Han har påverkat kristenheten i Sverige på ett avgörande sätt, är en av landets mest lästa kristna författare och tillhör den svenska 1800-talsväckelsens främsta ledargestalter. Vem var han och vad kan vi lära av honom?
I centrum för en av de inomkyrkliga väckelserna i Sverige på 1800-talet stod Carl Olof Rosenius (1816–1868), född och uppvuxen i Norrland. Han kom till Uppsala för teologiska studier, men avbröt dem på grund av problem med hälsan och ekonomin. Via en tidig religiös kris – då Rosenius bland annat tvivlade på Guds existens och Bibelns tillförlitlighet – mognade han till en erfaren själasörjare. Hans och hustrun Agathas hem i Stockholm var en mötesplats för själavård, samtal, tidningsarbete, bibelutläggningar m.m.
Väckelsepredikant och redaktör
Rosenius personliga bakgrund inom norrlandsläseriets pietism (med inslag av herrnhutism) kom att prägla honom. Han var väl förankrad i luthersk teologi, men tog också intryck av den engelske metodistpastorn George Scott som hjälpte honom andligt och ekonomiskt. Rosenius blev medarbetare till Scott i väckelsearbetet och predikade ofta i Betlehemskyrkan.1 Hans sätt att predika var inte agiterande, men människor lyssnade – hans förkunnelse gick rakt in i deras situation.
Ändå tillhör Rosenius de väckelsepredikanter som framför allt påverkat via det skrivna ordet, särskilt som redaktör för tidskriften Pietisten.2 Den bidrog till att väckelsen spreds och samtidigt växte på djupet. Han skrev även flera sånger.
Genom att agera lugnt och balanserat, och genom stor lojalitet mot Svenska kyrkan, bidrog Rosenius starkt till att väckelsen stannade inom den. Periodvis var både dagstidningar och kyrkliga företrädare mycket negativa till hans arbete. Men Rosenius var noga med att endast predika om han var kallad av en församling eller en grupp kristna. Med tiden väckte hans hållning respekt i kyrkliga led och inom samhällslivet.
Själavårdande undervisning
Rosenius stora insats var att på ett själavårdande sätt undervisa om lag och evangelium – människan är samtidigt syndare och rättfärdig – ett ämne som ingen kristen undervisning eller själavård kan undvika. Hans undervisning innebar att människor som ”trälat under lagen” fick syn på evangeliet, men också att människor som för första gången ställdes inför Guds helighet fick göra en total omvärdering av sina liv.För Rosenius gick själavård och dogmatik hand i hand, och två teman var särskilt viktiga i hans förkunnelse, förutom nödvändigheten av den personliga omvändelsen:
• Hur stor tro, överlåtelse och syndakännedom behöver man för att få kalla sig kristen? Det behövs så mycket att man inte kan leva utan Kristus men är beredd att ta emot nåden.
• Anfäktelsen – en inre brottning där den kristne upplever både Guds frånvaro och syndens makt i sitt liv, samtidigt som hon önskar att både tron och kärleken hade varit varmare. Detta är en naturlig del av kristenlivet, skriver Rosenius, och Gud använder denna kamp för att göra den troende mer beroende av Jesus Kristus, av sitt Ord och sin nåd. 3
Betydande konsekvenser
Som en följd av denna stora folkväckelse bildades EFS år 1856. Visserligen deltog Rosenius aktivt i arbetet, men det var andra personer som var mest drivande. I Skåne grundades självständiga missionsföreningar med bakgrund i gammal, herrnhutisk väckelse. En stor del av denna rörelse har i dag sitt utflöde i nuvarande ELM Syd. Även Svenska Missionskyrkan har sina ursprungliga rötter i denna väckelse.
Mindre känt är att också Stockholms Stadsmission har detta ursprung – välsituerade människor tog den sociala och andliga konsekvensen av sina ekonomiska möjligheter. Väckelserörelsernas bidrag till Sveriges demokratisering och sociala uppgång har varit betydande.
Det är fascinerande att en man som endast blev 52 år fick vara med om att påverka det andliga läget i Sverige så radikalt. Ute i stugorna läste man flitigt hans kommentar till Romarbrevet (två band!) – och fortfarande läses hans verk, nu på många språk ut över världen.
Christina Nilsson, datakonsult, Lund
1. George Scott, missionär och pastor för den engelska kolonin i Stockholm 1830–42. Han predikade även på svenska, väckelse utbröt och större lokal behövdes. 1840 invigdes Betlehemskyrkan. Scott arbetade med bibelspridning och startade Missionstidningen och Pietisten. Samtidigt hade han ett starkt socialt engagemang. Motstånd tvingade Scott att lämna Sverige, och Rosenius tog då över mycket av hans arbete.
2 . Pietisten hade som mest en upplaga på 10 000 ex. (år 1855 gavs den tidens största dagstidning Aftonbladet ut i ca 4000 ex. och P. i ca 7000 ex.). Artiklar ur P. finns sammanställda i Samlade skrifter och bl.a. i de mycket spridda böckerna Vägledning till frid och Betraktelser för var dag i året – liksom i boken I Guds hjärta (1992, I. Hellström, T. Nilsson. Den anses ge en mer heltäckande bild av R:s förkunnelse).
3 . Per-Olof Sjögren behandlar ämnet i sin doktorsavhandling Anfäktelsen enligt Rosenius (1953). Läs också gärna ”I tvivel på allt heligt” ur I Guds hjärta.