersatt hatet i deras hjärtan med kärlek.
Här ser vi: Det är något nytt som har kommit. ”Guds kärlek har utgjutits i våra hjärtan genom den helige Ande som blivit oss given.” (Rom. 5:5.) Det är detta vi ska ta till oss dag för dag. Vi ska släppa in Jesu ord i våra hjärtan och låta Anden driva oss till frid och kärlek och godhet.
Gustav Börjesson
Prost, Sätila