Av Nya testamentets fyra evangelier kommer Matteusevangeliet först. Det beror inte på att evangeliet var det som först skrevs ned (Markusevangeliet var troligen det första), utan att det var det i fornkyrkan mest använda evangeliet och dessutom det som tydligast knyter ihop Gamla och Nya testamentet.
Av Nya testamentets fyra evangelier kommer Matteusevangeliet först. Det beror inte på att evangeliet var det som först skrevs ned (Markusevangeliet var troligen det första), utan att det var det i fornkyrkan mest använda evangeliet och dessutom det som tydligast knyter ihop Gamla och Nya testamentet.
Matteus avser att skriva frälsningshistoria. Han är noga med att visa att historien om Jesus är fortsättningen av Gamla testamentets historia. Evangeliet är skrivet för judar och dess huvudintention är att påvisa att Jesus från Nasaret är den Messias som gamla förbundet utlovat. Jesus är den väntade konungen, Davids son. Löftena i GT har genom Jesus gått i fullbordan. 19 gånger står kommentaren ”Då uppfylldes det som var sagt”. GT citeras inte mindre än 63 gånger.
Att evangeliet är skrivet främst för judar märks också genom att släkttavlan i bokens början börjar med Abraham (jämför med Lukas, som går tillbaka till Adam, Luk. 3:38), genom att judiska seder och bruk förutsätts bekanta för läsarna, och genom att Matteus i regel använder ordet ”himmelriket” i stället för ”Guds rike” (p.g.a. hänsyn mot judarna, som inte gärna uttalade Guds namn).
Att boken först skrevs med judar som målgrupp hindrar inte att vi hednakristna kan ha otroligt mycket att hämta i Matteusevangliet – under stora delar av kyrkohistorien har detta varit det mest brukade och älskade evangeliet.
Struktur
Evangeliets uppbyggnad påminner om de andra synoptikernas (Markus och Lukas). Först möter oss en introduktion av Jesus (1:1–4:16). Vi läser om hans födelse, om flykten till Egypten, om hans dop och frestelse. Sedan börjar hans offentliga verksamhet (4:17–16:20), förankrad i Kapernaum och Galileen. Efter händelserna med Jesus i Caesarea Filippi (kap. 16), med Petrus bekännelse till Jesus som den levande Gudens Son, tilltar motståndet mot Jesus och evangeliet börjar skildra Jesu lidande, död och uppståndelse (16:21–28:20).
Mitt i denna berättelse möter fem stora tal av Jesus. Till en del kan de vara sammanställda av Matteus så att han samlat undervisning som Jesus haft vid olika tillfällen till längre sammanhängande tal med likartat stoff. Hos Matteus träder Jesus fram som läraren mer än i de andra evangelierna. Markus evangelium är skrivet av ett ögonvittne, Matteus av ett ”öronvittne”. Hos Matteus möter oss därför en del undervisning som vi inte finner i något av de andra evangelierna, som liknelsen om de tio jungfrurna, liknelsen om talenterna och skildringen av yttersta domen, (kap. 25).
De fem större talen i Matteus evangelium kan rubriceras på följande sätt:
- Bergspredikan, kap. 5–7
- utsändningstalet, kap. 10
- liknelsetalet, kap. 13
- församlingstalet, kap. 18
- talet om framtiden, kap. 24–25.
Teman
Det finns flera röda trådar, som innesluter och knyter samman Matteus berättelse. De börjar i evangeliets inledning och har en tydlig motsvarighet mot slutet och visar vad Matteus vill berätta däremellan:
Genom Jesus är Gud oss nära! I 1:23 kallas han Immanuel – ”Gud med oss” – vilket korresponderar med Jesu slutord: ”Jag är med er alla dagar.”
Jesus är den utlovade konungen! I början av evangeliet frågar stjärntydarna: ”Var är judarnas nyfödde konung?” (2:2), vilket får sitt svar både när Pilatus frågar: ”Är du judarnas konung?” (27:11) och i den anklagelse som sattes över Jesu kors: ”Detta är Jesus, judarnas konung” (27:37).
Jesus är Guds Son! Tanken tas första gången upp med orden: ”Ut ur Egypten kallade jag min son” (2:15), vilket har sin motsvarighet i översteprästens fråga ”Jag besvär dig vid den levande Guden att du säger oss om du är Messias, Guds Son” och Jesu svar ”Du själv säger det” (26:63–64).
Jesus är till för alla folk! Redan i början av evangeliet kommer stjärntydare från andra folkslag än judarna för att tillbe Jesusbarnet (2:2). Judarna sade nej till Jesus (hela 15 gånger skildras sammanstötningar mellan Jesus och de judiska ledarna, fariséer och skriftlärde) men han är till för hela världen. Det poängteras också i slutet: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar” (28:19).
Författare
Allt pekar på att det är Jesu lärjunge, f.d. tullindrivaren, aposteln Matteus (ibland kallad Levi) som skrivit evangeliet. Det står ingenting i själva evangeliet om vem som är författaren, men den fornkyrkliga traditionen är enstämmig.
Fredrik Carlsson redaktör