Jesus sade: Gå, och synda inte mer! Joh. 8:11
En kvinna som tagits på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott ställdes inför Jesus. Hon fick lyssna till de skriftlärdas och fariséernas anklagelse och hade inte något att säga till sitt försvar. Enligt Mose lag var hon skyldig till döden.
Jesus, Guds Son, genomskådade henne; han visste att hon hade syndat. Han såg att hon inte kunde säga något till sitt försvar. I sitt inre uttryckte hon med all säkerhet både bekännelse och bön om förlåtelse. Inte heller jag dömer dig, sade Jesus. Gå, och synda inte mer. Kvinnan fick förlåtelse och upprättelse av honom som säger: Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser, för min egen skull, och dina synder kommer jag inte mer ihåg (Jes. 43:25).
Fariséerna och de skriftlärda agerade vid detta tillfälle både polis och åklagare. De var sturska och självsäkra när de kom dragande med kvinnan. En stund senare drog de sig skamsna undan, en efter en. Jesus genomskådade även dem och påminde dem om deras synd: Den som är utan synd må kasta första stenen.
Var kvinnans möte med Jesus annorlunda än fariséernas och de skriftlärdas? Nej, djupast sett var det ingen skillnad – båda var möten mellan syndaren och syndarens Frälsare. Utgången blev dock helt olika. Kvinnan, som kom till Jesus med ett bundet samvete, gick därifrån befriad och upprättad – hon hade lyssnat till Jesus och tagit emot hans ord och hans förlåtelse. Fariséerna och de skriftlärda däremot gick bort från Jesus – fortfarande bundna i sina samveten och med skulden kvar!
Gå, och synda inte mer! Dessa ord möter dig och mig i dag och påminner oss om den synd som finns i våra liv och som ska bekämpas. Även om vi ofta klarar av att vara oklanderliga och respektabla på ytan så är vårt inre tyvärr långt ifrån felfritt. Därför behöver vi förlåtelse – dagligen.
Denna förlåtelse finns hos Jesus som själv burit straffet för våra synder. Han vill att vi ska stanna upp inför honom och lyssna till honom.
Det är livsviktigt att du och jag låter honom se rakt in i våra liv, även om det kan vara smärtsamt. Det är livsviktigt att vi inte drar oss undan. Det är livsviktigt att vi tar emot förlåtelsen av honom, så att vi kan leva med ett gott och rent samvete.
Bön: Tack, Jesus, för att du både vill och kan ge förlåtelse – hjälp mig att ta emot den och leva i den. Hjälp mig också att kämpa mot den synd som finns i mitt liv.
Bengt Hjort
Universitetslektor och predikant, Halmstad