I Bibeln berättas det om hur Jesus hjälpte människor, han botade de sjuka, han tröstade och gav människor nytt livsmod – och han förlät synder. Kan Jesus göra något även för en människa på 2000-talet i Sverige? För att söka svar på den frågan har Till Liv träffat Gunilla Eliasson, kristen själavårdare och socionom, som i sina två arbeten möter många människor i olika åldrar.
Gunilla, du möter många ungdomar i ditt arbete. Hur mår ungdomar i dag? Vad bär de på i sina liv?
– Ungdomar brottas med samma existentiella frågor som man alltid gjort: Vem är jag? Vad är meningen? Hur kan jag hitta en plats för mitt liv i denna världen? Men den stora frågan i dag är: ”Är jag värd att bli älskad?”
Är det något som bara gäller för ungdomar?
– Nej, barn och ungdomar är som ett avtryck av vuxenvärlden. Om de vuxna mår dåligt mår även ungdomarna dåligt. Självkänsla är ett dilemma, särskilt för kvinnor. Och dålig självkänsla leder ofta till självförakt – och till förakt för andra.
Vi kan ha vårt värde exempelvis i vår nationalitet (svensk), familjeliv, barn, arbete eller tradition. Det måste vi se igenom. För där jag har mitt värde, där finns också min drivkraft. Har jag det i jobbet blir jag en arbetsnarkoman. Har jag det i min snygga bil får jag hela tiden jobba för den. Om jag har det i att bli omtyckt så är jag beredd att gå långt för att fortsätta vara det. Men vår verkliga identitet är i Jesus Kristus – i honom har vi vårt värde. Vi är unika som människor och Gud har en tanke med våra liv.
Bibeln säger att Jesus kan hjälpa – hur är han relevant i de frågor som människor brottas med i dag?
– Den postmoderna människan lider oftast inte av skuld, för vi har inte det värdesystemet med oss i samhället i dag. Snarare bär hon på skam – känslan av att hela jag är fel, jag är inte värd något – och på meningslöshet och hopplöshet.1
Ofta vet vi inte hur vi ska hantera skammen, men den hänger ihop med låg självkänsla och upplevd förkastelse. Vi är livrädda för att bli avslöjade – att någon ska se vem jag egentligen är – och för att bli förkastade. Därför bygger vi murar runt oss eller tar på oss masker.
Kyrkan kan i den situationen ha svårt att nå ut med budskapet om förlåtelse. Vi säger att Jesus tog på sig all skuld, men synd och skuld är inte så verkligt för människor – man vet lite om att det handlar om att göra fel. Men synd handlar om min kärlekslöshet och att jag inte bjuder in Gud i mitt liv. Evangeliet innebär att vi människor som är så inåtböjda i oss själva blir upprät(t)ade, så att vi kan resa oss och möta Gud och våra medmänniskor – samt möta oss själva utan att bli självcentrerade.
Eftersom Gud är barmhärtig, god och kärleksfull behöver inte människan vara rädd för att möta sig själv. Får jag veta att Gud är god och att han vill mitt bästa, behöver jag inte frukta sanningen om mig själv. Inför Jesus, när jag är sedd av honom, kan skammen så att säga förlösas till skuld. Jag vågar möta min synd. Och det finns ingen fördömelse för den som är i Jesus Kristus. Vi blir frikända.
Att få del av frälsningen kan alltså göra mig fri – Bibeln säger att jag blir rättfärdiggjord. Min ställning inför Gud är förändrad. Prästen och författaren Dietrich Bonhoeffer har sagt att vid Jesus kors behöver jag inte frukta för sanningen.
Kan du ge några exempel från Bibeln på människors upprättelse ur skam och skuld?
– Kvinnan vid Sykars brunn bar på skam, precis som många människor gör i dag. Hon var utstött och föraktad. Jesus ser henne och samtalar med henne – kanske det djupaste samtal som finns i Bibeln. Kvinnan sa efter sitt möte med Jesus: ”Kom och se en man som vet allt om mig.” Hon kunde erkänna både sin skam och sin skuld och berätta för andra om hur hon befriats.
Att erkänna sin skuld handlar om att inte bortförklara sig utan att erkänna att så här illa är det ställt. Det vågar man när man mött Jesus Kristus.
Om Sackeus vet vi inte mycket. Men det står särskilt att han var kortvuxen – i alla kulturer har det alltid varit en skam för en man. Utstött och utanför – också för att han hade ett föraktat yrke och hade gjort orätt. Men han hade hört om Jesus. Han klättrar upp i ett träd för att kunna se Jesus. Och Jesus ser honom och säger: I dag ska jag hälsa på hos dig. Vad händer? Vi kan ana att Sackeus blir befriad från sin skam. Han skänkte hälften av vad han ägde till de fattiga och betalade tillbaka fyrdubbelt. Han vågade se sin skuld när väl skammen gett vika. Det handlar om att ta ansvar som människa – vi är ju alla syndare. Ja, detta var två människor som fick möta Jesus.
Men ofta märker vi ju hur olika problem lever kvar i våra liv – vi får kämpa med dem, trots att vi har mött Jesus. Kan inte Jesus hela hela människan på en gång?
– Klart att han kan. Men vi skulle inte känna igen oss själva. Vi är så vana och trygga i vår synd eller fallna ’sits’ – och det tar emot hos oss att förändras, alla människor gör ju motstånd här. Frälsningen i Kristus innebär att min ställning inför Gud förändras och jag blir rättfärdiggjord, ett Guds barn. Men även då jag tagit emot Jesus släpar jag med mig samma gamla kropp och själ. Det kan finnas bindningar och sånt som hänt innan jag kom till tro, ja, även om vi varit kristna hela livet. Vi föds in i en fallen värld – mycket gör oss besvikna eller sårar. Vissa saker behöver bearbetas, sår behöver läkas. Så det kan ta tid.
Samtalen i Kris handlar om att medvetandegöra detta och de problem vi har både med vår självbild och med vår gudsbild.
Vi får också öva oss i att lämna ifrån oss kontrollen, för vi vill vara gud i våra egna liv – det är grundproblemet för oss människor. Men jag behöver inte längre kontrollera mitt liv eller andras liv, det gör Gud. Jag är jag och Gud är Gud, och det räcker för mig att vara människa. Gud har allt i sin hand. Men jag får erkänna vad jag bär på och låta Jesus komma in och lösa det!
Eva Andersson
1. Skam är främst känslan av att vara fel, att jag är fel, att jag inte är ok. Skuld är upplevelsen av att ha gjort, handlat fel.