Psaltaren 2 handlar om människors uppror både mot Herren och hans Messias – men också mot Guds folk. Men makten finns hos Herren, och den slutgiltiga segern vanns av Kristus på påskdagens morgon.
I Apostlagärningarnas fjärde kapitel får vi veta tre viktiga saker om Psaltaren 2. Det som först står klart är att det är David som har skrivit denna psalm. För det andra får vi veta att psalmen handlar om Jesus, och, för det tredje, att de första kristna läste och tillämpade samma psalm i en förföljelsesituation.1 Psalmen handlar i sin helhet om motståndet och upproret mot Herren och hans smorde [Jesus]. Vi skall nu se, att det finns fyra olika aktörer som talar och handlar i Psaltaren 2.
Folken (v. 1–3)
Det är upprorsstämning och tonen är aggressiv. Fientligheten mot Gud är tydlig. Detta uppror är ändå fåfänglighet (v. 1), ty hur skulle någon människa kunna rå på Gud? Nej, varje människa borde inse sin litenhet inför Gud och komma till förstånd (v. 10). Dessa psalmens ord om uppror mot Herren och hans smorde aktualiseras varje gång som kristna blir trakasserade eller förföljda. De första kristna hade enligt Apostlagärningarna i denna situation en djup förtröstan på Guds makt och omsorg.
Herren (v. 4–6)
Scenen ändras nu från jorden till himmelen. Vi ser Gud upphöjd på sin tron. Att Gud ”ler” och ”bespottar dem” är ett dramatiskt uttryck för Guds suveränitet i förhållande till människornas uppror. Människan framstår som löjlig i sin tro på sig själv i sin fiendskap mot Gud. Om Gud har insatt sin ”konung”, så kan varken människor, nationer eller ondskans makter rå på Honom eller störta Honom (v. 6).
Konungen, Messias (v. 7–9)
Här möter vi ”den smorde” själv som talar: Herren sade till mig: Du är min son, jag har i dag fött dig (v. 7). Nu ser vi tydligt Jesus framför oss. När Paulus predikar i synagogan i Antiokia tillämpar han dessa ord på Jesu uppståndelse.2 Det är nämligen genom sin uppståndelse som Jesus med makt har visat sig vara Guds Son.3 Därför är Psaltaren 2 en psalm som passar för påskdagen.
I vers 9 finns det ett ord som är språkligt intressant: ordet ”krossa” kan även översättas med ”leda” eller ”styra”. Vad innebär det att bli krossad av Jesus? Man kan bli krossad av Jesus på två olika sätt: antingen blir man så krossad och förkrossad över sina synder att man flyr till honom och ber om förlåtelse – och då blir man frälst i biblisk mening – eller också får denna omvändelse aldrig ske och då kommer man att bli krossad och gå förlorad. Det lyckligaste för oss alla är att vi krossas mot Klippan Kristus och blir frälsta. Var och en som har lite självinsikt måste erkänna att det finns något inom oss som ständigt måste krossas: synden och upproret mot Gud. Men samma hebreiska ord kan alltså också översättas med ”styra” och så är ordet översatt i Uppenbarelseboken: … han skall styra dem med järnspira.4 Detta betyder att Jesus skall styra med orubblighet.
David (v. 10–12)
Vi är nu tillbaka ”på jorden” där David uppmanar de upproriska att besinna sig (v. 10). De får ett råd som, fritt återgivet, skulle kunna formuleras så här: Lägg av med ert uppror mot Gud innan det är för sent! Guds motståndare får således en inbjudan till att börja ett nytt liv: Hylla sonen, så att han inte vredgas och ni förgås på er väg … Saliga är alla de som tar sin tillflykt till honom (v. 12). Budskapet i dessa ord är solklart: allt motstånd mot Jesus Messias, Konungen, är meningslöst. Men ännu är det tid att vända om! De två alternativen är dessa: att ”förgås” eller att vara ”salig”. Det ligger en kraftig omvändelseförkunnelse i psalmens sista vers, och därför blir också följande ord så inträngande: Så kom nu till förstånd (v. 10). Att tjäna Herren med ”fruktan” och ”bävan” (v. 11) innebär att vi skall veta med vem vi har att göra. Det innebär inte att vi skall vara rädda för Gud. Du som är omvänd till Jesus och lever i syndernas förlåtelse behöver aldrig vara rädd för Messias, Konungen.
Ingemar Rådberg, universitetslektor, Lödöse
1. Apg. 4:24–29.
2. Apg. 13:32–33.
3. Rom. 1:4.
4. Upp. 2:27. Se även Upp. 12:5 och 19:15.